Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Larsson, Carl - Larsson, Carl Anders - Larsson, Erik - Larsson, Erik - Larsson, Gottfrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Larsson
474
Larsson
Carl Anders Larsson.
av I. O. G. T." (1916) en
nykterhets-fören:s öden, medan "Karl Johan
Mal-kus. En mördares dagbok" (1918) och
"Kristi återkomst" (1924) äro
socialpsykologiska verk med tidsstämningar
från första världskrigets år. Som
pietetsfull hembygds- och folklivsforskare
har han blivit känd genom "En
dala-sockens historia" (1—2, 1920—39),
"Svensk jord och svensk bonde genom
tiderna" (1928), "Den gamla goda
tiden" (1941) och "Erik Andersson
och andra bönder" (1944). — L. har
genom sin diktning och sitt
framträdande velat hos bönderna själva och
andra höja bondeyrkets anseende och
öppna ögonen för den gamla
bondekulturens värden. År 1945 erhöll han
Illis quorum. — Gift 1911 med Gerda
Åberg. — Litt.: G. Furuland,
"Nutida daladiktare" (1938). R. A.
Larsson, Carl Anders, i
Mas-pelösa, lantbrukare, politiker, f. 7
april 1819 på lägenheten Sågarkvarn
i Mjölby, † 2 okt. 1884 på Hornstäve
i Flistads skn, östergötl. län.
Föräldrar: arrendatorn Lars Andersson och
Fredrika Magdalena Nordström. ■—
L. fick nöja sig med den elementära
bokliga bildning, som bibringades
honom av församlingens klockare och
som han senare kompletterade genom
självstudier. År 1838 blev lian
renskrivare vid Linköpings landskansli
och tjänstgjorde till 1842 ss.
uppbördsskrivare på olika platser i
öster-götland. Han slog sig sedan fram som
auktionsförrättare och självlärd
sakförare och kunde redan efter några
år inköpa egendomarna Maspelösa
och Hornstäve, båda i Flistads skn.
L. förvärvade ortsbefolkningens
förtroende och invaldes 1859 i
bondeståndet, som han tillhörde under de
tre sista ståndsriksdagarna. En snabb
uppfattningsförmåga och lätthet att
tala gåvo honom genast en
uppmärksammad plats i ståndet. Han blev
en av de ledande männen i den
liberala falangen och ägnade stort
intresse särskilt åt
representationsreformen. Hans tvärsäkra uppträdande
och något bullersamma frispråkighet,
som skaffade honom namnet
"Bondeståndets stormklocka", väckte
stundom anstöt, men hans naturliga
älskvärdhet och godmodighet verkade
försonande. I den nya riksdagens Andra
K. slöt sig L. först till det s. k.
mi-nisteriella partiet, som stödde
regeringen, och därefter till nyliberalerna.
Han väckte 1S69 en motion om
grundskatternas avlösning, men flertalet
bönder i riksdagen, organiserade i
Lantmannapartiet, önskade
grundskatternas fullständiga avskrivning,
och L. blev ej omvald. Då han 1872
återvände till Andra K., slöt han sig
vis av erfarenheten för framtiden till
Lantmannapartiet, som f. ö. under
mellantiden i någon mån hade
utvecklats i riktning mot L:s liberala
uppfattning. Han medverkade bl. a.
vid den s. k. kompromissen 1873,
genom vilken försvars- och
grundskattefrågorna sammankopplades med
varandra, och stödde ministären Posses
förslag till försvarsreform 1883, i vars
tillkomst L. som led. av 1880—82 års
lantförsvarskommitté hade del. Sistn.
förslag föll i riksdagen, och L. blev
1884 ej återvald till riksdagsman,
emedan valmännen ansågo honom
alltför försvarsvänlig, och emedan hans
initiativkraft och arbetsförmåga
syntes tryta. L. tillhörde
konstitutionsutskottet 1862—63,1865—66 och 1867,
statsutskottet 1868—69, 1875 och
1879—84, lagutskottet 1873—74 samt
de 1877 och 1878 tillsatta särskilda
utskotten för försvarsfrågor. Han var
statsrevisor 1863, 1S73—75 och 1878
—80. För hemortens angelägenheter
verkade han som led. av östergötl. läns
landsting 1863—78 och 1881—82 och
som dir. för Ostgöta hypoteksfören.
1870—84. L. var en uppskattad
umgängesvän, och hans
tillfällighetsverser vid avskedssamkvämen efter
riksdagarnas slut nådde en viss
berömmelse. — Gift 1846 med Helena
Kristina Matilda \V ettermark. ■— Litt.:
E. Thermænius, "Lantmannapartiet"
(1928). W.L.
Larsson, Erik August,
gruvarbetare, idrottsman, f. 20 april 1912 i
Kurravaara, Jukkasjärvi skn, Norrb.
län. Föräldrar: hemmansägaren
Petter Olov L. och Maria Kristina
Isaksson. — L., som är gruvarbetare i
Kiruna, slog igenom som skidlöpare 1934
och medföljde följ. år den sv. truppen
till Hohe Tatra, där han emellertid
inte nådde någon bättre placering. På
senvintern s. å. fick han sin första
större triumf, då han vann 17 km vid
tävlingar i Rovaniemi, Finland. Han
uttogs också till Olympiska
vinterspelen i Garmisch-Partenkirchen 1936
och vann där fullständigt oväntat
guldmedaljen på 18 km. Han deltog även
i det sv. stafettlaget, som erövrade
bronsmedalj på 4 gånger 10 km. S. å.
blev L. överlägsen sv. mästare på 15
km. År 1937 blev han tvåa på 17 km
vid Holmenkollentävlingarna, och 1938
blev han vid sv. mästerskapen tvåa
på 30 km. Han upphörde 1939 av
religiösa skäl att tävla. L. erhöll 1936
Sv. Dagbladets guldmedalj för årets
främsta sv. idrottsbragd. —- L. var en
konditionsstark skidlöpare, som hade
sin styrka i de krävande motluten.
Han är i idrottskretsar känd under
namnet Kiruna-Lasse. — Gift 1936
med Anna Elina Lindmark. Lt.
Larsson, Erik Lorens, kemist, f.
8 mars 1899 i Malmö. Föräldrar:
järnvägstjänstemannen Per L. och
Ingrid Johanna Nilsson. — L. avlade
studentex. 1916 i Lund, studerade
sedan vid univ. där och blev fil. kand.
1919, fil. lic. 1921, fil. mag. 1922 och
fil. dr 1924. Han hade
amanuensförordnanden vid medicinskt-kemiska
institutionen 1919—20 och vid
kemiska institutionen 1922—24, var docent
i kemi 1924—36 och uppehöll
professuren i kemi med
undervisningsskyldighet i oorganisk och fysikalisk kemi
läsåren 1926—29 och en del av vt
1936. Sistn. år utnämndes han till
prof. i organisk kemi vid Chalmers
tekn. inst. (från 1937 högskola). L.
har utgivit ett femtiotal arbeten i
fysikalisk och organisk kemi. De
behandla huvudsakligen problem
rörande den elektrolytiska
dissociations-teorin samt organiska
svavelföreningars kemi. — Ogift. S. L.
Larsson, Julius Gottfrid
Andreas, skulptör, f. 21 nov. 1875 i
Narveryd, Vallerstads skn, östergötl.
län, †" 24 dec. 1947 i Stockholm.
Föräldrar: lantbrukaren Anders L.
och Emilia Johannisdotter. — Efter
Erik L. Larsson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
