Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Leffler, Johan - 3. Leffler, Gösta Mittag-, matematiker, se Mittag-Leffler - 4. Läffler, Frits - 5. Leffler, Anne Charlotte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Leffler
506
Leffler
Frits läffler.
innen in Stockholm" (1897),
"Undersökning af bagerierna i Sverige"
(1899) samt "Nationalekonomiens
grunddrag’’ (1902). Dessutom
publicerade lian ett antal smärre uppsatser
i Botaniska notiser. — Gift 1869 med
Elisabeth (Betty) Kristina Dymling.
O. H—e.
3. Leffler, Gösta Mittag-,
matematiker, se Mittag-Leffler.
4. Läffler, Leopold Fredrik
(Fr it s) Alexander, till 1886 Leffler,
språkforskare, f. 15 nov. 1847 i
Stockholm, † 31 juli 1921 i Djursholm.
Föräldrar: rektorn och
riksdagsmannen Johan Olof (Olle) L. och Giostava
Wilhelmina Mittag. Bror till L. 3. —
L. avlade mogenhetsex. i Stockholm
1866 och blev, sedan han först några
terminer studerat juridik i Uppsala,
fil. kand. därstädes 1871 och fil.
dr 1872, varpå ban s. å. blev docent
i nordiska språk. År 1881 blev han
e. o. prof. i svenska språket i Uppsala
men var från ht. 1883 oavbrutet
tjänstledig på grund av sjukdom, tills
ban 1904 erhöll avsked. — L:s
vetenskapliga produktion är rik och spänner
över de flesta områden inom nordisk
filologi men består mest av kortare
uppsatser, publicerade bl. a. i
Fornvän-nen och Personhist. tidskr. För större
arbeten var lian fysiskt alltför
bräcklig. Likväl måste ban med sin lärdom,
mångsidighet och idérikedom
betecknas som en av den moderna
språkforskningens föregångsmän i Sverige. Han
tillämpade de nya idéer, som under
lS70-talet framträdde inom tysk
språkforskning, och som han kom i kontakt
med särskilt under studier i Leipzig
1874—75. — Efter drsavh. "Om
konsonantljuden i de svenska
allmogemålen" (1872) publicerade L. arbeten
i dialektforskning och fonetik. Efter
tysklandsresan ägnade ban sig
närmast åt undersökningar i
språkhistoria. Resultat därav äro bl. a. "Bidrag
till läran om i-omljudet" (i Nordisk
tidsskrift for filologi og pædagogik
IS75—76) oeh "Om v-omljudet af I,
i och ei i de nordiska språken" (1S77).
I fortsättningen kom han in på
runologi, eddaforskning, metrik och
forn-historia. Bland lians arbeten från
denna period må nämnas "Om de
östskandinaviska folknamnen lios
Jorda-nes" (i Sv. landsmålen 1894), "Bidrag
till tolkningen av Rökstensinskriften"
(i "Nordiska studier, tillegnade Adolf
Noreen...", 1904), ’’Det evigt
grönskande trädet vid Uppsala
hednatäm-pel" (i Sv. landsmålen 1911—12) samt
det viktiga "Om några underarter av
ljööahåttr" (i Skrifter utg. av Sv.
litteratursällskapet i Finland 110, 113,
1913—14), där det s. k. galdralag
undersökes. — Även utanför sin
vetenskap hade L. stora intressen. Han
utövade ett betydande journalistiskt
författarskap i allm. frågor. Han
framträdde också som poet och förde en
sällsynt vidsträckt korrespondens. Han
var en ivrig nykterhetsvän. I
rättstavningsfrågan tillhörde ban
reformivrarna; ändringen i familjenamnets
stavning står i samband därmed. -—■
År 1908 invaldes L. i Vitt. akad. —
Ogift. — Litt.: nekrolog av E. Bråte
i Arkiv för nordisk filologi (38, 1921
—22). G. Sj—n.
5. Leffler, Änne Charlotte
Gustava, hertiginna av Cajanello,
författarinna, f. 1 okt. 1849 i Stockholm,
† 21 okt. 1892 i Neapel. Syster till L. 3
och L. 4. — L. växte upp i ett lyckligt
och harmoniskt hem, där man odlade
vidsträckta kulturella intressen.
Hennes barndom förflöt i Stockholm;
ferierna tillbragte hon lios morfadern,
prosten L. G. Mittag på Fågelås vid
Vättern, och i Stockholms skärgård.
De äldre bröderna, Gösta (L. 3) och
Frits (L. 4), uppmuntrade och stödde
hennes tidiga litterära försök, ocli
fadern tryckte på egen bekostnad hennes
under märket Carlot utgivna debut-
Anne Charlotte Leffler.
noveller, "Händelsevis" (1869), som
mottogos välvilligt. Efter att ha varit
förlovad i två år gifte sig L. 1872 med
en vän till familjen. Giftermålet ingicks
med L:s fulla samtycke, men mannen,
som var sjuklig, förmådde inte väcka
den unga flickans känslor, och
samlivet inskränktes till ett hänsynsfullt
vänskapsförhållande; äktenskapet
förblev barnlöst. Mannen visade föga
förståelse för L:s litterära
ambitioner men lade heller intet hinder i
vägen. Hon insände 1873 anonymt till
Dramatiska teatern dramat
"Skådespelerskan", som uppfördes där med
stor framgång och lockade henne till
flera försök, bl. a.
"Pastorsadjunkten" (1876) och "Elfvan" (uppf. på
Nya teatern 1880). Det var
realistiska problemdramer, som i Brandes’
och Ibsens anda naivt och
tendentiöst hävdade personlighetens rätt
till fri utveckling; den dramatiska
tekniken är valhänt, Delvis under
intryck av motgångar med de senare
dramerna övergick L. snart till
prosaberättelsen. Med novellsamlingen "Ur
lifvet" (1882), som hon publicerade
under eget namn, vann hon en stor
seger. Den bedömdes som den första
betydande realistiska
samtidsskildringen i Sverige efter "Röda rummet".
Särskilt uppseende väckte novellen
"En stor man", som synes tyda på att
L. i förväg känt till Henning
Hamilton-skandalen. I en rad episoder från
medelklass- och societetsliv i
Stockholm förenas här saklig och skarpsynt
människoskildring med en kritik av
samhällskonventioner och
dubbelmoral, som mindre kommer till synes
i de uttalade åsikterna än i själva
ämnesvalet. Sin nya ståndpunkt
betecknade L. som "nykter realism".
Andra samlingen "Ur lifvet" (1883),
novellerna "Aurore Bunge" och "I
krig med samhället", rymma ännu
mera tillspetsade konflikter och
vittna genom sina äktenskapsskildringar
om L:s djupa otillfredsställelse med
sina personliga villkor. Dramat "Sanna
kvinnor" (s. å.) är ett tendentiöst
inlägg för gift kvinnas äganderätt. —
På en resa 1884 lärde L. känna en
dansk skolman i Köpenhamn, Adam
Hauch. I sin brevväxling med honom,
som varade till hennes död, gav hon
uttryck åt känslor, som inneburo en
verklig förälskelse. S. å. inleddes
hennes vänskap med Sonja Kovalevsky,
vars impulsiva läggning verkade
välgörande på L:s konventionella natur
och som hon senare ägnade en
sympatisk levnadsteckning (1892). Vid
samma tid gjorde lion sitt hem till
en litterär salong, där lion själv
med sitt anspråkslösa och
godhjär-tade väsen, sin konversationstalang
och sina värdinneegenskaper samlade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
