Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Larsson, Carl - Larsson, Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Larsson
473
Larsson
mer och mer av typiskt sv. motiv och
övergav successivt det franska
valörmåleriet till förmån för en personlig
teknik, som liar något av den sv.
bondekonstens lättfattliga
åskådlighet, Konturlinjen, rokokomässigt
elegant och snirklad (upptecknad i tusch
i akvarellerna, hans fortfarande mest
omhuldade teknik), blev hans
betydelsefullaste uttrycksmedel, medan
Icolo-reringen, bilderboksaktigt förenklad,
blev av mindre betydelse. Detta maner,
som närmast kan karakteriseras som
jugendstil, är fullt utvecklat i mitten
på 1890-talet ("Mor", 1893, Nat.
mus.; "Framför spegeln.
Självporträtt", 1900, Göteborgs mus.; "Mor
och dotter", 1903, Thielska galleriet).
Genom de ljusa och glada bilderna ur
sitt familjeliv, främst från hemmet
i Sundborn, förvärvade L. en
enastående, internationell popularitet. Han
utförde även en medveten mission i
smakförbättrande riktning på
heminredningens område med sina
interiörbilder, som proklamerade en
smakfullt enkel och ren sv. stil. Dessa
bilder spredos i färgreproduktion
genom en mängd album, till vilka han
själv skrev en kåserande text ("De
mina", 1895, "Ett hem", 1899,
"Larssons", 1902, "Spadarfvet", 1906,
"Svenska kvinnan genom seklen", 1907,
"Åt solsidan", 1910, "Andras barn",
1913). L. utförde under dessa år
även en rad porträtt av sv.
kulturpersonligheter (A. Strindberg, 1899, Nat.
mus.; S. Lagerlöf, 1902, Nat, mus.;
O. Levertin, 1905, E. A. Karlfeldt,
1913). Från L:s sista levnadsår, som
dock beteckna en avmattning, märks
i hans stafflikonst en strävan mot
plasticitet (porträttserie för
Sund-borns sockenstuga 1915—18). — L. är
en förnyare av den sv.
monumentalkonsten. Redan 1879—80 hade han
utfört en plafond och tre lunetter,
"Genier", i Bolinderska huset i
Stockholm. Som en förberedelse för
kommande större monumentaluppgifter
kan man uppfatta de tre dekorativa
målningarna "Renässans", "Rokoko"
och "Modern konst" (1888—89,
infattade i träreliefer, nu i Göteborgs
mus.), vilka P. Fürstenberg beställt
för sitt galleri. L:s första mer
omfattande uppdrag blev emellertid
utsmyckningen av Nya
elementarläroverket för flickor i Göteborg 1890.
Motivet var den svenska kvinnan
genom seklen och skildrades i
tretton större kompositioner.
Bundenheten vid stafflikonstens uttryckssätt är
ännu stark. L:s huvudverk på detta
område är freskerna för Nat. mus.,
vilka efter tävlingar 1889 (då L. fick
andra pris) och 1890 (då han fick
första pris) kommo till utförande
1896. De äro utmärkta ex. på 1890-
talets strävan mot monumental
syntes och dess reaktion mot 1880-talets
objektivt analyserande utsnittskonst.
Arbetet omfattar sex fresker, tre för
vardera väggen i museets nedre
trapphall med motiv ur 1600- ocli
1700-talens sv. konstliv: "Ehrenstrahl
målar Karl XI:s porträtt",
"Slottsbygget, Tessin och Hårleman",
"Taravals ritskola", "Lovisa Ulrika och
Carl Gustaf Tessin", "Gustav III
mottager de antika bildverken på
Logården", "Bellman i Sergels atelier".
Senare tillkom i museets övre trapphall
den stora kompositionen "Gustav
Vasas intåg i Stockholm
midsommaraftonen år 1523" (utförd i olja, 1907,
uppsatt 1908). För det motsatta
fältet i samma hall utförde L.
