Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leijonhielm, Anders - Leijonhufvud, ätt - 1. (Leijonhufvud), Erik - 2. (Leijonhufvud), Abraham - 3. (Leijonhufvud), Margareta - 4. (Leijonhufvud), Sten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Leijonhufvud
514
Leijonhufvud
med berömmelse i Karl XI: s och Karl
XII:s fälttåg. Han råkade i
fångenskap hos danskarna vid Kristianstad
1676 och hos sachsarna vid Latowicz
1704 efter att hjältemodigt med en
mindre styrka ha försvarat sig mot
en mångdubbel övermakt men blev
båda gångerna snart utlöst. I slaget
vid Poltava slet en kanonkula bort
hans vänstra ben, men han lyckades
likväl rädda sig över till Turkiet, och
han deltog sedermera i kalabaliken i
Bender. — Gift 1687 med Ebba
Emerentia Leijoncrantz. W. L.
Leijonhufvud, vitt utgrenad
gammal frälseätt, vars äldste med visshet
kände stamfar, landsdomaren i
Södermanland Kristiern till Brunsberg i
Ytterselö skn, levde under 1300-talets
andra hälft. Hans sonsons son,
väpnaren och riksrådet Abraham
Kristi-ernsson († 1499), blev far till
riddaren ocli riksrådet Erik Abrahamsson
L. (L. 1). Bland dennes barn märkas
riksrådet Abraham Eriksson L. (L. 2),
Margareta Eriksdotter L., Gustav
Vasas andra gemål, (L. 3), riksrådet
friherren och greven Sten Eriksson L.
(L. 4) och grevinnan Märta
Eriksdotter L. (L. 5). En son till L. 2,
riksrådet Erik Abrahamsson L. (L. 6),
blev far till riksrådet Abraham L.,
som 1610 blev friherre och själv slöt
sin ätt, och till landshövdingen i Närke
och Värmland Gustaf L. (f. 1597, †
1658), som 1625 introducerades pä
Riddarhuset i riddarklassen och 1651
blev friherre. En äldre son till honom,
översten friherre Erik L. (f. 1621, †
1662), blev farfar till översten
friherre Axel Gabriel L. (f. 1684, † 1739)
och dennes bror, överstelöjtnanten
friherre Carl Leonard L. (f. 1686, †
1743). Söner till den sistnämnde voro
överstelöjtnanten, presidenten i Åbo
hovrätt friherre Axel Gabriel L. (L.
9) och kammarherren friherre Knut
Henrik L. (f. 1730, † 1816), som hade
sönerna v. presidenten i Göta hovrätt
friherre Carl L. (f. 1773, † 1843),
överstelöjtnanten friherre Knut Axel
L. (f. 1775, † 1833) och
överstelöjtnanten friherre Erik Gabriel L. (f.
1782, † 1848). Knut Axel L. blev
farfar till justitierådet friherre Bo L.
(L. 16) och dennes kusin,
kyrkoherden i Södertälje, hovpredikanten
friherre Knut August L. (f. 1869, †
1946). Barn till överstelöjtnanten
friherre Erik Gabriel L. voro
kvinnosakskvinnan friherrinnan Sophie L. (L.
13) och översten friherre Axel
Hjalmar L. (f. 1824, † 1908), som blev far
till författarinnan Sigrid L. (L. 14)
och till generalmajoren friherre Gösta
L. (L. 17). — En yngre son till
ovannämnde landshövdingen i Närke och
Värmland friherre Gustaf L. (f. 1597,
† 1658) var kammarherren, landshöv-
dingen i Närke och Värmland
Abraham Gustafsson L. (f. 1627, † 1676).
Hans sonson, generalmajoren friherre
Gustaf L. (f. 1701, † 1794), hade
sönerna översten friherre Sebastian L.
(f. 173S, † 1818) och överstelöjtnanten
friherre Abraham L. (f. 1750, † 1842).
Sonson till Sebastian L. var
generallöjtnanten friherre Carl L. (L. 11),
far till häradshövdingen i Jämtlands
n. domsaga, kommunalmannen
friherre Erik Oskar Carlsson L. (f. 1863)
och kaptenen friherre Karl L. (L. 15).
En kusin till L. 11, översten friherre
Axel Christer Gregersson L. (f. 1819,
† 1904), blev farfar till f. d.
legationsrådet i London, ministern friherre
Axel Verner Carl Eriksson L. (f. 18S5).
överstelöjtnanten friherre Abraham L.
(f. 1750, † 1842) blev far till
presidenten i Göta hovrätt friherre Samuel
Abraham L. (L. 10). En brorson till
denne var generallöjtnanten oeh
statsrådet friherre Abraham L. (L. 12). —
L. 4: s söner voro riksrådet greve Axel
L. (L. 7) oeh riksdrotsen greve
Mauritz L. (L. 8). Hos dessa två
förtys-kades namnet L. och erhöll
småningom formen Lewenhaupt (s. 540).
