Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leo, Henning - Leopold, Carl Gustaf af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af Leopold 534 af Leopold
Carl Gustaf af Leopold.
Gravyr av A. U. Berndes.
efterträdare led. ocli sekr. i
socialise-ringsnämnden samt 24 sept.
1932—-19 juni 1936 statsråd och chef för
Kommunikationsdep. i P. A.
Hanssons första ministär. Bland de
viktigaste resultaten av hans insatser som
kommunikationsminister märkas de
stora elektrifieringsarbetena vid
statsbanorna och utvecklingen av
telefonnätet särskilt i Norrland, den nva
väglagstiftningen, innebärande bl. a.
en demokratisering av
rösträttsbestämmelserna och en
ändamålsenligare förvaltningsorganisation, samt
initiativen till den tysta trafiken och
till Nationalfören. för
trafiksäkerhetens främjande. Sedan 1936 är han
generaldir. och chef för
Byggnadsstyr. L. var 1940—45 ordf. i
tryekfri-hetsnämnden och är sedan 1936 led.
av tryckfrihetskommittén. Han
tillhörde den socialdemokratiska
partistyr. 1932—40. — Gift 1917 med
Linnea Svensson. K. A.
Leopold, Carl Gustaf af, före
adlandet 1S09 först Leopoldt, därefter
från omkr. 1790 Leopold, författare,
döpt 3 april 1756 i Stockholm, † 9 nov.
1829 därstädes. Föräldrar:
tulltjänstemannen Carl Adam Leopoldt och
Märta Christina Hobel. ■— L:s
barndom förflöt i Norrköping. Ilan gick i
Söderköpings trivialskola och var en
tid lärjunge vid Linköpings
gymnasium. Redan i unga år väckte han
uppmärksamhet genom hyllningsdikter,
offentligt framförda på rådhuset i
Norrköping, på kronprinsens
födelsedag 1770 och vid konungens kröning
1772. Från 1773 studerade L. i
Uppsala, där lian fick en gynnare och
vän i sedermera ärkebiskopen J. A.
Lindblom. L. blev bl. a. lärjunge till
filosofen Daniel Boethius, som då
företrädde den engelska empirismen ocli
bekämpade den rationalistiska
metafysiken. L:s begåvning
uppmärksammades, men hans studietid avbröts av
konditioner; så var han 1774—77
informator hos hovmarskalk W. O.
Douglas på Stjärnorp, där han kom
i beröring med den fina världen och
fick tillfälle att öva sig i fransk
konversation och fransk diktning. Han
publicerade en del dikter; ett
"pinda-riskt" ode i uppstyltat retorisk stil
med anledning av kronprins Gustav
Adolfs födelse, "Ode öfver den 1
November År 1778", utsattes för J. H.
Kellgrens skarpa kritik och ledde till
en långdragen, hetsig polemik i
Stockholms Posten, vilken försvårade deras
framtida samarbete. — Åren 1781—82
fullföljde L. sina i Uppsala påbörjade
studier i lärdomshistoria vid
Greifs-walds univ., där lian 17S2 med
framgång disputerade för docentur. S. å.
blev han v. rådsbibliotekarie i
Stralsund. Han var 1784—86 lidénsk
bibliotekarie i Uppsala med
föreläsningsskyldighet i lärdomshistoria. Han
hade nu förvärvat sig anseende som
forskare av modernare skola, som
kritiker ocli som diktare, det senare
bl. a. genom "Erotiska oder" (1785),
som på grund av sin elegans, rena stil
och antika sensualism vann även
Kellgrens gillande. Ekonomiska och andra
skäl förmådde emellertid L. att söka
komma i kontakt med de kulturella
kretsarna kring Gustav III för att
vinna dennes bevågenhet. I detta syfte,
men även för att visa hur en modern
kritik borde vara beskaffad, författade
ban broschyren "Critiska
anmärkningar vid hjeltedikten: Tåget öfver Bält"
(1785); ehuru respektfull i tonen
vittnar denna granskning av G. F.
Gyllenborgs dikt om den unge ocli
beläste kritikerns säkerhet och
självkänsla. Genom förmedling av
Kellgren, Oxenstierna och Rosenstein kom
L. 1786 till hovet för att biträda
konungen i hans dramatiska
författarskap. Han steg snabbt i konungens
gunst och ersatte snart Kellgren som
hans litteräre förtrogne; han vistades
t, o. m. en tid under hösten 1789 i
konungens högkvarter i Finland. L. blev
bibliotekarie vid Drottningholms bibi.
1787 och k. handsekr. 1788 samt levde
på k. pensioner och anslag. Redan
17S6 tog ban inträde i Sv. akad. med
ett tal över akad:s valspråk, "snille
och smak", vilket visade hans
förtrogenhet med tidens estetiska teorier.
Han bistod konungen med den
språkliga överarbetningen av dennes
dramatiska arbeten och författade själv
dramatiska verk, främst tragedin i
franskklassisk stil "Odén" (1790;
uppförd s. å.). Stycket är retoriskt
och utan djupare psykologi; det bär
spår av dagens politiska händelser,
Anjälaförbundet m. m. Hans andra
tragedi, "Virginia", avslutad först
1S02 (tr. i "Samlade skrifter", 3,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
