Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Langenskiöld, Karl - 2. Langenskiöld, Eric - Langlet, släkt - 1. Langlet, Emil - 2. Langlet, Mathilda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Langenskiöld
461
Langlet
heter, som uppstå under en ekonomisk
krisperiod. I syfte dels att förstärka
riksbankens finansiella rustning och
likviditet och dels att i någon mån
frigöra banken från dess beroende av
riksdagen utarbetade L. ett
fullständigt förslag till omorganisation av
riksbanken, enligt vilket bl. a. i
ledningen för riksbanken skulle beredas
plats för landets mest framstående
ekonomiska sakkunskap inom bank,
handel och industri. Detta förslag
överlämnades till bankoutskottet 1912
men föll i riksdagen. S. å. avgick L.
som riksbankschef. — Under den följ.
tiden ägnade L. huvudsakligen sitt
intresse åt ordnandet av den sv.
statsbokföringen. Från 1902 var han led.
av den kommitté, som i olika
etapper moderniserade det statliga
räkenskapsväsendet och vars arbete
sedermera resulterade i tillkomsten av
Riksräkenskapsverket (1920). Han
var även led. av den stora
försvarskommittén 1907—10 samt av Första
K. 1916—19. Han var stadsfullmäktig
1 Stockholm 1903—09 och v. ordf. i
handels- och sjöfartsnämnden där 1910
—17. — I bildandet avtrafikab.
Grängesberg-Oxelösund 1896 tog L. en
verksam del och var 1898—1901 detta
bolags styr.-ordf. — År 1912 invaldes L. i
Vet. akad., vars preses han var 1922
-—23. Vid hans död överlämnade
arvingarna bl. a. en donation på 100 000
kr. till denna akad. att förvaltas ss.
en särskild fond, benämnd "Karl
Langenskiölds minnesfond".
Avkastningen användes som understöd för
nationalekonomisk forskning och för
utgivande av tidskr. i ekonomiska
ämnen. Under sin livstid lämnade L.
jämte maka även verksamt stöd till
Finlands frihetskamp, till Åbo akad.
vid dess instiftande och till Göteborgs
högskola; i anslutning till hans
intentioner gjorde arvingarna en donation
till den frivilliga
försvarsutbildningen. — Gift 1893 med Alba Maria
Ekman. — Litt.: biografi av G. Cassel i
Vet. akad:s levnadsteckningar (6,
1921—38). H.Wn.
2. Langenskiöld, Erie Johan,
friherre, konsthistoriker, affärsman, f.
2 nov. 1905 i Stockholm. Son till L.
1. — Efter studentex. i Stockholm
1924 studerade L. vid Uppsala univ.,
där lian blev fil. kand. 1929, fil. lic.
1931 och fil. dr 1938 på avh. "Michele
Sanmicheli". Han var amanuens vid
Uppsala univ:s konstmus. 1928—31
och docent i konsthistoria vid univ.
1938—40. Sedan sistn. år är han
docent i detta ämne vid Stockholms
högskola. Styr.-led. i ab. Bankirfirman
Langenskiöld sedan 1932 och i ab. Fides
sedan 1935 inträdde L. 1945 som
jourhavande dir. i dessa bolag. ■— L.
inköpte 1938 och donerade till Nat. mus.
Carl Johan Cronstedts
Fullerösam-ling, varav ett urval utställdes 1942
med katalog författad av fil. dr C. D.
Moselius och L. År 1930 donerade L.
medel för upprätthållande av den
Zornska professuren i konsthistoria
vid Stockholms högskola. Utom
drs-avh. har L. publicerat en mängd
konsthistoriska artiklar i olika
fack-tidskr. —- L. är led. i kyrkorådet i
Finska förs. i Stockholm sedan 1937.
Under andra världskriget var L.
livligt intresserad av spec.
konstskatternas skyddande och var 1942—45 ordf.
i Riksluftskyddsförb:s
ekonomiutskott samt 1943—45 sakkunnig i
luftskyddsfrågor inom Ecklesiastikdep.
Han har publicerat "Hur Italien
skyddar oersättliga konstskatter" (1943)
och artiklar i luftskyddsfrågor. -—■
Gift 1934 med Ingeborg Anna
Elisabeth Gullberg. R. L—y.
