Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Laurentius Petri - 1. Laurentius Petri Gothus - 2. Laurentius Paulinus Gothus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Laurentius Petri Gothus
491
Laurentius Paulinus Gothus
konfronterades L. med en
statsrättslig samvetsfråga. Hans
samhälls-åskådning var mer utpräglat
teokra-tisk än brodern Olaus’, överhögheten
är förordnad av Gud och förlänas en
särskild vishet av honom.
Undersåtarna lia endast att lyda överhetens bud,
även om dessa äro orättfärdiga och
tyranniska. Dessa tankar har L.
utvecklat i sin kröningspredikan 1561 ocli
i skriften "Quæstiones aliquot circa
magistratum" (1568, tr. 1898). Under
de politiska omvälvningarnas hårda
tryck medgav dock L. i den ganska
advocerande sistn. skriften rätten till
resning, om furstens vanstyre
bringade själva statens bestånd i uppenbar
fara. L. undertecknade senare det
aktstycke, vari rådet och några biskopar
medgåvo Eriks avlivande på vissa
villkor. Med Johan III:s trontillträde
förstärktes L:s inflytande än mer.
Johan delade helt sin ärkebiskops
an-tikalvinism och traditionalism inom
kulten och gav honom den största
rörelsefrihet. År 1571 utkom L:s
kyrkoordning av 1561 i tryck i omarbetat
skick. Det var en stund av stor triumf
för honom, när denna officiellt
antogs på ett kyrkomöte i Uppsala 1572,
varvid man bestämt tog avstånd från
alla utländska, närmast kalvinska
kultformer. 1571 års kyrkoordning
blev av epokgörande betydelse för den
sv. kyrkans liv på alla områden, och
det var denna skrift, som Uppsala
möte 1593 lade till grund för det
religiöst nationella enhetsverket. De
kultiska kapitlen i kyrkoordningen
utgöra en av 1500-talets mest betydande
liturgiska insatser i Sverige. L. hade
ett utpräglat sinne för allt, som
hörde till kulten. Han vårdade sig
hängivet om gudstjänstrummets
skönhet liksom om andaktens värdiga ocli
innerliga uttryck i tal och
åtbörder. Kyrkoordningen utmärker sig för
stor fyllighet och rikedom liksom
för en avsevärd frihet vid
användning av olika alternativ. Tidebönerna
från ottesång till vesper bevarades
traditionsenligt. Med sitt utpräglade
konstsinne gav L. ökat utrymme
åt den gregorianska-latinska sången.
Kyrkoordningen inneslöt också vår
första skolordning oeh inledde
därmed den intima anknytning mellan
kyrka och skola, som sedan bestått
under den sv. kyrkans hela fortsatta
historia. Efter att slutgiltigt ha
befäst sin kyrkas grundvalar avled L.
vid sjuttiotre års ålder. Under sin
livstid var L. allmänt uppskattad för
sin lärdom och fromhet och för sitt
på en gång milda och allvarliga väsen.
Efter sin död vördades han inom hela
den sv. kyrkan som den auktoritative
kyrkoläraren framför andra. — Gift
före 1548 med EUsabet, dotter till
myntmästaren Didrik i Uppsala och
konung Gustavs kusin Birgitta Vasa.
— Litt.: J. G. Hallman, "The tvvenne
bröder .. . Oluff Petri Phase . .. Lars
Petri..." (1726); O. Ahnfelt,
"Lau-rentii Petri handskrifna
kyrkoordning af år 1561" (1893) och
"Utvecklingen af sv. kyrkans ordning
under Gustaf den förstes regering"
(s. å.); K. Nordlund, "Den sv.
reformationstidens allmänna statsrättsliga
idéer..." (1900); K. A. Appelberg,
"Bidrag till belysande af kyrkans
rättsliga ställning i Sverige och
Finland . .." (Helsingfors, 1900); O.
Holmdahl, "Studier öfver
prästeståndets kvrkopolitik under den tidigare
frihetstiden" (1, 1912); G. Carlsson,
"Vår förste lutherske ärkebiskops
Wittenbergsstudier" (i Kyrkohist.
årsskr. 1915); Y. Brilioth,
"Nattvarden i evangeliskt gudstjänstliv"
(1926): E. Färnström, "Om källorna
till 1571 års kyrkoordning" (i
Kyrkohist. årsskr. 1928); Hj. Holmquist,
"Sv. kyrkans historia" (3, 1933); S.
Kjöllerström, "Striden kring
kalvinismen i Sverige under Erik XIV"
(1935). O. II.
