Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Leijonhufvud, Axel - 8. Leijonhufvud, Mauritz - 9. Leijonhufvud, Axel Gabriel - 10. Leijonhufvud, Samuel Abraham
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Leijonhufvud
516
Leijonhufvud
Mauritz Leijonhufvud. Målning (detalj) av
okänd konstnär (Skokloster).
unge Gustav Adolfs tillstånd att
återvända till Sverige. Då han s. å. trots
detta besökte Grävsnäs, förleddes han
av sin hetsighet att döda en av sonen
Stens tjänare. För att undgå att bli
gripen måste han åter fly — över
Norge —- till Tyskland, där lian
fortsatte sina skriverier. — Bland de
många av feodala föreställningar
behärskade högaristokrater, som i det
längsta sökte bibehålla sin maktsfär
orubbad av den nya konungaättens
anspråk, är L. en av de mest
typiska. Hans oroliga temperament,
hetsighet och ombytlighet hindrade
honom dock att bli en ledare av t. ex.
Erik Sparres mått. — Gift 1) 1579
med Sidonia von Daun, grevinna zu
Falkenstein, † 1588; 2) 1590 med
Magdalena, friherrinna zu,
Crieching-en und Pyttlingen. — Litt.: L. Sjödin,
"En pamflett av år 1592 mot
Vasahuset" (Hist. tidskr. 1930); P.
Benvall, "Klausi Fleming und der
fin-nisehe Adel" (1939); S. U. Palme,
"Karl IX — bondekonung?" (Sv.
tidskr. 1943). S. G.
8. Leijonhufvud (Lewenhaupt),
Mauritz Stensson, greve, riksdrots,
f. 10 sept. 1559 på Kärra, Älvsb. län,
† 23 nov. 1607 på Kägleholm, ödeby
skn, Örebro län. Bror till L. 7. — L.,
som i tjuguårsåldern gjort resor i
Tyskland, Italien och Frankrike, kom
tidigt i tjänst hos hertig Karl -—-
senare Karl IX —- och förblev i
motsats till sin bror Axel L. (L. 7) under
bela sitt liv Karl trogen. År 1584 blev
han medl. av hertigens råd, sändes
1588 på en beskickning till Polen och
1592 —- i samband med Karls andra
giftermål — till Holstein. L.
förordnades 1595 till lagman i Närke och
1598 till ståthållare över
Västmanland och Dalarna. Han deltog aktivt
på Karls sida under brytningen
mellan denne och Sigismund och var bl.
a. en av Karls repr. vid
förhandlingarna före och efter slaget vid Stångebro.
Han var också bisittare i de
domstolar, som i Åbo 1599 och i Linköping
1600 fällde de hårda domarna över
Sigismunds anhängare. De följ. två
åren beklädde han den utsatta posten
som ståthållare i Reval men fick vid
rekonstruktionen av rådet 1602
övertaga drotsämbetet. Under de
stille-ståndsförhandlingar, som föregingo
den öppna fejden med Polen, var L.
ett av de sv. ombuden, och under
Karls vistelse i Livland 1605 intog
han en ledande ställning i den
hemmavarande tillförordnade regeringen. —
L. belönades också rikligt för sin
duglighet och trofasthet. Då brodern
Axel avvek från Sverige 1600, fick L.
övertaga Raseborgs grevskap, ocli 1602
erhöll han Grävsnäs, Ulvsby m. fi.
förläningar. L. synes ha varit en hård
natur, liksom de flesta i denna släkt,
som så tragiskt splittrades av den
nationella revolutionens stormar. I
sin politiska bana visade han dock en
helt annan följdriktighet än brodern,
och i sina lakoniska
almanacksanteck-ningar skrev Karl vid L:s död några
erkännsamma ord om sin rådsherre,
"den förståndigeste i Rikesens Rådh",
som "mig från ungdom troligen tientt
haffuer". — Gift 1592 med Amalia
von Hatzfeld. S. G.
