Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Krusenstjerna, Agnes von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
von Krusenstjerna
364
von Krusenstjerna
av eitt liv tillbragte de pä, resor i
Frankrike, Spanien, Italien,
Nordafrika, Balkanländerna och Schweiz;
i Sverige bodde de på vintrarna
huvudsakligen i Stockholm och pä
somrarna oftast i Mälarlandskapen och
Jämtland. Så gott som varje àr tvangs
K. till sjukhusvistelser på grund av sin
själsliga ohälsa. Makarnas uppehälle
bekostades länge delvis av K:s fader;
tillräckligt stora egna inkomster
fingo de aldrig. Umgänget
dominerades av konstnärer och förf. av delvis
avantgardistisk och bohemisk prägel,
och parets egen livsföring var i hög
grad oordnad. Själv tillmätte K. sin
själssjukdom en stor roll i liv och
produktion; genom den kom hon till
medvetenhet om sig själv. Mot slutet
av sitt liv nedskrev hon (i ett utkast
till en planerad femte del av
"Vi-veka von Lagercronas historia"), att
hennes själssjukdom kanske "var
hennes äkta innersta hälsosamma
livsform". Under sjukdomsperioderna
"levde hon furstligt av drömmar och
minnen, blodet pulserade snabbare
och hetare, hjärnan tillfördes
fantasier som stego upp ur ett lidelsefullt
inre behov, som hon under ’friska’
perioder aldrig kunde tillfredsställa".
— Sprengels inflytande över K. blev
stort. Genom honom fick hon en fin
och vidsträckt, i huvudsak franskt
betonad litterär och kulturhistorisk
orientering. Hon intygade själv (i
Bonniers Litterära Magasin 1932),
att han var hennes omistlige kritiker
både vid verkens uppläggning och vid
den stilistiska avslipningen. I
efter-skriften till Pahlenseriens sjätte del
framhöll hon, att Sprengel varit till
hjälp, "när det gällt att utvälja och
uppliva detaljer ur de skildrade
skedenas politiska historia". Hur man i
hennes manuskript finner en del
korrigeringar av hans hand, har J.
Ed-felt redovisat för i sina kommentarer
i K:s "Samlade skrifter". Radikalt
oförsonlig mot hennes släkt och
tidigare umgänge, torde Sprengel i hög
grad ha bidragit till den obalanserade
polemiska aggressivitet, som så ofta
minskar den konstnärliga slagkraften
i Iv:s verk. — K:s första mogna
arbete var romanerna om Tonv: "Tonv
växer upp" (1922), "Tonys läroår"
(1924) och "Tonys sista läroår"
(1926). Denna romanserie, i vilken K.
med fri stilisering av stoffet skildrat
sina uppväxtår i Gävle och Stockholm
och sin sinnessjukdom, är i sin
djärvhet och uppriktighet lika betydande
i egenskap av litterärt konstverk som
i egenskap av mänskligt dokument.
Skildringen genomfördes med
utomordentlig psykologisk och stilistisk
kraft och med en enastående känslig
nyansering i återgivandet av hjältin-
nans själsliga utveckling. Efter en
underhållningsroman, "Fru Esters
pensionat" (19-27), och
novellsamlingen "Händelser på vägen" (1929) tog
K. itu med den stora
sju-bandsromanen "Fröknarna von Palilen": "Den
blå rullgardinen" (1930),
"Kvinnogatan" (s. å.), "Höstens skuggor"
(1931), "Porten vid Johannes" (1933),
"Älskande par" (s. å), "Bröllop på
Ekered" (1935) och "Av samma blod"
(s. å.). Pahlenserien är en brett
upplagd sedeskildring, omspännande
tiden från 1900-talets början till 1915
och lokaliserad till Stockholm med
omnejd och några herrgårdar i
Småland. Romanen är ytterst rik på
figurer, alla noggrant genealogiskt
grupperade och flertalet skildrade ur en
groteskt ensidig sexualpsykologisk
synvinkel. En av anledningarna till
denna ensidighet torde ligga i en
olycka, som drabbade K. 1924: hon
fick missfall och förblev barnlös.
Huvudmotivet i romanen är en ung
kvinnas upplevelse av kärlök och
havandeskap. Kring detta typfall av normal
sexualitet, skildrat med ömhet och
inlevelse, samlas en läng rad studier i
mer eller mindre gängse former av
sexuella särfall, alla välkända från
den samtida psykoanalytiska
mode-litteraturen och av K. skildrade med
en säregen och för henne
karakteristisk lustfylld moralisk indignation.
