Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Laurentius Paulinus Gothus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Laurentius Paulinus Gothus
492
Laurentius Paulinus Gothus
Laurentius Paulinus Gothus.
Målning av okänd konstnär 1642 (Lunds universitet).
denne kom L. i beröring med
ramismen, en filosofisk-pedagogisk
riktning, som stod i opposition mot
skolastiken och Aristoteles och som bl. a.
ville minska det ensidiga
grammatik-pluggandet till förmån för läsning av
klassiska förf. L. blev småningom
ramismens främste förkämpe i Sverige.
Efter att lia tagit magistergraden i
Helmstedt 1592 återvände han till
hemlandet, var aktuarie vid Uppsala
möte 1593, varvid han gjorde sig
bemärkt, och kallades på hösten s. å. till
prof. vid Uppsala univ. Till en början
undervisade han i logik men ägnade
sig från 1594 åt matematiska
vetenskaper, framför allt astronomi.
Höjdpunkten i L:s akademiska bana
nåddes, då han 1599 blev univ:s rektor
och följ. år anordnade den
magisterpromotion, som anses vara den första
i Sverige. Han höll därvid som
pro-motor ett storslaget högtidstal, "De
Ellogio Scholarum" (tr. 1604), ett lov-
tal över bildningens betydelse för kyrka
och stat. Då L. s. å. blev teol. prof.,
hävdade han i sitt installationstal den
ramistiska tanken, att alla
vetenskaper ha sin betydelse endast i den mån
de tjäna teologin. — I de
inrikespolitiska striderna hade L. stått på
hertig Karls sida och bl. a. varit en av
ledarna för "korvtåget" 1598, det
väpnade tåg som företogs av några tusen
upplandsbönder för att avvärja Arvid
Stålarms anfall från Finland.
Ärkebiskop Angermannus hade
emellertid s. å. tvingat L. och
domkapitlets övriga led. att underteckna en
skrivelse till Sigismund, vari denne
hälsades som sv. konung; 1606
ställdes L. av Karl till ansvar för detta.
Det gick så långt, att han s. å.
avsattes och fick draga sig tillbaka till
en enkel kyrkoherdetjänst i
Uppsala-Näs. Redan 1608 blev han dock biskop
i Skara, varifrån han följ. år
flyttades till Strängnäs biskopsstol. Vid
Uppsala univ:s första teol.
doktors-promotion 1617 var L. en av de fyra
promoverade. — L. var en synnerligen
nitisk stiftschef; hans visitationer
följde tätt på varandra och voro
ytterst grundliga. Strängnäs
domkapitel utvecklades under hans ledning i
riktning mot ett rent präst- ocli
teologkapitel, och han höll regelbundna
prästmöten, där prästerna utbildades
mera till lutherska teologer än till
själasörjare. I Strängnäs inledde .L. en
storartad gärning i folkupplysningens
tjänst. Prästerna tillhöllos med
stränghet att vid alla lämpliga
tillfällen hålla katekesförhör; vid
undervisningen skulle de biträdas av
klockaren. L. lyckades även få till stånd
fasta, mindre skolor icke blott i
småstäderna utan också i någon mån på
landsbygden. Till den högre
undervisningens tjänst organiserade lian 1626
Strängnäs gymnasium. Till en del var
det behovet av lämpliga läroböcker,
som förde L. in på ett teologiskt
författarskap, som höjde sig över de
samtida sv. teologernas. Hans största
verk, överhuvudtaget ett av de
största arbeten, som skrivits av en svensk,
är "Ethica christiana" (6 bd i
kvartoformat, sammanlagt 2 649 sidor; 1617
—30). Ursprungligen avsett som en
handbok vid katekesundervisningen
kom det att svälla ut till en väldig
encyklopedi, som behandlade även
sociala, moraliska och politiska frågor.
Det ursprungliga syftet med boken
fylldes i stället av den strängt
ortodoxa "Thesaurus catecheticus . .."
(1631). Då L. följ. år utgav ett
psalmboksförslag, fick han av rådet
uppbära skarpt klander för att det
publicerats utan rådets vetskap. —
Ungefär samtidigt med att L. lämnade
Uppsala, började där en ny filosofisk
riktning framträda i
nyaristotelis-men, främst företrädd av Johannes
Rudbeckius och Jonas Magni. L.
uppträdde till ramismens försvar i en
rad ytterst polemiska skrifter,
huvudsakligen riktade mot Jonas Magni.
Den mest bekanta av dessa
stridsskrifter är "Scholæ ethicæ . .." (1616). —
Som följd av Baazius’ angrepp mot
biskoparna invecklades L. i en annan
strid, som även från hans sida fördes
med stor häftighet. I tvisten om en
kyrklig överstyrelse för hela riket,
ett "consistorium generale", under
1620- och 1630-talen synes L. trots sin
i övrigt synnerligen hierarkiska
uppfattning hk förhållit sig mera
moderat än den ytterst stridbare Johannes
Rudbeckius, och detta torde ha
medverkat till att han 1637, sjuttiotvå
år gammal, utnämndes till ärkebiskop.
Hans härsklystnad ställde snart
domkapitlet i harnesk mot honom. Efter
långa förhandlingar antogs 1644 en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
