Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Landquist, John - 2. Landquist, Daniel - Landström, John
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Landquist
456
Landström
John Landquist.
1. Landquist, John, psykolog,
litteraturhistoriker, tidningsman, f. 3
dec. 1881 i Stockholm. Föräldrar:
kyrkoherden, teol. och fil. dr Carl Axel
Emil L. oeh Maria Augusta ünér.
—-L. avlade mogenhetsex. i Stockholm
1899 och blev fil. kand. 1903, fil. lic.
i teoretisk och i praktisk filosofi
1907, disputerade för drsgrad 1908
och promoverades 1909, allt i
Uppsala. Han studerade 1903 i
Heidelberg och 1903—04 i Berlin samt 1907
i Paris för Bergson. Åren 1936—46 var
han prof. i psykologi och pedagogik
vid Lunds univ. -— Utmärkande för
L. är hans stora mångsidighet.
Jämsides med sitt forskningsarbete
verkade han som litteraturkritiker i en
rad stockholmstidn:ar: i Dagens
Nyheter 1910—17, i Stockholms-Tidn.
1918—23 och i Aftonbladet 1924—35,
de tre sista åren som chef för tidn:s
avd. för kultur och politik. Han är
styr.-led. i Stockholms-Tidn :s ab.
sedan 1937. L:s journalistik har ofta en
polemisk karaktär. Han gjorde sig
först känd under Strindbergsfejden i
början av 1910-talet, då han var en av
Strindbergs ivrigaste förkämpar.
Senare ha hans artiklar i allmänt
kulturella ämnen och framför allt i
skolfrågor blivit mycket
uppmärksammade. ■— L. disputerade på avh. "Viljan.
En psvkologisk-etisk undersökning".
År 1919 utgav lian "Det levande
förflutna", och följ. år utkom hans
filosofiska huvudarbete
"Människokunskap. En studie över den historiska
ocli den konstnärliga kunskapen". L.
söker där i polemik med H. Rickert
klarlägga det historiska och
konstnärliga tänkandet: det konstnärliga
begreppet är till sin natur
symboliskt och mångtydigt, och även
historikerns begrepp har en symbolisk
karaktär. I likhet med Bergson
menar L., att människokunskap icke nås
genom diskursivt tänkande utan på
intuitiv väg. Ett historiefilosofiskt
arbete är "Erik Gustav Geijer" (1924.1.
Med detta verk liksom med "Gustaf
Fröding" (1916, omarb. uppl. 1927)
har L. också framträtt som
litteraturhistoriker. Hans filosofiska och
litteraturhistoriska författarskap har
även ett starkt psykologiskt inslag.
Han har tillgodogjort sig den
freud-ska psykoanalysen, vilken han
ingående studerade under en tids
vistelse i Wien 1920. L. har själv ej
utfört något arbete i modern
experimentell psykologi, men han har
främjat denna forskningsgren bl. a.
genom att vid psykologiska inst. i Lund
införa undervisning i
intelligensmätning. Av L:s rika produktion kunna
i övrigt nämnas monografierna "Ellen
Key" (1909), "Verner von
Heidenstam" (s. å.) och "Knut Hamsun"
(1917, omarb. uppl. 1929, 2:a uppl.
1931). "Modern svensk litteratur i
Finland" (1929) är ett utmärkt
översiktsarbete, och i "’Henri Bergson"
(1928) har lian givit en populär
framställning av intuitionsfilosofien.
Psykologiska ocli filosofiska frågor har
L. även behandlat i bl. a.
essäsamlingarna "Humanism" (1931) och "Själens
enhet" (1935). Mycket använda
läroböcker av L. äro "Psykologi" (1940,
ny uppl. 1946) och "Pedagogikens
historia" (1941). Han har utgivit och
kommenterat "August Strindberg.