Mera löst infogade i släkthistorien
och föga övertygande men skrivna
med en om Strindberg påminnande
fu-riös kvickhet äro inskott av politisk
tidssatir, bl. a. en skildring av
bondetåget 1914. Genom ämnesvalets
djärvhet utlöste Pahlenserien en långvarig
pressdiskussion om diktning och
moral, förd med sidoblickar på den
samtidiga europeiska klimatförändring,
som nazismens seger i Tyskland
innebar. -—- Vid sidan av Pahlenserien
utgav K. novellsamlingarna "Delat rum
på Kammakaregatan" (1933), "En
ung dam far till Djurgårdsbrunn" (s.
à.) och "Vivi, flicka med melodi"
(1936) samt den bisarra
diktsamlingen "Nunnornas hus" (1937).
Driftskräck och verklighetsflykt utgöra
ofta det psykologiska temat i K:s
noveller. Osentimentalt medlidande med
passionens offer och de av livet illa
hanterade ljuder som underton i
många av dem. — Omedelbart efter
Pahlenserien påbörjade K. en ny
roman, "Viveka von Lagercronas
historia", senare i allmänhet benämnd
"Fattigadel", varav fyra delar
utkommo: "Fattigadel" (1935),
"Dunklet mellan träden" (1936), "Dessa
lyckliga år" (1937) och "I livets vår"
(1938). Det är en bred ocli grundlig
släktkrönika, som börjar tidigare och
var avsedd att föras fram längre än
Pahlenserien. Människor och miljöer
äro i yttre avseende tecknade ■—- ofta
i karikatyr — med största precision;
om K. förut i sina verk hade strött
in retfulla anspelningar på samtida
personer och orter, arbetade hon i
Fattigadelserien konsekvent efter
modell. Mot denna yttre objektivitet
kontrasterar en helt subjektiv
psykologi. Syftet med romanen var att
klargöra släktens och hemmets del i Kis
öde; det är en uppgörelse, i vilken
ett uppväxande barns maktlöshet mot
och fruktan för de äldres auktoritet
är huvudtemat. Ur detta perspektiv
och ur K:s livsöde som vuxen kunna
verkets ofta förvridna proportioner
och dess hätska bitterhet förklaras.
Man återfinner där samma
hänsynslöst borrande själsanalys som i vissa
partier av Pahlenserien. Romanen
omspänner en rik skala av stämningar,
nyanser och stilarter, pendlande
mellan den fränaste naturalism och
romantisk idylldiktning. -—- K. är
formellt en traditionalist; hon rör sig
oftast på familjeromanens område.
Kompositionen domineras av
detaljerat beskrivna situationer ur
familje-och sällskapslivet, i vilka figurernas
vegetativa drag framhävas. Trögt
framflytande eller stillastående
partier förekomma ofta i hennes verk.
Dessas främsta värde ligger i
själsskildringen och i naturbeskrivningen,
som ägnas stort utrymme och äger
en utsökt förfining. K:s "Samlade
skrifter" utgåvos 1944—46 i nitton
bd med kommentar av J. Edfelt. —
Gift 1921 med förf. Bror David
Martin Sprengel. — Litt.: J. Edfelt, "A.
von K." (Ord och Bild 1928);
densamme, "A. von K:s ungdomsdiktning"
(Bonniers Litterära Magasin 1943);
Hagar Olsson, "A. von K." (Bonniers
Litterära Magasin 1937); N.
Svanberg, "Natur. Några iakttagelser om
A. von K:s romanstil" (i "Får
konsten leva?", 1937); S. Ahlgren,
"K-studier" (1940); E. Blomberg,
"Kvinnospegel" (i "Mosaik", 1940); K.
Jaensson, "A. von K." (i
Verdandi-skriften "Nio moderna svenska
prosaförfattare", 1941); dessutom i följ.
översiktsarbeten: O. Holmberg, "På
jakt efter en världsåskådning" (1932);
K. Strömberg, "Modern svensk
litteratur" (s. å.); G. Björkman,
"Eufemis-men" (1940); A. Strindberg,
"Människor mellan krig" (1941); A.
Henriques, "Svensk litteratur efter 1900
(1900—1940)" (1945). Om den s. k.
Pahlenfejden handla helt eller delvis
bl. a. enquëten "Diktning och moral"
(Bonniers Litterära Magasin 1934);
antologin "Dikten, diktaren och
samhället" (1935); H. Källström,
"Litteraturfejden" (s. å.); S. Stolpe,
"Diktens frihet" (s. å.); och D.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
