- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 4. I-Lindner /
405

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Lagerberg, Sven - 2. Lagerberg, Carl - 3. Lagerberg, Sven

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Lagerberg

405

Lagerberg

slaget vid Poltava men räddades av
en dragon och medföljde konungen
till Turkiet. År 1710 befordrades L.
till överstelöjtnant och sändes s. å.
tvenne gånger till tatarkhanen på
Krim för att förmå denne att deltaga
i Turkiets krig mot Ryssland. Han
lyckades i sitt uppdrag och deltog
1710—11 med tatariska armén i
vinter- och sommarfälttågen mot
ryssarna men förvisades från lägret efter
freden vid Prut i juli 1711. Han
deltog sedermera i kalabaliken i Bender
1713. L. blev 1714 överste för
Kronobergs reg., med vilket han förenade
sig i Wismar efter sin återkomst från
Turkiet. Han deltog med stor
tapperhet i försvaret av det belägrade
Wismar, återvände efter fästningens
kapitulation i april 1716 till Sverige
och utnämndes följ. år till
generalmajor och chef för Skaraborgs reg.
Han förde detta reg. i 1718 års
norska fälttåg, var efter konungens död
en av de ledande vid krigsbefälets
erkännande av Ulrika Eleonora och
blev vid 1719 års riksdag medl. av
grundlagsutskottet och sekreta
utskottet, där han nedlade ett stort
arbete vid utredandet av7 de
ekonomiska problemen. L. upphöjdes s. å.
i friherrligt stånd och utnämndes
följ. år på ständernas hemställan till
president i Statskontoret, på vilken
post han kvarstod till 1723. S. å. hade
L. kallats till president i Göta
hovrätt men kom dock aldrig att
tillträda denna tjänst. L. fungerade
opartiskt och måttfullt som lantmarskalk
vid 1723 års riksdag, kallades s. å.
till riksråd och utförde under de följ.
ären ett ovärderligt arbete främst
inom statshushållningen. L., som till
en början närmade sig holsteinska
partiet, blev senare anhängare till
Arvid Horn men fick kvarstanna i
rådet efter dennes fall och var t. o.
m. föreslagen till hans efterträdare
som kanslipresident vid 1738—39
års riksdag. I rådet uppträdde han
som motståndare till hattarnas
krigspolitik. Han upphöjdes 1731 i
grev-ligt stånd. L., vars arbetsförmåga var
mycket stor, "dog älskad och aktad
som få" (C. G. Malmström). —■ "Svven
Lagerbergs dagbok under vistelsen
hos tartar-chan Dowlet-Gherey 1710
—11" utgavs av Magnus Lagerberg
1896. över L. lät Sv. akad. 1864 slå
en medalj. — Gift 1722 med
friherrinnan Ottiliana Vellingk. A. Åg.

2. Lagerberg, Carl, friherre,
ämbetsman, politiker, f. 14 juni 1708 på
Bruntorp i Värsås skn, Skarab. län,
† 7 mars 1767 i Stockholm.
Föräldrar: lantjunkaren Jolian L. och
Ingeborg Rydingstierna. Brorson till L. 1.
— L. blev student i Uppsala 1725 och
utbildade sig från 1729 till jurist ge-

nom tjänstgöring ss. auskultant i Svea
hovrätt och i Lagkommissionen. Han
avancerade till e. o. kanslist i
Justi-tierevisionsexpeditionen 1731,
advo-katfiskal i Kammarrevisionen 1736,
sekr. därstädes 1737, assessor i Svea
hovrätt 1747, revisionssekr. 174S och
justitiekansler 1753. Han var riksråd
från 1755 och var samtidigt president
i Lagkommissionen från 1765. L. blev
serafimerriddare 1757 och friherre
1758 men tog ej introduktion ss. sådan.
— Sitt inträde på Riddarhuset gjorde
L. vid riksdagen 1738—39. Både vid
denna riksdag ocli den följ. invaldes
han i justitiedeputationen, vars
betänkande om inrättandet av en särskild
högsta domstol han författade 1742.
Vid riksdagarna 1742—43 och 1746—
47 insattes L. i sekreta utskottet. Han
var övertygad hatt men höll ss. jurist
strängt på laga former och motsatte
sig sålunda kraftigt tillsättandet av
en utomordentlig kommission att
döma över köpmannen Christopher
Springer, den främste anstiftaren av
den s. k. principalatsstriden. Själv
väld till led. av kommissionen var
han den främste företrädaren för
moderation ocli lidelsefrihet vid målets
behandling. Ss. riksråd samverkade
L. särskilt med Carl Gustaf
Löwenhielm. Tills, med denne utarbetade
han den stränga
överflödsförordningen av 4 nov. 1756. L. tillhörde även
den minoritet inom rådet, som i det
längsta ville uppskjuta Sveriges
inträde i sjuåriga kriget. Han
motsatte sig skuldsättning utan
ständernas hörande och motarbetade det nya
fördraget med Frankrike 13 april
1758, som ännu djupare engagerade
Sverige i kriget. Dock undgick L. inte
det klander för krigspolitiken och de
författningsstridiga åtgärderna, som
ständerna vid riksdagen 1760—62
riktade mot de övriga riksråden (utom
Löwenhielm). Även de följ. ären intog

Carl Lagerberg. Målning av P. Fjellström’
1767.

Sven Lagerberg. Oljemålning (detalj) av G.
von Bosen 1880.

L. en från hattmajoriteten inom rådet
avvikande hållning i viktiga frågor.
Vid partivälvningen 1765—66 liade
L. mod att i sekreta utskottet kämpa
för att Augustin Ehrensvärd skulle
insättas i den nya
fästningskommissionen för Finland, trots att
mössorna redan entledigat honom från
fästningsbyggandet. — Gift 1) 1744 med
Hedvig Catharina
Danekwardt-Lillie-ström, † 1745: 2) 1747 med hennes
kusin Catharina Maria
Danclcwardt-Lillieström. G. U.

3. Lagerberg, Carl Sven Axel,
greve, arméofficer, f. 26 jan. 1S22 i
Göteborg, † 25 mars 1905 i Stockholm.
Föräldrar: överstelöjtnanten greve
Claes Sven L. och grevinnan Hedvig
Beata von Rosen. Sonsons sonson till
L. 1. — L. blev underlöjtnant vid
Andra livgardet fore fyllda aderton
år och genomgick Högre
artilleriläroverket 1844—47 samt
förordnades till generalstabsofficer 1849. Han
blev major i armén och stabschef
vid Livgardesbrigaden 1854,
överstelöjtnant i armén 1859, överste i
armén och chef för
Lantförsvars-dep:s kommandoexpedition 1862 samt
överste och sekundchef för Andra
livgardet 1866. Han utnämndes till
generalmajor 1867, generallöjtnant i
armén och generalbefälhavare i
Fjärde militärdistriktet 1880,
överkommendant i Stockholm 18S2 ocli general
och chef för Femte
arméfördelningen och militärdistriktet 1889. År 1890
avgick lian vid uppnådd åldersgräns
ur aktiv tjänst,
överkommendants-befattningen innehade lian till sin
död. — Redan 1850 blev L. adjutant
hos dåv. kronprins Karl, och från 1859
var lian dessutom chef för hertigens
av Östergötland stab. År 1872 efter
tronskiftet utnämndes han till förste
adjutant hos Oscar II och chef för
konungens stab, vilken befattning lian

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:31:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/smok/4/0447.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free