Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Lagerbielke, Gustaf - 4. Lagerbielke, Johan - 5. Lagerbjelke, Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lagerbjelke
409
Lagerbjelke
L. på 1828—30 års riksdag ett
uppmärksammat inlägg i
tryckfrihetsfrå-gain, varvid han angrep
indragningsmakten och juryinstitutionen. År 1831
insattes han åter i statsrådet, där
han kvarstannade till sin död men ej
gjorde någon märkligare insats, bl. a.
till följd av sitt starka beroende av
Karl XIV Johan. Han blev nu
föremål för häftiga liberala angrepp. Vid
Post- och Inrikes Tidningars
ombildning till Sveriges Stats-Tidn. 1834
spelade han en ledande roll och kom
att under de följ. åren dominera tidn.
genom en mängd artiklar i
konservativ anda under pseud. Philalèthes. —
L. blev 1809 led. av Sv. akad., 1821
greve (ej introducerad), 1822
sera-fimerriddare och 1S25 en av rikets
herrar. — L:s framtidsutsikter
syntes i början glänsande. Hans
arbetsförmåga var enorm, och hans
stilistiska talang mycket betydande; hans
intellekt höjde sig otvivelaktigt långt
över genomsnittet. Hans önskan att
slå sig fram var också omisskännlig.
Att hans karriär likväl blev tidigt
avbruten och hans livsgärning
splittrad, berodde uppenbart på brister i
hans karaktär, lian var inte blott
slösaktig och lättsinnig utan även häftig
och snarstucken samt hade ett
grundmurat anseende för opålitlighet. Ilans
yttre beskrives som mindre tilltalande,
och i hans röda hår sågo hans talrika
belackare gärna något symboliskt.
Motgångarna försvagade hans nerver
och utvecklade hans sinne för
kveru-lans. — Ogift. — Litt.: "Notice
bio-graphique sur la carrière politique du
comte G. L." (1867; postumt utgiven
självbiografi, går fram till 1811, starkt
apologetisk); GöstaM. Bergman, "Regi
och spelstil under G. L:s tid vid
Kungl, teatern" (1946). St. C.
4. Lagerbjelke, Johan, friherre,
sjöofficer, f. 18 juli 1778 i Stockholm,
† 12 juni 1856 därstädes. Bror till L. 3.
—- L. blev löjtnant vid arméns flotta
1796. Sju år senare blev han major i
flottorna och överadjutant hos Gustav
IV Adolf och utnämndes 1814 till
överste i örlogsflottan, 1815 till
generaladjutant och 1818 till konteramiral.
Han innehade flera uppdrag inom den
sjömilitära administrationen; sålunda
var han led. av Förvaltningen av
sjöärendena 1814—24 och blev 1819 ordf.
i Konvojkommissariatet och i
Sjöförsäkringsrätten. År 1824 utnämndes L.
till befälhavande amiral i Karlskrona
och befordrades tre år senare till
viceamiral. Under sin tjänstgöring i
Karlskrona fungerade han 1834—35
som tf. landshövding i Blek. län. År
1839 blev han medl. av den
konservativa ministär, som under riksdagen
1840 störtades av den liberala
oppositionen. L. var politiskt moderat och
blev i den nya liberala regeringen chef
för Sjöförsvarsdep. Redan 1844
lämnade han emellertid detta ämbete,
liksom även viceamiralsbeställningen, på
grund av sitt missnöje över Oscar I:s
eftergift åt Norge i flaggfrågan. — L.
blev hedersled, av Krigsvet. akad. 1822
och av Örlogsmannasällskapet 1825
samt utnämndes 1839 till
serafimer-riddare. —- Gift 1814 med Hedvig
XJl-rika Sofia Rosensvärd. J. T.
5. Lagerbjelke, Gustaf, greve,
politiker, f. 6 okt. 1817 i Stockholm,
† 6 mars 1895 därstädes. Föräldrar:
generaladjutanten greve Axel L. och
friherrinnan Carolina Antoinetta
Cederström. Brorson till L. 3 och L. 4.
