Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Lagerhjelm, Pehr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lagerhjelm 426 Lagerhjelm
Pehr Lagerhjelm (1).
Målning av G. ü. Troili 1853.
Uhr till Jernkontoret ingiven
berättelse om en provblåsning vid
Björn-hytte masugn 1809. L. biträdde vid de
på sin tid uppmärksammade
hydrauliska försök, som på Brukssocietetens
bekostnad utfördes 1811—15 och som
publicerades av honom, J. H. af
Forselles och G. S. Kallstenius
("Hydrauliska försök anställda vid Fahlu
grufva", 1—2, 1818—22). Genom sina
vidsträckta matematiska kunskaper
och sin outtröttliga arbetsförmåga
bidrog L. väsentligt till framgången av
dessa försök. År 1817 belönades han
jämte af Forselles och Kallstenius av
Jernkontoret med dess stora medalj i
guld för de lyckligt fulländade ocli
förträffligt beskrivna försöken, och för
dessa erhöllo de 1823 även Vet. akad:s
stora guldmedalj. — L. var en av sin
tids mest framstående bruksmän i
Sverige och hyste en brinnande nitälskan
för den sv. järnhanteringens
vidmakthållande. I striden i fråga om
företrädet för hamrar eller valsar vid
stång-järnsräckningen säg L. klarare än
andra här i Sverige, åt vilket håll
utvecklingen pekade. Smältstycken från
L:s eget järnbruk, Bofors, sändes till
England, där de utvalsades (1825) och
hållfasthetsprov gjordes. L.
övervakade själv försöken, vilka huvudsakligen
hade praktiskt syfte men även gåvo
resultat av rent vetenskapligt intresse.
Efter L:s återkomst till Sverige anslog
Jernkontoret medel till försökens
slutförande, och han framlade resultaten i
en berömd avh., "Försök att bestämma
valsadt och smidt stångjerns täthet,
jemnhet, spänstighet, smidbarhet och
styrka" (1—2, 1827), vilken blev
banbrytande inom sv.
hållfasthetsforskning. För valsningsförsöken samt
konstruktionen av en maskin för
provning av hållfastheten hos järn och stål
tillerkände Jernkontoret L. ännu en
gång (1826) sin stora guldmedalj.
Sveriges järnhantering var emellertid
då ännu icke mogen att acceptera den
riktiga framtidsidé, som L. sökt
omsätta i handling. Längre fram skulle
likvisst hans förtjänster om bl. a.
stångjärnsvalsningens införande i
Sverige vinna oförbehållsamt erkännande;
han är överhuvud en av de mest
hedrade bland sv. bergsmän. I
överensstämmelse med vad han föreslagit
koncentrerade man järntillverkningen till
större verk för billig massproduktion.
L. är sålunda att räkna som en av
banbrytarna för den moderna industrin i
Sverige, och för Bofors blev hans
verksamhet den första upptakten till en
drift i större skala. — Tillika med
ge-sehworner E. Rothoff förordnades L.
1824 av K. M:t att granska den
gällande lagstiftningen rörande bergsbruket.
De förslag om friare former för
bergs-lianteringens bedrivande, som de
kommitterade fram till 1831 ingåvo, ledde
icke till någon omedelbar påföljd men
trycktes 1832 ("Förslag till ändringar
och stadganden uti
Bergsförfattning-arne"). År 1830 blev L. led. av
myntkommittén, 1834 av
tullförfattnings-kommittén och 1835 av
bergskommissionen för järnhanteringen i riket. Ett
viktigt aktstycke i de sv. geologiska
undersökningarnas historia är den
motion, som L. 1838 ingav till
Jernkontorets fullmäktige och i enlighet med
vilken Brukssocieteten beslöt att låta
anställa en geologisk undersökning av
Sverige, främst dess malmfyndiga
delar. Utförandet uppdrogs åt J. H. af
Forselles, vilken påbörjade
undersökningarna s. å. Förutom redan nämnda
arbeten märkas bland L:s skrifter
"Om svensk och engelsk
jernbered-ning" (1826) och "Tentamen theoriæ
resistentiæ fluidorum constituendæ"
(1832). — Från 1810 bevistade L.
som riddarhusmedlem riksdagarna.
Han tillhörde den konservativa
majoritet på Riddarhuset, som på
1840-talet stod under von Hartmansdorffs
ledning. Högt skattad även av
motpartiet erhöll L. plats i
statsutskottet (1818, 1S23, 1828, 1850), i
konstitutionsutskottet (1834, 1844) och
i talmanskonklaven (1840) samt var
1820 och 1832 revisor i stats-,
banko-och riksgäldsverken. —■ L. hade även
litterära, musikaliska och sociala
intressen. I Götiska förb. invaldes han
(som "Ingvar Vidfarne") s. å. som
detta bildades (1811), intog där en be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
