- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 4. I-Lindner /
408

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Lagerbielke, Johan Gustaf - 3. Lagerbielke, Gustaf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Lagerbjelke

408

Lagerbjelke

Gustaf Lagerbjelke.

Teckning av okänd konstnär.

lian en av de verksammaste ledarna
av flottans förvaltningsväsende. L.
blev 1771 led. av och ordf. i
Örlogsmannasällskapet, vilket L. m. fi.
grundade. År 1796 blev han vid Sv.
krigs-mannasällskapets (sedermera
Ivrigs-vet. akad.) stiftande dess hedersled,
samt 1804 led. av Vet, akad., vars
preses lian var 1805. — Gift 1775 med
Ulrika Gustava Elirenhoff. A. G.

3. Lagerbjelke, Gustaf, greve,
ämbetsman, teaterchef, f. 22 mars
1777 i Stockholm, † 24 maj 1837
därstädes. Son till L. 2. —- Efter studier
i Uppsala blev L. 1794 kopist i
Kanslikollegium, 1795 kanslist därstädes
och 1796 andre sekr. i Kabinettet för
utrikes brevväxlingen. Han följde
1800 Gustav IV Adolf på dennes resa
till S:t Petersburg och blev 1801
kabi-nettssekr. I de förhandlingar med
främmande makter, som Sverige under
de följ. åren förde, spelade lian en
betydande roll. Särskilt framträdde
lian under konungens tyska resa 1803
—05, då han åtföljde denne och hade

en kolossal arbetsbörda. Ilan ogillade
emellertid Gustav IV Adolfs
krigsplaner, vilket torde ha varit den
viktigaste orsaken till att han på våren
1805 ersattes med G. af Wetterstedt.
L., som 1804 fått statssekr:s titel,
kvarstod dock som kanslitjänsteman
och var 1806—07 tf. hovkansler samt
led. av tf. regeringen. Sistn. år drog
lian sig emellertid tillbaka till
privatlivet. Trots sitt missnöje med
konungens politik synes lian ej ha tagit någon
nämnvärd del i konspirationerna mot
denne 1808—09. Omedelbart efter
statskuppen den 13 mars 1809
framträdde lian emellertid åter och kunde
nu utnyttja sina förbindelser med
hertig Karl, som han ofta besökt på
Rosersberg, där hans sällskapstalanger
flitigt utnyttjats. Redan den 14 mars
blev han tf. hovkansler och led. av
hertigens konselj, och han fungerade
sedan som den sv. • utrikespolitikens
ledare till slutet av maj, då den
nyutnämnde kanslipresidenten L. von
Engeström återkom från Polen. Under

denna tid pådrev L. ivrigt närmandet
till Frankrike. I den inrepolitiska
maktkampen slöt han sig till G.
Adlersparre. Flera under denna tid
författade proklamationer och berättelser
skrevos av L., som var den nya
regimens främste stilist. Den 9 juni
insattes L. i det nybildade statsrådet
men sändes i aug. jämte H. H. von
Essen till Paris för
fredsunderhandlingar. L. uppbjöd där all sin
förhandlingsskicklighet och tillskrev sig
äran av de visserligen föga betydande
modifikationer, som utverkades i de
franska villkoren. Regeringen gav
honom sitt erkännande men tilldelade
honom kort därpå en skarp reprimand
för att han i sin privata
korrespondens ej iakttagit vederbörlig
sekretess. L. hade hoppats att bli
ambassadör i Paris men blev blott envoyé,
samtidigt som han entledigades ur
statsrådet (nov. 1S10). I
förhandlingarna med Napoleon i samband med
1810 års tronföljarval och brytningen
med England s. å. spelade han en
viktig roll. Redan 1811 blev han
emellertid rappellerad, anklagad för
indiskretion och opålitlighet. Till hans
motgångar bidrog den starka rivalitet,
som rådde mellan honom och
Engeström, men hans ställning
undergrävdes också av hans hållningslöshet och
utsvävande levnadssätt, som — enligt
uppgift i förening med
husspekulationer — i grund förstörde hans ekonomi.
Till följd därav måste han stanna i
Paris till 1814, då han tack vare Karl
Johans mellankomst kunde återvända
hem. Åren 1815—19 vistades han
emellertid åter i Paris, och även under
de följ. åren uppehöll han sig mycket
utomlands, bl. a. för att vårda sin
svaga hälsa. —- En ny tjänst fick L.
först 1823, då ban utnämndes till
förste dir. vid K. teatern. För detta
uppdrag var han synnerligen väl
skickad. Alltsedan ungdomen var lian
livligt teaterintresserad och uppträdde
själv som förf., regissör och
skådespelare. Under sina utlandsresor gjorde
han sig också väl förtrogen med
teaterkonstens utveckling på kontinenten.
Ehuru uppfostrad i 1700-talets anda,
vilken passade hans rationalistiska
och spirituella natur, visade han som
teaterchef förståelse även för de
moderna romantiska strömningarna. Som
regissör var lian bunden av
klassicismens stillagar men förde regikonsten
framåt genom sitt skickliga
utnyttjande av kostymeringar,
belysningsanordningar och dekorationer; hans
regi präglades också av större
rörlighet och mera fantasi än vad som
tidigare förekommit inom sv. teater. Även
i finansiellt och administrativt
avseende gjorde han en god insats. -—- Efter
att 1827 lia lämnat K. teatern gjorde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Feb 12 12:15:45 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/4/0450.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free