Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lehnberg, Magnus - Lehnert, Edwin - Leijon, Emil - Leijonancker, ätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lehnert
311
Leijonancker
från 1796. — Den sv.
upplysningstidens äreminnesstil nådde med L. sin
fulländning; han kom att bilda skola.
Stilistiskt utmärker sig hans
framställning genom sin periodiska
sats-byggnad, sin oratoriska rytm och sitt
språkliga välljud; språket är ovanligt
svenskt. L:s formella begåvning visade
sig också i hans predikosätt. Han var
som predikant den store vältalaren,
som gärna rörde sig med retorikens
utstuderade perioder och snirklade
vändningar. Jämförd med tidens
vanliga maner betydde dock hans
framställningskonst ett stort steg mot
pre-dikostilens humanisering. Han slopade
den paragrafmässiga dispositionen och
de genom sitt antal tyngande
bibelcitaten och skapade en trots all
konstmäs-sigliet naturligare och begripligare
framställning. Han blev också under
sin tid i Stockholm predikanten på
modet. Särskilt synes han ha varit de
högre och i upplysningens anda
bildade klassernas förkunnare. Därtill
bidrog utom den eleganta formen
också det upplysningsmässiga innehållet.
L. var nämligen den kanske mest
markante repr. i Sverige för upplysningens
teologi, neologin. Religionen blev
rationaliserad. Det mysteriösa i
religionen, det som ej stämde med förnuftet,
utrensades, varav följde, att
förkunnelsen gäma blev uttunnad och
märglös. För talet om synd och nåd och
försoning fanns intet utrymme i denna
åskådning. "Han nalkas det heligas
område, intagande, mild och själf
liksom trånande efter att hinna fram
till det evigt sanna i Jesu Christi
uppenbarelse, men — stannar
plötsligt, just som dörrarne af det
allraheligaste honom öppnas" (P.
Wieselgren). Att hans försök till syntes
mellan upplysningstänkandet och
kristendomen i den tidens Stockholm dock
fyllde en viss mission framgår av
tillströmningen till hans predikningar.
Han synes också ha haft ovanliga
utförsgåvor; han kunde t. ex. bedja för
kollekten så inträngande, att
åhörarna t. o. m. offrade sina smycken i
kol-lekthåven. Han synes liksom J. O.
Wallin ha verkat lika mycket genom
sitt framförande som genom
innehållet i det han talade. Därav
förklaringen till, att han enligt Wieselgren
"utövade stor makt med tal i hvilka vi
ingen makt finna". L:s predikningar
utgåvos i tre bd 1809—13. — Gift
1790 med Charlotta Sophia af
Apelblad. — Litt.: E. Leufvén, "M. L. som
predikant" (1920); E. Liedgren, "M.
L." (i Stockholms stifts julbok 1947).
E. B—n.
Lehnert, Berthold Edwin,
veterinär, serolog, f. 18 febr. 18S4 i
Mehlau-ken, Ostpreussen. Föräldrar: kantorn
Dawid L. och Frankiska Quednau.
— L. avlade avgångsex. från
gymnasiet i Tilsit 1902, och efter
veterinär-ex. i Hannover 1908 erhöll han
legitimation som preussisk veterinär s. å.
Efter assistenttjänstgöring vid
hygieniska och bakteriologiska
institutioner i Berlin ocli Halle blev han
Regie-rungstierarzt i Kolonialamt 1914 och
stationerades i Rabaul, Neupommern,
Bismarcksarkipelagen. Vid tyska Nya
Guineas fall blev han krigsfånge men
frigavs enligt kapitulationsfördraget
och inträdde vid återkomsten till
Tyskland 1915 som veterinärofficer i armén,
närmast med tjänst på
sero-diagnos-tiska rotslaboratoriet i Königsberg
samt därefter vid ryska fronten.
Kommenderad till krigsskådeplatsen i
Orienten blev L. osmansk
veterinärkapten 1916 och tjänstgjorde vid
fronterna i Armenien, Mesopotamien ocli
Syrien samt 1918 som bakteriolog vid
hygieniska institutionen i Aleppo. L.
gick 1920 i sv. tjänst och blev 1922 sv.
medborgare. Dessförinnan hade han
vid veterinärhögskolan i Hannover
1921 blivit Dr med. vet. på en i
Stockholm utarb. avh. samt 1922 efter
kom-pletteringsex. förklarats för sv.
veterinär. Han blev s. å. tf. laborator, 1923
laborator för Statens
veterinärbakteriologiska anstalts serumavd. samt
1943 föreståndare för Statens
veterinärmedicinska anstalts serologiska
avd. Han blev medl. av serumnämnden
1946. På regeringsuppdrag studerade
L. 1924 i Tyskland dels mul- och
klöv-sjukesmittämnets morfologi m. m., dels
metoder för diagnosticerandet av
infektiös anemi hos häst. Han
disputerade 1939 vid Veterinärhögskolan på
en avh. över hästens blodtyper för
veterinärmedicinsk drsgrad och
promoverades 1945. Hans
sero-diagnos-tiska undersökningar rörande den
in-fektiösa hästanemin, paratyfusabort
hos häst m. fi. vetenskapliga
utredningar ha stadgat hans anseende som
serolog. — Gift 1925 med Greta Maria
Elisabeth Dorch. N. F—m.
Edwin Lehnert.
Emil Leijon.
Leijon, Frans Emil,
tidningsekonom, f. 27 febr. 1860 i Istorps skn,
Älvsb. län, † 12 dec. 1946 i Stockholm.
Föräldrar: fanjunkaren Bngo Otto L.
och Anna Christina Stridh. — Vid
nitton års ålder blev L. e. o.
lands-kontorist vid länsstyr. i Hall. län. Ären
1S84—1903 var ban stadsfiskal och
stadsfogde i Kristinehamn; därjämte
var han verkst. dir. och ombudsman
vid Örebro handelsbanks kontor i
Kristinehamn 1898—1903 samt
ombudsman för köpmannaorganisationer och
agent för försäkringsbolag m. m. Åren
1903—04 var han verkst. dir. i
Göteborgs-Postens nya ab. Sistn. år
anställdes lian av A. Jeurling som v.
verkst. dir. i Stockholms-Tidn:s ab.
1 det 1905 stiftade ah.
Stockholms-Tidn:s intressenter, vilket ägde ocli
förvaltade majoriteten i
Stockholms-Tidn:s ab., var L. från början ende
styr.-led. och sedermera även
huvuddelägare. Efter Jeurlings död 1906
utsågs L. också till verkst. dir. i
Stock-holms-Tidn:s ab. I denna ställning
kvarstod han till 1930, då han sålde
sina aktier i intressent bolaget; han
avgick 1932 ur dettas styr. Han var
styr.-led. i Tidn.-utgivarefören. 1906—
10 (v. ordf. 1908—10) och hade flera
andra förtroendeuppdrag inom
fackorganisationer. — L. gjorde
betydelsefulla insatser i svåra lägen både för
Göteborgs-Posten och
Stockholms-Tidn.; till läggningen var ban
konservativ och patriarkalisk. — Gift
1884 med Ida Bosrtling. H. ö.
Leijonancker, ätt, enligt
traditionen härstammande från en skotsk
ba-ronetätt. Äldste kände stamfadern,
engelske v. amiralen Malkolm Young,
levde under 1500-talets andra hälft.
Hans sonson köpmannen Daniel Young
inkom från Lybeck till Sverige och
adlades 1666 under namnet L. (L. 1).
Från dennes yngste son, v. amiralen
Gustaf Fredrik L. (f. 16S6, † 1756),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
