- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 4. I-Lindner /
442

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Lallerstedt, Erik - Lamberg, släkt - 1. Lambert de Swinneus, Pierre Joseph

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Laman

442

Lambert

Erik Lallerstedt.

akad. 1886—89. Från 1890 var han
praktiserande arkitekt, och sedan 1893
är han knuten till
överintendentsäm-betet (Byggnadsstyr.). L. var tf. prof.
i arkitektur 1897—98 vid Konstakad.
och 1905—07 vid Tekn. högskolan
samt prof. 1907—29 vid sistn. skola.
—- Som arkitekt har L. skapat ett
stort antal av de byggnader, som i
dag ge Stockholm dess prägel. Då han
städse förmått smidigt anpassa sig
efter tidens fordringar, ge de
tillsammans en intressant bild av sv.
arkitekturutveckling under fyrtio år. Som
konstverk äro de gedigna och
helgjutna uttryck för den växlande
tidsandan. Med sitt första större verk,
ombyggnaden av Konstakad. i
italiensk ungrenässansstil (1892—96),
för vilket L. erhöll akad:s guldmedalj,
gav han det utgående seklets
internationella historicerande ett sista
fullödigt uttryck. Strängare är
Matteuskyrkan (1903), där de historiska
reminiscenserna förenklats och
mo-numentaliserats. Den nationella
romantiken fick ett av sina största och
bästa uttryck i nya Tekn. högskolans

vidlyftiga tegelkomplex (1914—35),
grupperat kring grönskande gårdar
med sparsamt dekorerade fasader.
1920-tals-klassicismen representeras
av Stockholms högskolas byggnad för
humanistiska och juridiska
fakulteterna (1927). Till L:s mera vägande
verk i Stockholm räknas Kungsholms
församlingshus (1900)1,
Bergslagsbanans hus, Vasagatan 24 (s. å.) samt
livförsäkringsanstalten Tryggs
byggnad vid Engelbrektsplan (1910) och
livförsäkringsab. Thules byggnad vid
Kungsträdgårdsgatan 14 (1915—18).
Verk av L. utanför Stockholm äro
Lundsbergs skolas huvudbyggnad
(1906) och lius för riksbankskontor i
Falun (1930) och Visby (1931). —
L. blev led. av Konstakad. 1904 och
v£.r 1917—34 led. av Stockholms stads
byggnadsnämnd, 1917—21 led. av
Stockholms stads
stadsplanekommission, 1921—34 v. ordf. i Stockholms
stads stadsplanenämnd samt 1918—19
led. av skönhetsrådet. — Gift 1907
med Elin Sofia Ericsson. M. L—n.

Laman, Karl Edvard, missionär,
bantuspråkforskare, f. 18 mars 1867 i
Norrbärke skn, Kopparb. län, † 27 juni
1944 i Stjärnorps skn, östergötl. län.
Föräldrar: valsverksarbetaren Gustaf
Ersson och Christina Ulrika Wallin. —
L. genomgick fem klasser i läroverket
i Västerås och därefter den
nyinrättade slöjd- och tekn. skolan
därstädes, varefter lian fem år praktiserade
i trädgårdsyrket och sedan drev egen
rörelse i Spånga. Åren 1888—89
genomgick han Sv. missionsförbis
missionsskola och for 1891 till Kongo,
där han var missionär till 1919. Efter
sina första tre år därute bedrev lian
afrikanska språkstudier i Hamburg
för den berömde afrikanisten prof. C.
Meinliof. Han gjorde sig snart ett
internationellt aktat namn som
kännare av kongospråket (kikongo) och
dess dialekter och har bl. a. utgivit
"Lärobok i kongospråket" (1912; även
på engelska), "Grammar of the Kongo
language" (s. å.), "The musical
accent in the Kongo language" (1922),
ett pionjärarbete på
bantuspråks-fonetikens område, och "An essay in
Kongo phonologv" (1928). Hans
språkvetenskapliga arbete kulminerade i
"Dictionnaire Kikongo-Fransais (avec
une étude plionétique décrivant les
dialects les pius importants de la
langue dite Kikongo)", utg. av
Institut Roval Colonial Beige i Bryssel
(1936). Han gav även ut läroböcker
på kikongo för missionsskolorna samt
en bibelövers. (fullbordad 1905), den
första kompletta i v.
Ekvatorial-afrika. Under sina sista fem år i
Afrika fick han helt ägna sig åt
studieresor i nedre Belgiska och Franska
Kongo, varvid ett dussin dialekter

upptecknades och bearbetades. L. har
även hemfört värdefulla etnografiska
och entomologiska samlingar, för
vilka senare han redan 1907 erhöll Vet.
akad:s Linnémedalj i guld. Hans i
manuskript efterlämnade stora
etnografiska arbete om negrerna i nedre
Kongo kommer att publiceras av Sv.
missionsförb. — År 1915 blev L. teol.
hedersdr vid Uppsala univ. Han var
hedersled, av British and Foreign
Bible Society från 1905 och av
Deutsche Gesellschaft für
Missionswissen-schaft från 1926 samt mångårig ordf.
i Missionsförbis kongokonferens. —
Gift 1893 med missionären Selma
Karolina Carlsson. G. Lm.

Lamberg, släkt, härstammande
från Kungsbacka, där äldste kände
stamfadern Lars Persson var rådman
under 1600-talets andra hälft. Han
blev far till lektorn i Göteborg Petrus
L. (f. 1674, † 1721). En äldre son till
denne, grosshandlaren i Göteborg
Johan Anders L. (f. 1712, † 1783), blev
far till mäklaren och handlanden i
Göteborg Peter L. (f. 1742, † 1799)
samt handlanden och rådmannen i
Göteborg Carl L. (f. 1745, † 1796),
stamfäder för släktens två
huvudgrenar. En son till Peter L.,
grosshandlaren i Göteborg med
kommerseråds titel Jan L. (f. 1771, † 1834),
blev far till protokollssekreteraren
Carl Fredrik Wilhelm L. (f. 1817, †
1881), med vilken den äldre
släktgrenen utdog på manssidan. Yngre
grenens stamfar Carl L. blev farfar
till prosten och kyrkoherden i
Christine förs. i Göteborg Jonas Casten
L. (f. 1814, † 1884). som hade sonen
handels- och politieborgmästaren i
Göteborg Peter Fredrik Wilhelm L.
(f. 1857. † 1924). En yngre son till
lektorn Petrus L. var biskopen i
Göteborgs stift Erik L. (f. 1719, † 1780),
vars släktgren torde vara utslocknad.

1. Lambert de Swinneus, Pierre
J o s ep h, violinist, f. 1747 i Brabant,
† 28 juni 1807 i Stockholm. — L.
inkom till Sverige 1781, blev violinist i
Hovkapellet s. å. och fick 1795 titeln
konsertmästare. Han synes dock ha
anlitats mera som kompositör, främst
av balettmusik till skådespel, där
sångerna ofta skrivits av andra
tonsättare. Den enda pjäs, där L. ensam
svarade för musiken, tycks lia varit
"Gyckelmakaren", en komedi med
sång (1803). "Deucalion och Pyrrha"
uppfördes på K. teatern 1792 som
komedi på vers med sång och dans,
och musiken var av Haydn och L.
Bland de pjäser, till vilka L. skrivit
balettmusik, märkas Kellgren-C. F.
Müllers "Drottning Christina" och
Leopold-Åhlströms "Frigga". Han
skrev även musiken till baletten "Le
Rendez-vous comique ou Le Carrousel

Karl Laman.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 12:27:34 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/4/0488.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free