Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Larsén-Todsen, Nanny - Larson, se även Larsson - Larson, Alf. - Larson, August
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Larson
468
Larsson
Alf Larson,
reuth —, och därför blevo Wagners
olika hjältinnor i hennes tolkning
mindre individualiserade än en nyare
tid helst vill se dem. Men i gengäld
präglades hennes konst av en höghet,
en besjälad värdighet, som alltid
behöll kontrollen över de dramatiska
och de vokala uttrycksmedlen, så att
totalintrycket aldrig som lios många
andra Wagnersångerskor stördes av
osköna inslag. — Inom den övriga
repertoaren har L. ytterligare sjungit
titelrollen i "Iphigenia på Tauris",
Donna Anna i "Don Juan", Leonora
i "Fidelio", Anna i "Vita frun",
Re-zia i "Oberon", Rachel i "Judinnan",
Valentine i "Hugenotterna", Berta i
"Profeten", Margareta i "Faust",
Margareta och Helena i
"Mefistofeles", titelrollerna i "Gioconda" ocli
"Aida" samt Desdemona i "Otello",
Tatj ana i "Eugen Onegin", Santuzza
i "Cavalleria rusticana", titelrollen i
"Tosca", Nuri i "Låglandet",
titelrollen i "Salome", Fältmarskalkinnan
i "Rosenkavaljeren", titelrollen i
"Vio-lanta" samt i svenska verk Signe i
"Gillet på Solhaug", Gunhild i
"Arn-Ijot" och titelrollen i Bergs "Leila".
Flera av dessa partier har hon även
utfört på italienska och tyska. L., som
även framträtt som oratorie- och
konsertsångerska här ocli i utlandet, fick
1920 Litteris et artibus och blev 1924
led. av Mus. akad. -— Gift 1916 med
direktören Hanns Todsen. P. H. T.
Larson, se även Larsson.
Larson, Johan Peter Alfred (A lf),
ingenjör, kemist, f. 18 sept. 1852 i
Gamleby skn, Kalmar län, † 18 aug.
1924 i Stockholm. Föräldrar:
handlanden Jonas Peter L. och Carolina
Ulrika Charlotta Löfberg. — Efter
mogenhetsex. i Västervik 1872 och
avgångsex. som kemist från
Teknologiska inst. 1875 vann L. omedelbart
anställning som ingenjör vid
Liljeholmens stearinfabrik, Stockholm.
Åren 1885—96 var han kemist vid
Skånska superfosfat- och
svavelsyrefabriks ab. i Hälsingborg och var
samtidigt dels verkst. dir. i Tidningsab.
Skåne-Halland (1887—96), dels chef
för det av honom startade
Helsingborgs margarinfabriksab. (1893—96).
Efter anställning hos dr Gustaf de
Laval 1897—99 var han verkst. dir.
för ab. Granefors koppar- och mäs^
singsverk 1899—1906 samt tekn. chef
för Liljeholmens stearinfabrik 1906—
11. Därefter utövade han
huvudsakligen konsulterande verksamhet, från
1917 som medarb. i Sveriges kemiska
industrikontor. •— L. var en i hög
grad begåvad och mångsidigt
intresserad tekniker: samtidigt som han
arbetade för nyanläggningar och
förbättringar inom de fabriker han ledde,
anlade han 1888 i Riga en fabrik för
tillverkning av lerjordssalter, 1890
Helsingborgs cinders- och kalkfabrik,
1894 Elgöns sillguanofabrik i
Bohuslän och 1897—1904 ett antal
fabriker för tillverkning av bränntorv
ocli torvströ, bl. a. vid Stavsjö i
Södermanland och Tyringe i Skåne. —
L. företog ofta affärs- och
studieresor till olika länder. Han studerade
bl. a. på uppdrag av Vet, akad. 1886
i England, Frankrike och Tyskland
tillverkningen av alkalier,
alkalisal-ter och klorkalk. Åren 1899—1900
anlitades han av Järnvägsstyr. för att
i England och Tyskland studera
impregnering av järnvägssyllar och
brikettering av stenkol. Av 1888 ocli
1906 års tullkommittéer var han
tillkallad som sakkunnig och var
dessutom led. av bl. a. stvr. för Sveriges
kemiska industrikontor 1917—24. L.
var en entusiastisk främjare av den
kemiska industrins utveckling i
Sverige och verkade i tal och skrift för
tillgodogörandet av inhemska råvaror.
Utom sitt huvudarbete, det stora
samlingsverket "Den svenska kemiska
industrien" (1—2, 1922—23),
publicerade han ett stort antal uppsatser
och broschyrer särskilt i
margarin-och torvfrågor. L. blev led. av
Lant-bruksakad. 1917 och av Ing. vet. akad.
1919. — Gift 1880 med Christina
Matilda Olofsson. J. H. N.
Larson, Frans August, "hertig
Larson", missionär, affärsman, f. 2
april 1870 i Hällby, Tillberga skn,
Västmanl. län. Föräldrar: torparen
Carl Gustaf L. och Ulrica Louisa
An-dersdotter. —• Efter skolgång i
Tillberga 1875—85 fick L.
missionsutbildning vid Eskilstuna missionsförs.
och genomgick vid tjugutvå års ålder
en missionskurs för
väckelsepredikanten Fredrik Franson. Han reste 1893
till Kina som missionär anställd av
Christian Missionary Alliance i New
York. Den första tiden bodde han i
August Larson.
Paotao, gränsstad till Mongoliet, och
lärde där bl. a. känna en av furstarna
i Ordos, hos vilken han fick den
grundläggande undervisningen i det
mongoliska språket. Försedd med
värdefulla introduktioner företog han
därpå den långa resan till Urga,
Mongoliets huvudstad samt säte för en
hutuktu, en överstepräst och "levande
gud", som ansågs vara den tredje i
rang inom hela den lamaistiska
hierarkin. Denna första vistelse i Urga
blev av största betydelse för L., som
där knöt vänskapsförbindelser med
inflytelserika furstar från hela
Mongoliet. Han slog sig sedan ned i den
nordkinesiska gränsstaden
Chiang-cliia-kou eller Kalgan. Då
boxarupp-roret utbröt 1900, lyckades han rädda
sin familj och andra sv. och
amerikanska missionärer, tillsammans tjugutre
personer, genom hela Mongoliet upp
till Urga. Åren 1902—13 var han
ombud för British and Foreign Bible
So-ciety och företog långa färder genom
alla delar av Mongoliet och förvärvade
grundlig kännedom om språk, seder
och ekonomiska förhållanden. L:s
verksamhet bland mongolerna
ändrade småningom karaktär, och han
övergick alltmer till affärslivet och
politiken. Efter den kinesiska
revolutionen 1911 hade Mongoliet förklarat sig
självständigt, och "Levande guden"
i Urga hade antagit kejsartitel. Vid
biläggandet av de blodiga strider,
som 1913 följde mellan mongoliska
trupper och den regeringstrogna
kinesiska armén, spelade L. den främsta
och avgörande rollen. Som en följd
därav var han 1912—14 kallad att
hos Yuan Shih-kai och den kinesiska
regeringen vara rådgivare i
mongoliska angelägenheter. År 1917 övergick
han helt till affärsverksamhet med
Urga som centrum. Hans inflytande
i politiska frågor var mycket stort,
och som tacksamhetsbevis för de utom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