Samlade skrifter" (1—55, 1912—20),
"E. G. Geijer. Samlade skrifter" (1—
13, 1923—31) samt "Georg och Edvard
Brandes’ brevväxling med svenska och
finska författare ocli vetenskapsmän"
(1—2, 1939—42). — L. är led. av
Samfundet De nio sedan dess stiftande
1913 och var v. ordf. i Sveriges
för-fattarefören. 1931—35 samt medl. av
statens stipendienämnd för
skönlitterära författare 1925—37. — Gift 1)
1910—22 med författarinnan Elin
Mathilde Elisabeth Wägner-, 2) 1925
med Louise Welhaven, † 1936; 3) 1938
med fil. mag. Solveig Dolores
Margareta L., f. Bohlin (i. 1910), som bl. a.
utgivit romanen "Medicin och kärlek"
(1943) och novellsamlingen "Själar
på utflykt" (1946). K. E. L.
2. Landquist, Axel Daniel,
sjöofficer, f. 20 aug. 1891 i Stockholm.
Bror till L. 1. — L. blev 1911
underlöjtnant vid flottan, 1937
kommendörkapten av andra graden och 1939 av
första graden samt 1942 kommendör.
—- Efter genomgångna skolor, bl. a.
Sjökrigshögskolans allm. kurs och
stabskurs 1919—21, tjänstgjorde L.
1921—26 oeh 1928—31 vid
Marinstabens operationsavd. Åren 1929—31
var lian marinassistent i
Kommerskollegium och sekr. i styr. för
Sjö-karteverket, 1931—35 tjänstgjorde
han i Sjöförsvarets kommandoexpedi-
tion, 1937—40 var han avd.-chef för
Marinstabens operationsavd. ocli 1942
—45 sektionschef i Försvarsstaben.
■—-L. var lärare i sjökrigskonst vid
Sjökrigsskolan 1927—31 och i
strategi vid Sjökrigshögskolan 1931—39.
År 1948 utnämndes han till chef för
Sjökrigshögskolan. 11930 års
försvars-kommission biträdde L. 1933. Under
sina sjökommenderingar liar lian bl.
a. varit flaggadjutant vid
Kustflottan 1928, sekond på
flygplankryssaren Gotland 1935—36, ’fartygschef
på pansarskeppet Drottning
Victoria 1940—41 och chef för
Göteborgseskadern 1945—4S. — L. blev
adjutant hos konungen 1937 och
överadjutant 1942. I Örlogsmannasällskapet
invaldes han 1923 och i Krigsvet. akad.
1941. — L. har framträtt som
sjömilitär förf. med bl. a.
"Dardanellerföre-taget" (1916), "Världskriget till
sjöss" (2, 1919), "Flygvapnet och vårt
sjöförsvar" (tills, med E. Tornberg,
1924), "Sjöfarten och sjöförsvaret"
(1931), "Handbok i internationell
rätt för marinen" (tills, med T. Gihl,
1934) och "Några av sjöstrategiens
grunder" (1935). — Gift 1924 med
Vera Sidmark. A. G.
Landström, John Anders, kirurg,
f. 29 juli 1869 i Östra Eneby förs.,
Norrköping, † 20 mars 1910 i
Stockholm. Föräldrar:
lasarettssysslomannen Carl Anders L. och Marie Louise
Mothander. — Efter mogenhetsex. i
Norrköping 188S blev L. med. kand.
1893, med. lic. 1900 och med. dr 1907,
allt i Stockholm. Sin utbildning i
kirurgi fick han huvudsakligen vid
Serafimerlasarettet, där lian var
amanuens 1896—97 och 1904—06, samt
vid Sabbatsbergs sjukhus 1901—04.
Han blev docent i kirurgi vid Karol.
inst, 1908 och kompetentförklarad
till professur i ämnet 1909 samt
utövade från 1907 privatpraktik i
Stockholm. — Lugn beslutsamhet, nyktert
omdöme och ovanlig manuell färdig-
Daniel Landquist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