1. (Leijonhufvud), Erik
Abra-liamsson, riddare, riksråd, † S nov. 1520
i Stockholm. Föräldrar: väpnaren
och riksrådet Abraham Kristiernsson
och Birgitta Månsdotter (Natt och
Dag). — L. räknades som en av
Västergötlands ledande adelsmän. Redan
1509 hade han kommit in i rådet. Under
unionsstriderna tillhörde lian
Sturepartiets anhängare. Han var 1510 med
vid Borgholms belägring, som ledde
till att slottet i nov. återerövrades till
Sverige. Följ. år blev han liövitsman
på Örebro slott och fick snart det
militära befälet i sitt hemlandskap
Västergötland. Vid
riksföreståndarvalet i Arboga 1512 tog lian -— i
motsats till det övriga högfrälset -—
bestämt Sten Sture d. y:s parti mot
Erik Trolle. När unionsstriderna mot
slutet av 1510-talet åter blossade upp,
hade L. fortfarande befälet i
Västergötland men överrumplades
fullständigt, då danskarna i febr. 1519 ryckte
in över Hallandsgränsen. En motstöt
ledde endast till att danskarna
överraskande befäste Älvsborg, som L.
sedan förgäves angrep. Efter
riksföreståndarens död i febr. 1520 stod L.
närmast till att taga överbefälet, men
ban anslöt sig, liksom flera andra av
Sturepartiet, i stället till Kristian II,
varigenom den sv. hären kom att
sakna ledare. L. tycks nu ha agerat i
nära anslutning till biskop Mattias i
Strängnäs och var ett av Kristians
ombud vid förhandlingarna med
Kristina Gyllenstierna. Sannolikt litade
Kristian ej på hans lojalitet för
framtiden, ty trots sin omsvängning blev
lian ett av offren vid Stockholms
blodbad. — Gift 1512 med Ebba
Eriks-dotter (Vasa). S. G.
2. (Leijonhufvud), Abraham
Eriksson, krigare, f. 1512 eller 1513,
† 1 mars 1556 i Viborg, Finland. Son
till L. 1. — L. nämnes som riksråd
från slutet av 1539 och blev
ståthållare på Stockholms slott 1540. Han
deltog i Dackefejden från östgötasidan
1542—43, blev lagman i Västergötland
1544 och sattes 1555 som överste i
Viborg, där han följ. år blev ståthållare.
— Gift 1) 1538 med Anna Tott, † 1552;
2) 1555 med Emerentia Gera. B. H—d.
3. (Leijonhufvud), Margareta
Eriksdotter, Gustav Vasas andra
gemål. Syster till L. 2. Se Margareta
Leijonhufvud.
4. (Leijonhufvud), Sten Eriksson,
friherre och greve, riksråd, f. 15 aug.
151S, † 5 okt. 1568 i Stockholm. Bror
till L. 2 och L. 3. — L. övertog
släktgården Grävsnäs i Västergötland efter
sin far, som avrättats vid Stockholms
blodbad. Genom systern Margaretas
giftermål med Gustav Vasa i okt. 1536
synes han lia förts in i den närmaste
kretsen kring konungen; ban blev
krigsråd redan 1538 och riksråd följ.
år. Under den nu infallande s. k. tyska
perioden av Gustav Vasas regering,
med dess av von Pyhy och Norman
ledda centralisering av statsmakten,
anslöt sig L. nära till von Pyhy, blev
1540 överste sekrete råd, d. v. s.
rådgivare i hemliga ärenden, ocli s. å.
även överste krigsråd. Han kom
företrädesvis att användas i diplomatisk
tjänst: sålunda var ban medl. av den
sv. delegationen vid de sv.-danska
mötena i Kalmar 1540 och Brömsebro
1541, liksom av von Pyhys stora
beskickning till Frankrike 1542—43,
som förde till den första sv.-franska
förbundstraktaten. En del
lånetransaktioner, som L. och von Pyhy
företogo i Frankrike, väckte dock
konungens missnöje. År 1549 fick L.
Jönköping i förläning och intog där en
landshövdings ställning, men 1557
lämnade han åter Sverige, denna gång
som ledare för den sv.
fredsdelegationen till Moskva. Ett par år senare
reste ban till England för att
underhandla om ett giftermål mellan
kronprins Erik ocli drottning Elisabet av
England. -—- L., som närvarit vid
Gustav Vasas dödsbädd, blev även av
Erik XIV flitigt använd i
diplomatiska uppdrag och upphöjdes 1561 i
friherrligt stånd. Han ledde den sv.
beskickningen till Danmark 1562 ocli
avsändes i jan. följ. år till Hessen för
att framföra Eriks frieri till
lantgrevens dotter men blev uppehållen i
Köpenhamn i väntan på pass och lejd
för resan genom Danmark. Då L. med
våld sökte taga sig ur staden, blev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