— L. växte upp på säteriet Älvsjö,
vilket han sedermera övertog efter
fadern. Student i Uppsala 1834 blev
han, efter 183S avlagd jur. kand.-ex.,
e. o. kanslist i justitierevisionen och
auskultant i Svea hovrätt. Då L. var
livligt intresserad av konstitutionella
frågor, lockades han mera av det
parlamentariska livet än av en karriär
i verken. En anställning som kanslist
hos ridderskapet och adeln vid 1840—
41 års riksdag förmedlade hans första
kontakt med Riddarhuset. Redan
under sin första riksdag (1844—45)
ordf. i expeditionsutskottet erhöll
L. vid senare riksdagar intill 1860
motsvarande post i konstitutions-,
bevillnings- och statsutskotten. Åren
1848—57 var han
riksgäldsfullmäktiges och 1857—58
riksbanksfullmäktiges ordf. Väld till lantmarskalk
1862 ledde han ridderskapet och adeln
vid dess sista framträdande som
politisk korporation. I Första K.
representerade han därefter Södermani. län,
vars landshövding lian var 1858—88.
Han var kammarens talman 1867—76
och 1881—91 och kvarstod i riksdagen
till 1894. L. anlitades i ett flertal
kommittéer, bl. a. kommittén för städernas
beskattning 1852 ocli
unionskommittén 1865. — En stark tro på att
rikets främsta stånd genom
erfarenheterna av en lång och lysande
tradition var förutskickat till en ledande
roll i vården om rikets angelägenheter
bestämde L:s hållning i tidens
största debattämne, frågan om en
förändrad representation. Ett av honom vid
1847—48 års riksdag ingivet och vid
följ. riksdag vidare utvecklat förslag
syftade till en ändamålsenligare
arbetsordning genom skapandet av en
av de fyra stånden bestående
riksnämnd, vid vars sida varje stånd dock
fortfarande skulle existera för sig.
Förslaget tillgodosåg i viss
utsträckning kravet på att orepresenterade
folkgrupper skulle företrädas i
riksdagen samt slopade all personlig
självskrivenhet. Alltför radikalt ur
ultrakonservativ synpunkt fann re-
Johan Lagerbjelke. Gouaebe av J. A. Gillberg
1808.
formförslaget ej heller nåd inför de
radikala ss. i deras tycke
reaktionärt. Under 1850—51 års riksdag
antogs det visserligen ss. vilande,
men 1854 förkastades det av alla
stånd utom borgarståndet. Vid denna
tid stod L. i centrum av en grupp
unga adelsmän, känd under namnet
Junkerpartiet. Bildandet av detta
parti, där Henning Hamilton och
C. O. Palmstierna jämte L. voro de
bärande namnen, var ett uttryck för
de högadliga och storagrara
riddarhuskretsarnas skarpa motsättning
till den gamle konservative ledaren
Hartmansdorff, sedan denne
förklarat. sig hylla tanken på adelns
avskaffande som ett särskilt stånd. Men
ehuru L. sålunda i
representationsfrågans kärnpunkt slog vakt orn
gamla ideal, ställde ban sig i hög grad i
de uppbyggande krafternas tjänst. I
de livliga järnvägsdebatterna vid
1800-talets mitt ådagalade han
exempelvis en framsynt uppfattning.
Vidare bidrog lian verksamt till flera
beslut av friliandelsvänlig karaktär.
L. stod Karl XV personligen nära
men lät aldrig genom sitt inflytande
över monarken förleda sig till att
spela en politisk roll utöver den
förtrogne rådgivarens. Alla försök att
förmå honom att inträda i konseljen
misslyckades. Upphöjda
karaktärsegenskaper, en balans i lynnet, som
aldrig lät honom taga ett oöverlagt
steg, och grundliga insikter i
författningsfrågor gjorde honom till en
idealisk ledare för parlamentariska
församlingar. Berömt är det lugna och
skickliga sätt, varpå han 1865 ledde
Riddarhusets dramatiska
överläggningar före genomförandet av
representationsreformen, till vars
motståndare han hörde. Som ett av de "ögon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