"Mid-vinterblot" (1914—15), vilken flera
gånger uppsatts på prov men icke
accepterats (nu i Arkivet för
dekorativ konst, Lund). Av L:s övriga
monumentalarbeten märkas plafond, sex
lunetter och två smärre ovaler för
K. teaterns foajé (1S97),
freskomålningen "Skolgossarnes korum på
Ladugårdsgärdet" (1901, Norra
latin-läroverket, Stockholm), "Ute blåser
sommarvind" (1903, Hvitfeldtska
läroverket, Göteborg) samt "Dramats
skapelse" (1906—07, plafond i
Dramatiska teaterns foajé, Stockholm). —
L. har också förnyat den sv.
bokkonsten. Från 1874 var han flitigt
verksam som illustratör till en början
främst av sågböcker och en uppl. av
"Fältskärns berättelser" (1883—84).
Betydelsefull är illustreringen
av-Anna Maria Lenngrens "Samlade
skaldeförsök" (1884), där den dittills
allenarådande xylografiska
reproduktionstekniken delvis övergivits.
Revolutionerande i sitt brott mot den
överlastade 80-talstypografin är L:s
friska asymmetriska utsmyckning av
E. Sehlstedts "Sånger och visor i
urval" (1892—93, akvareller,
lavy-rer och pennteckningar), ett av
huvudverken i sv. bokillustrationskonst.
L:s sista stora uppgift på detta
område blev Viktor Rydbergs
"Singoalla" (1894, 25 lavyrer). — L. var en
produktiv grafiker och har gjort över
hundratalet eleganta linjeetsningar
samt litografier. Han har även gjort
flera kartonger för gobelängvävnader.
—- L. är en av sv. konsts
uppslagsrikaste och mångsidigaste artister.
Hans verks stora lättfattlighet, dess
blandning av verklighetsbetonad idyll
och graciös fantasi har gjort honom
till en verklig folkkonstnär. Mot den
allmänna bilden av honom som en
okomplicerad solskensmänniska har
han själv i viss mån protesterat i sitt
postumt utgivna memoarverk "Jag"
(1931). — L. är repr. i Nat. mus.,
Göteborgs och Malmö mus., Arkivet
Carl Larsson i By.
för dekorativ konst i Lund och
Zorn-museet i Mora samt i Köpenhamns,
Oslo, Helsingfors, Berlins och
Venedigs mus., Luxembourgmus., Paris,
och Uffizigalleriet, Florens. -—• Gift
1883 med målarinnan Karin Bergöö.
— Litt.: J. Kruse, "C. L., en studie"
(1906); A. L. Romdahl, "C. L. som
etsare" (1913); E. Malmberg,
"Larsson—Liljefors—Zorn" (1919); G.
Nordensvan, "C. L." (1—2,1920—21).
R. S.
Larsson, Gari Filip, i By,
författare, f. 25 juli 1877 i By skn,
Kop-parb. län. Föräldrar: hemmansägaren
Erik L. och Anna Jansdotter. —- L.,
som genomgick folkskolan i By och
1903—04 studerade vid Fornby
folkhögskola, arbetade till 1911 på
fädernegården i By. Alltjämt bosatt i By
har han därefter enbart ägnat sig
åt författarskap och
föreläsningsverksamhet samt utfört ett
betydelsefullt arbete inom Dalarnes
hembygdsrörelse m. fi. organisationer.
Han är ålderman i By sockengille
sedan 1924 och led. av Dalarnes
forn-minnes- och hembygdsförb:s nämnd
sedan 1915. År 1939 blev han led. av
Gustav Adolfsakad. för
folklivsforskning. — L. debuterade 1907 med
diktsamlingen "By ocli bonde", vars
bondepatos och kärlek till naturen och
lantlivet även prägla samlingarna
"Tionde" (1909) och "Den sista kärven"
(1914). Som en vårdare av
bondekulturen liar han också framträtt i
sina frodiga och kärnfulla berättelser,
bl. a. i novellsamlingarna
"Bergsmanshistorier" (1—2, 1915—18),
"Lantliga historier" (1925), "Vår i
Fol-kare" (1927) och "Stugornas folk"
(1930). I romanen "Av jord är du
kommen" (1913) skildrar L.
bondsonen, som blir konstnär men sedan
överger konsten och återvänder till’
jordbruket. Av hans övriga romaner
behandlar "Logen 5455 Morgonvind
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
