Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Leijonhufvud, Samuel Abraham - 11. Leijonhufvud, Carl - 12. Leijonhufvud, Abraham
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Leijonhufvud
517
Leijonhufvud
Samuel Abraham leijonhufvud. Gouache av
J. A. Gillberg 1814.
Göta hovrätt 1826. År 1836 tog han
emellertid avsked från
presidentämbetet i missnöje över att lia blivit
desavouerad i en utnämningsfråga.
Han flyttade till Stockholm, där han
delvis ägnade sig åt politik dock utan
att på fullt allvar sluta sig till
oppositionen. År 1838 åtog han sig
ordförandeskapet i fattigvårdskommittén, och
han fick några år senare erbjudande
om justitiestatsministerposten men
avböjde. L. använde i övrigt tiden till
att skriva sina memoarer (utg. 1919
av H. L. von Dardel under titeln
"Presidenten S. A. L:s
minnesanteckningar". Jfr även E. Wrangel, "Gamla
studentminnen från Lund", 1918, oeh
T. Fogelqvist, "Allvarsmän och
narrar", 1921). Innehållet i memoarerna
karakteriseras av dystert svårmod oeh
kverulans, men de ge stundom prov
på ett ledigt och otvunget
framställningssätt med sinne för det måleriska.
Upplysningar av intresse ges bl. a.
om Tegnér, som var L:s vän. Tidens
politiska förhållanden beröras även i
dem. — Gift 1830 med Malvina
Harriet von Rehausen. W. L.
11. Leijonhufvud, Carl Victor
Gustafsson, friherre, arméofficer, f.
21 aug. 1822 på Vikmanshyttans bruk,
Hedemora landsförs., Kopparb. län,
† 8 mars 1900 i Stockholm. Föräldrar:
överstelöjtnanten friherre Gustaf
Alexander L. ocli Johanna Charlotta
Christina Angerstein. Kusins son till
L. 10. — L. avlade officersex. vid
läroverket för linjeofficerare i Stockholm
1838, officersex. vid Svea
artilleriregis informationsverk 1839 och
utnämndes till underlöjtnant 1840. Han
förordnades 1855 till
generalstabsofficer, utnämndes 1862 till major i
armén och stabschef vid Livgardesbri-
gaden, 1866 till överstelöjtnant, 1868
till överste i armén och 1872 till
överste och chef för Svea artillerireg.
L. förordnades 1873 att förvalta
gene-ralfälttygmästare- och chefstjänsten
vid artilleriet och utnämndes 1874
till generalmajor,
generalfälttygmäs-tare och chef för artilleriet. År 1887
befordrades han till generallöjtnant
och erhöll 1890 vid uppnådd
åldersgräns avsked från aktiv stat. L.
tjänstgjorde i Landtförsvarsdep:s
kommandoexpedition 1854—56 och
var chef för expeditionen 1866—72.
Under L:s tid som chef för artilleriet
försågs fältartilleriet med
bakladd-ningspjäser, och anskaffandet av
materiel rättades för första gången efter
mobiliseringskraven. Marma
skjutfält iordningställdes, och
artilleri-skjutskolorna på Marma och Vaxholm
trädde i verksamhet. Artillerimus.
öppnades 1879 för allmänheten, sedan
två år använts för mus:s ordnande.
Under sin generalfälttygmästaretid
deltog L. i de kommittéer, som 1873,
1874, 1882 och 1890 tillsattes för att
granska förslagen till ny härordning.
— Betecknande för L. var, att han icke
endast var militär utan också hovman.
Han skilde sig starkt från samtidens
exercismästare. Han var städse den
fint bildade världsmannen med ett
värdigt och behärskat uppträdande. Sin
första hovtjänst gjorde han som
kavaljer hos hertigen av Dalarna 1848, var
därefter kavaljer hos arvfurstarna
1852—58, blev sistn. år adjutant hos
konung Oscar I, 1859 tjänstgörande
kammarherre hos drottningen och
utnämndes s. å. efter Oscar I:s död till
hovmarskalk hos änkedrottning
Josefina. I denna befattning kvarstod han
i sjutton år till änkedrottningens
bortgång. — L. blev led. av
Krigs-vet. akad. 186S och serafimerriddare
1892. — Gift 1860 med friherrinnan
Eleonore Carolina Sophia
Leijonhufvud. F. M.
Carl Leijonhufvud.
Abraham Leijonhufvud. Målning (detalj) av
O. Björck.
12. Leijonhufvud, Broder
Abra-h a m, friherre, arméofficer, politiker,
f. 31 mars 1823 i Örebro, † 31 aug.
1911 i Lidingö. Föräldrar:
ryttmästaren friherre Carl Edvard L. och
friherrinnan Sophia Aurora
Leijonhufvud. Brorson till L. 10. — L.
började sin militära bana som sjökadett
och deltog flera gånger i
sjöexpeditioner. År 1842 avlade han officersex.
vid Krigsakad. och utnämndes till
underlöjtnant vid Ingenjörkåren. Han
genomgick Högre artilleriläroverket,
blev major i armén 1867,
överstelöjtnant 1868 och generalmajor och chef
för fortifikationen s. å. År 1870
utnämndes han till statsråd och chef för
Sjöförsvarsdep. men återgick i slutet
av 1874 till chefskapet för
fortifikationen, varifrån han tog avsked 1891
vid uppnådd pensionsålder. Han
utnämndes 1881 till generallöjtnant.
Åren 1881—88 var han inspektör för
militärläroverken. L. tillhörde
lant-försvars-, befästnings- och
härordningskommittéerna 1861—90. -— På
det politiska området utövade L. en
långvarig och betydelsefull
verksamhet. Som led. av ridderskapet och
adeln deltog han i ståndsriksdagarna
1856—58, 1859—60, 1862—63 ocli
1865—66. Efter sin statsrådstid 1870
—74 invaldes han för Stockholm i
Andra K., av vilken han var led. 1875
—84. Han tillhörde Första K. 1885—
93, invald av Kopparbergs läns
landsting. Åren 1885—91 var han led. av
statsutskottet ocli 1886 ordf. i
statsrevisionen. I riksdagen gjorde han sig
bemärkt genom sitt klara omdöme och
sin slagfärdighet. Han skydde inte att
säga sin mening, även om han visste,
att hans uttalanden inte togos väl upp
på inflytelserikt håll, t. ex. inom det
mäktiga Lantmannapartiet, — L.
utgav broschyren "Ett och annat om
försvarskrig i Sverige" (1882); en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
