Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leijonancker, ätt - 1. Leijonancker, Daniel - 2. Leijonancker, Fredrik Vilhelm - 3. Leijonancker, Wilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Leijonancker
512
Leijonancker
härstammar ättens nu levande gren.
En son till honom, sjöofficeren
Fredrik Vilhelm L. (L. 2), blev farfar till
fortif ikationspfficeren och
ämbetsmannen Wilhelm L. (L. 3).
1. Leijonancker, D an i el, före
adlandet Young, industriidkare, f. 20
febr. 1627 i Skottland, † före 5 maj
16S8 i Stockholm. Son till
sjökaptenen Daniel Young. — L., som skrev
sitt ursprungliga namn Junge,
invandrade i unga år över Lybeck till
Stockholm, där han 1649 vann
burskap som kryddkrämare.
Affärsbe-gåvad, företagsam och hänsynslöst
gå-påaraktig nådde L. snart ställningen
som en av sin tids förgrundsgestalter
på det merkantila området. Han blev
1663 packhusinspektor, två år senare
assessor i sjörätten, var 1669—74
kommissarie i Kommerskollegium
samt utnämndes 1682 till
kommerseråd. Han adlades 1666. — L. inlät sig
tidigt i omfattande
affärstransaktioner med kronan. Jämte en annan
köpman lyckades han 1651 förvärva
monopol på tobakshandeln i Sverige och
Finland, vilket dock redan 1653
upphävdes efter att ha visat sig vara en
dålig spekulation. Han inträdde också
som bröderna Mommas meddir. i
Västerviks skeppsbyggnadskompani men
lämnade 1666 befattningen med
anledning av en process. L. deltog från
1668 i bröderna Mommas arrendering
av inkomsterna från drottning
Kristinas underhållsländer Gotland och
ösel, men 1671 inträdde en häftig
brytning mellan honom och hans
kompanjoner. — Främst har L. gjort sig
känd som driftig manufakturist och
kan betecknas som en av
föregångsmännen inom den sv.
klädesfabrikationen. Från slutet av 1660-talet drev
han ett vantmakeri invid det nuv.
Nytorget på Södermalm i Stockholm. En
1672 utförd undersökning av hans kläde
utföll till så stor belåtenhet, att han
som "Kungl. Maj:ts factor" fick stora
beställningar till hovet och armén.
Inom kort ingingo dock klagomål
över varornas kvalitet, och en särskild
stämpelmästare tillsattes för kontroll
av L:s kläde, men dennes arbete
försvårades i hög grad av L:s resoluta
motstånd. L. blev 1664 även intressent
och medhjälpare i ett av Marie Sophie
De la Gardie vid Tyresö inrättat
vantmakeri samt i ett oljeslageri, som den
företagsamma grevinnan anlade ett
par år senare, likaledes vid Tyresö. På
1670-talet inleddes en sedan
fortskridande tillbakagång i L:s verksamhet.
Dessutom drabbades han av Karl XI :s
reduktion, i det att godset Anstå i
Romfartuna skn, Västmanl. län, vilket
donerats till honom 1678, indrogs till
kronan 1684. Vid sin död
efterlämnade L. så stora skulder, att hela boet
övergick till kreditorerna. — Gift 1)
1649 med Catharina Jonasdotter,
begravd 1661; 2) 1661 med Margareta
(Magdalena) Granatenfelt, † 1675; 3)
1676 med Catharina, Gyldenhoff. —
Litt.: H. Rosman, "Textilfabrikerna
vid Barnängen" (1929). C.-F. C.
2. Leijonancker, Fredrik
Vilhelm, sjöofficer, f. 21 aug. 1737 i
Stettin, † 26 mars 1801 i Norrköping.
Föräldrar: viceamiralen Gustaf
Fredrik L. och Maria Elisabet Baar.