1. Laurentius Petri Gothus,
ärkebiskop, f. 1529 eller 1530 i
Söderköping, † 12 febr. 1579 i Uppsala. — L.
inskrevs troligen 1546 vid
Wittenbergs univ. och blev snart en hängiven
lärjunge till Melanchton. Själv
betecknade lian längre fram de
impulser ban erhållit från Melanchton som
den verkliga behållningen av sin
studietid i Wittenberg. Efter en tids
vistelse i Sverige blev lian genom hertig
Eriks hjälp åter i tillfälle att
uppsöka Wittenberg, där han 1558
promoverades till magister. Vid sidan av
sina teologiska studier ägnade lian
sig även åt poetik. Han ägde en rik
poetisk begåvning och blev jämte
Olaus Petri 1500-talets främste sv.
psalmdiktare, en lärd humanist med
stora kunskaper i latinsk poesi. I
1937 års psalmbok äro nr 254 ocli 544
författade och nr 269 översatt av L.
Hans första stora dikt, "Strategerna
Gothici Exercitus adversus Darium",
författad 1559 på latin och troligen
inspirerad av ett brev från hertig
Erik till Melanchton, skildrar i
Johannes Magnus’ anda goternas
(sky-ternas) bedrifter mot perserkonungen
Darius och blev senare en mäktig
inspirationskälla för stormaktstidens
götiska renässans. — År 1560
hemkal-lades L. av konung Erik och anställdes
som hovpredikant. Han trädde i nära
kontakt med ärkebiskopen, Laurentius
Petri, vilkens svärson ban blev, och
engagerades genom denne i arbetet på
1567 års psalmbok och det tillägg till
denna, som utkom 1572. Dessutom
utgav L. ett stort antal religiösa arbe-
ten av annat slag, bl. a. i övers, från
tyskan "En lithen Tröstbock. Gudz
Ordz edle och dyrbare skatt.."
(1564), en bönbok, som blev mycket
använd. Vid Uppsala univ:s
återupprättande 1566 utnämndes ban till
prof. i grekiska och blev akad:s
rektor. -— Konung Johans böjelse för den
reformistiska katolicismen hade i
någon mån hållits tillbaka av den gamle
Laurentius Petris auktoritet. Denne
dog emellertid i okt. 1573, och följ. år
utnämndes L. till ärkebiskop, trots
att de flesta rösterna vid valet hade
tillfallit den ortodoxe biskop
Martinus Olai i Linköping. Som villkor för
konfirmationen uppställde nu Johan,
att L. skulle underteckna några av
sekr. Fecht författade artiklar, vilka
inneburo ett tydligt närmande till
katolicismen. L. gick med därpå.
Invigningen skedde genom smörjelse och
förrättades av åbobiskopen Paul
Juusten, varigenom den apostoliska
successionen bevarades. En "Nova
Or-dinantia Ecclesiastica" antogs 1575
och följdes 1576 av en ny liturgi, den
s. k. Röda boken, vars förord anses
vara författat av L. Den upptog en
stor del av den katolska
mässordning-en och ansågs av många innebära ett
återinförande av mässofferläran. Den
var i sin helhet ett typiskt uttryck
för den katolska reformismen. Å andra
sidan utkommo genom L. flera böcker
för gudstjänstlivets behov, bl. a. en
psalmbok (1576) och Luthers lilla
katekes (1577), vilka tydligen voro
avsedda att visa, att det ej var fråga
om någon rubbning av den sv.
reformationens religiösa liv. Emellertid
hoppades L. att kunna befrämja den
kyrkliga fromheten genom att följa
Johans linje, och trots starkt
motstånd från ortodoxt håll genomdrevs
liturgin på riksdagen i Stockholm
1577. Den strax därpå inledda häftiga
antikatolska agitationen erhöll dock
kraftigt understöd av L., vilkens död
sannolikt påskyndades av oron över
den vändning utvecklingen tagit. —■
Gift med Margaretha Larsdotter,
dotter till ärkebiskop Laurentius Petri
Nericius. — Litt.: J. Nordström, "L.
P. G:s Strategerna Gothici Exercitus"
(Samlaren 1922). H. N.
2. Laurentius Paulinus Gothus,
ärkebiskop, f. 10 nov. 1565 i
Söderköping, † 29 nov. 1646 i Uppsala.
Föräldrar: guldsmeden och borgmästaren
Påwel Pedersson och Karin
Peders-dotter. Brorson till L. 1. — Efter
studier i hemstaden blev L. 1585 elev och
1587 lärare vid den av Johan III
inrättade högskolan i gråmunkeklostret
på Riddarholmen i Stockholm. År
1588 reste han till Rostock och fick
där sin egentliga utbildning under
ledning av David Chytræus. Genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