Langlet [-lä’], ursprungligen fransk
hugenottsläkt. Sidenfärganen Philippe
L. († efter 1682) kom på 1650-talet
från Nederländerna till Stockholm.
Hans äldste son Philippe L. (f. 1663,
† 1727) deltog i Eugens av Savojen
fälttåg, blev baron 1716,
generallöjtnant 1723 och kommendant i
Kronstadt i Siebenburgen. Den yngre sonen
Abraham L. (f. 1670, † 1729),
stamfar för den sv. släktgrenen, var
färgare i Borås. Hans rörelse utvidgades
av sonen Philip L. (f. 1707, † 1768),
riksdagsman 1760—62 och 1765—66,
samt fortsattes av dennes son och
sonson. Philip L:s sonsons sonson,
arkitekten Emil L. (L. 1), hade i gifte
med förf. Mathilda L., f. Söderén (L.
2), sönerna ingenjören Filip L. (L. 3),
kemisten och skriftexperten Abraham
L. (L. 4), målaren Alex L. (L. 5) och
tidningsmannen och
universitetslektorn Valdemar L. (L. 6). Son till L. 3
är botanisten Olof L. (L. 7). En yngre
släktgren stammar från Philip L:s
sonsons son, färgaren Olof Wolrath L.
(f. 1797). O.L.
1. Langlet, Emil Viktor, arkitekt,
f. 26 febr. 1824 i Borås, † 10 mars
1898 på Spetebvhall i Lerbo skn,
Södermani. län. Föräldrar:
järnliandla-ren Johan Filip L. och Anna
Elisabeth Broquist. — L. utbildades vid
Chalmersska slöjdskolan i Göteborg
1S38—41, vid Konstakad. i Stockholm
1846—51 samt vid École des
Beaux-Arts i Paris 1851—53. Åren 1853—56
studerade han i Italien. Redan under
elevtiden i Stockholm var han
verksam som arkitekt, bl. a. som
konstruktör i Stockholms stads
byggnadskontor (1848). År 1858 blev L. led. av
Konstakad. och 1866 arkitekt i
över-intendentsämbetet, Han utnämndes
senare till k. arkitekt. — Redan i
sina första arbeten hade L. under
intryck av italiensk byggnadskonst kom-
Emil Langlet.
mit fram till en personligt färgad
romansk stil, som präglar även hans
senare produktion. Under italientiden
utarbetade han bl. a. (1855) ett projekt
till stortingshus i Kristiania
(uppfört 1861—66). Det för tiden
karakteristiska historiska intresset, som
hos L. även tog sig uttryck i lians
insatser som restaurator vid
iståndsättandet av Visby ruiner (1884—Stë)
och ombyggnaden av Uppsala
domkyrka efter Helgo Zettervalls
ritningar (1886—93), förmäldes hos honom
liksom hos andra i samma
arkitektgeneration med sinne för materialets
äkthet och byggnadens funktionella
mening. Särskilt omfattande insatser
gjorde L. på kyrkoarkitekturens
område, där han livligt förordade
centralkyrkan som protestantisk
kyrkobyggnadsform. Utom ett projekt till
domkyrka i Kristiania av år 1857 ritade
han tolv dylika kyrkor, av vilka de
största äro Caroli och S:t Pauli kyrkor
i Malmö och Sävare kyrka i
Västergötland. I Norge äro utom
Stortingshuset även börs och teater i Drammen
och rådhuset i Fredrikstad utförda
efter hans projekt. Vidare äro
corps-de-logis-byggnaderna på Norrtuna,
Skenäs oeh Fågelsta i Södermanland
byggda efter hans ritningar. — L.
framträdde även som skriftställare i
arkitektoniska frågor. Tidskr. för
byggnadskonst och ingeniörvetenskap,
i vars red. L. var medarb. 1867—
70, ägdes och leddes av honom 1871
under namnet Nordisk Tidskr. för
byggnadskonst. Sina
kyrkoarkitektoniska idéer framlade L. i
planschverket "Protestantiska kyrkobyggnader
enligt centralsystemet" (1879), som
återger ritningar till hans huvudverk.
— Gift 1864 med förf. Mathilda L., f.
Söderén (L. 2). M. L—n.
2. Langlet, Clara Mathilda
Ulrika Clementine, författarinna, f.
S nov. 1832 i Dalarö skn, Stockholms
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