Sonson till L. 1. — L. blev lärstyrman
vid amiralitetet 1750 och löjtnant
1755, tjänstgjorde i franska flottan
1755—58 samt befordrades till major
1774 och överstelöjtnant 1781. Han
tjänstgjorde 1779—81 som
flaggkapten på den eskader, som årligen
utsändes till Nordsjön för att
upprätthålla den väpnade neutraliteten och
skydda Sveriges sjöhandel under
kriget mellan England ocli Frankrike.
Han förde befäl på linjeskeppet Prins
Fredrik Adolf i sjöslaget vid
Högland 1788, efter vilket han på grund
av sin tapperhet befordrades till
överste, ocli vid Ölands s. udde 1789.
Under 1790 års sjökrig var han
divisionschef. Vid anfallet på ryska
flottan vid Reval fick
divisionschefsfartyget Drottning Sofia Magdalena
sin förstång bortskjuten, varigenom
skeppet höll på att driva ned på den
till ankars liggande ryska linjen, från
vilken det utsattes för en våldsam eld,
men i sista stund lyckades det sätta
focken och pressa sig förbi. Vid
utbrytningen från Viborgska viken blev
lians skepp 3 juli så skadat, att det
sackade efter den övriga flottan och
upphanns av två fientliga linjeskepp
och en fregatt, mot vilken övermakt
L. i två timmar underhöll elden,
varefter ban nödgades stryka flagg och
blev rysk krigsfånge. Kort förut hade
L. på grund av sina stora förtjänster
blivit utnämnd till konteramiral; 1789
blev L. led. av Amiralitetskollegium,
och 1791 tog ban avsked ur
krigstjänsten. — På L:s initiativ bildades
1771 örlogsmannasällskapet i
Karlskrona med ändamål att arbeta för
sjökrigsvetenskapens utveckling ocli för
Fredrik Vilhelm Leijonancker. Gouache av
okänd konstnär.
Wilhelm Leijonancker.
höjandet av ledamöternas kunskaper
i denna vetenskap. L., som var
religiös, översatte bl. a. skrifter av Luther.
— Gift 1) 1772 med Hebbla Christina
Gyllenhammar, † 1789; 2) 1792 med
friherrinnan Maria Ulrika Sparre.
A. G.
3. Leijonancker, Fredrik
Wilhelm Erik Karl,
fortifikationsofficer, ämbetsman, f. 19 mars 1S18 på
Viken i Falköpings landsförs.,
Skarab. län, † 16 april 1883 i Stockholm.
Föräldrar: kaptenen Johan Vilhelm
L. och Hedvig Ulrika Reutererona.
Sonson till L. 2. — L. utnämndes till
sekundlöjtnant vid flottan 1836. Efter
tjänstgöring på handelsfartyg
genomgick han Högre artilleriläroverket på
Marieberg 1839—41, transporterades
till Ingenjörkåren 1839, praktiserade
1S44 i Trollhättan ocli Motala
mekaniska verkstad och blev s. å. lärare i
civil- samt väg- och
vattenbyggnadskonst vid Högre artilleriläroverket.
Denna befattning innehade han i tjugu
är och var samtidigt 1846—54 lärare i
praktisk byggnadskonst vid
Konstakad. Han befordrades till löjtnant
1845, utnämndes till kapten vid
Väg-och vattenbyggnadskåren 1852, blev
1855 major och chef för Norra väg- och
vattenbyggnadsdistriktet och
utnämndes 1858 till överstelöjtnant och
byråchef i styr. för Allm. väg- och
vattenbyggnader. — Under L:s ledning
anlades Stockholms, Karlskronas och
Jönköpings vattenledningar, kajen vid
Riddarholmskanalen, Kruthuset vid
Loudden m. m. Han gjorde upp
planerna till en vidgad segelled genom
Baggensstäket samt till
statsjärnvägar från Stockholm till Gävle,
Västerås oeh Södertälje. Han företog ett
flertal studieresor till olika länder;
bl. a. övervar han Suezkanalens
öppnande. Åren 1850—52 utgav lian tills,
med R. M. Klinckowström Tidskr. för
svenske ingenieurer. -— År 1876 ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