9. Leijonhufvud, Axel
Gabri-e l, friherre, ämbetsman, politiker, f.
13 sept. 1717 i Säter, † 19 juni 1789 på
Lindö, S:t Johannes förs. i
Norrköping. Föräldrar: överstelöjtnanten
friherre Carl Leonard L. och Elsa Barbro
Oxenstierna af Croneborg. — Efter
studier i Uppsala blev L. 1734 e. o.
kanslist i Kanslikollegium men
övergick snart i militärtjänst och blev
1736 volontär vid Livgardet, där han
blev fänrik 1741. Genom byte blev han
kaptenlöjtnant vid Åbo läns infanteri-
Axel Gabriel Leijonhufvud. Målning (detalj)
av L. Pasch d. y. (Riddarhuset).
reg. 1744 och avancerade till kapten
där 1746, varefter han 1752, genom
nytt byte, blev kapten vid
Västerbottens reg., där han 1757 blev major.
Han utnämndes till överstelöjtnant i
armén 1763 och erhöll avsked 1766.
Åren 1756—62 var L. en av de
kronprinsens kpvaljerer, som ständerna
efter det misslyckade
revolutionsförsöket påtvingade hovet. Han var
hederlig, fint bildad och dessutom
alltför litet politiskt intresserad för att
inför kronprinsen synas särskilt
misstänkt; likväl tycks lian med sitt kärva
och pedantiska sätt icke ha lyckats
vinna dennes bevågenhet utan tvärtom
stött sig med honom. År 1766 blev L.
hovmarskalk och följ. år
överkammarherre hos prinsessan Sofia Albertina,
men redan 1770 tog han avsked från
hovtjänsten. —- L. deltog i riksdagen
1765—66 och valdes därvid till ordf.
i expeditionsutskottet. På följ. riksdag
(1771—72) utsågs han till
lantmarskalk, bl. a. på grund av att Gustav
III, som glömt allt agg till sin forne
uppfostrare, så önskade; han gjorde
emellertid en ganska slät insats. Det
anförande, som han höll på riddarhuset
efter statsvälvningens genomförande,
var dock klokt och vältaligt och rönte
stor uppskattning. L. blev 1772
rid-darhusdir. och 1775 president i Åbo
hovrätt, från vilken post han 1780
erhöll avsked. Tämligen fullständigt i
avsaknad av politisk fallenhet och
ärelystnad ägde L. ett varmt intresse
för konst oeh vitterhet och tillhörde
Tankebyggarorden och Utile dulci.
Han var en av Mus. akad:s stiftare
1771 och dess förste preses (till 1772);
lian var även led. av Vitt. akad. från
1773 (hedersled, från 1786). Han skrev
själv vers, om ock föga märklig, samt
framträdde som översättare. —- Gift
1) 1742 med friherrinnan Anna
Re-nata Yxkull, † 1745; 2) 1754 med
Christina Magd-alena Silfversparre,
† 1769; 3) 1771 med grevinnan
Christina Anna Dohna. S. S—s.
10. Leijonhufvud, Samuel
Ab-raliam, friherre, ämbetsman, f. 8 nov.
1785 på Uddarp i Skepparslövs skn,
Kristianst. län, † 27 nov. 1843 i
Stockholm. Föräldrar: överstelöjtnanten
friherre Abraham L. och Sara
Christina Löfvenslcjöld. — L. studerade först
i hemmet, där Esaias Tegnér en tid var
lians informator, och fr. o. m. 1800 vid
univ. i Lund, där han avlade
liovrätts-ex. 1803. S. å. inträdde han som
auskultant i Göta hovrätt och gjorde tack
vare begåvning, börd och goda
förbindelser en snabb karriär. Han blev
häradshövding 1810, lagman i
Ångermanland och Västerbotten 1813,
förflyttad till skånska lagsagan 1814,
hovrättsråd i Hovrätten över Skåne
och Blekinge 1821 oeh president i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
