Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Lewenhaupt, Charles Emil - 10. Lewenhaupt, Charles Emil - 11. Lewenhaupt, Adam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lewenhaupt
544
Lewenhaupt
Charles Emil Lewenhaupt (9). Målning
(detalj) efter J. H. Scheffel.
terna Karl XII under dennes norska
fälttåg. År 1722 befordrades han till
generalmajor vid kavalleriet och 1740
till generallöjtnant. — Sin politiska
karriär började L. 1720, då han som
sändebud i särskilt uppdrag sändes
till Köpenhamn och Wien för att
noti-ficera hoven därstädes om Fredrik I:s
tronbestigning. L. framstod redan
från början som anhängare av det nya
fria statsskicket; i synnerhet ivrade
han för adelns rätt till makt och
inflytande. Genom sin
samhällsställning, sina släktförbindelser och icke
minst ett värdigt yttre vann han
också snart en bemärkt ställning på
Riddarhuset. Redan 1731 utsågs han att
tillfälligt bekläda
lantmarskalksposten under Arvid Horns sjukdom föt
att 1734 väljas till ord. lantmarskalk,
ett uppdrag, som förnyades vid 1740
års riksdag, då L. fick så gott som
samtliga röster. I sitt partipolitiska
ställningstagande visade L. stort
vankelmod och en god portion
opportunism. Under 1720-talet
bekämpade han till en början både Horn
och det holsteinska partiet men
anslöt sig så småningom alltmer till
Horn. Vid 1734 års riksdag
framträdde L. först som målsman för Horns
politik men rycktes snart med av det
franska partiets —- det senare
hattpartiets — krigiska locktoner för att
vid det slutliga avgörandet åter sälla
sig till krigspartiets motståndare.
Under den därpå följande
mellanperioden vanns L. emellertid
definitivt för hattpartiet. Vid riksdagen
1738—39 framstod lian som en av dess
ledande män och var bland dem, som
mest aktivt bidrog till att störta
Horn och bana väg för hattarnas
övertagande av makten inom rådet. L. var
även en av dem, som häftigast talade
för ett revanschkrig mot Ryssland.
Som lantmarskalk och medl. av den
s. k. sekretissimeberedningen fick L.
under den följ. riksdagen (1740—41)
tillfälle att närmare förbereda detta
krig. Då kriget beslutats, utsågs L.
till överbefälhavare i det stundande
fälttåget. Alltför obeslutsam att
utnyttja gynnsamma situationer ocli
dessutom oenig med flottbefälet sökte
L. genom att hänskjuta alla frågor
till krigskonseljen undvika ansvaret.
Bl. a. därigenom ledo emellertid
svenskarna en ändlös rad av motgångar,
vilka kulminerade i arméns
kapitulation vid Helsingfors 1742. För
krigets olyckliga utgång, särskilt för
det ödesdigra återtåget från
Fredrikshamn till Helsingfors, ställdes L.
jämte sin underbefälhavare
Buddenbrock till ansvar inför en
ständer-kommission, som 1743 dömde honom
att mista liv, ära och gods. Natten
före den dag, då domen skulle
exekveras, lyckades L. rymma ur sitt
fängelserum. Han greps någon vecka
därefter och avrättades på Sandbacken
vid Norrtull i Stockholm. Formellt
sett innebar detta ett justitiemord,
såtillvida som L. vid alla
avgöranden haft att följa krigskonseljens
beslut och regeringens direktiv. — Gift
1720 med grevinnan Beata Cronhielm
af Sakunge. L. Dt.
10. Lewenhaupt, Charles Emil,
greve, arméofficer, politiker, f. 28
april 1721, † 29 mars 1796 på Vinäs,
Västra Eds skn, Kalmar län. Son till
L. 9. — L. tjänstgjorde 1741—42 som
överadjutant hos sin fader under
ryska kriget. I slutet av juli 1743
kämpade han för att rädda fadern
undan avrättningen: han besvor i ett
memorial till ständerna dessa att
visa skonsamhet och deltog i
organiserandet av flyktförsöket natten
mellan den 29 och 30 juli. Under
frihetstidens följ. riksdagar uppträdde L.
ganska flitigt som hattpolitiker utan
Charles Emil Lewenhaupt (10). Målning av
J. Stålbom.
att dock uppnå någon mera ledande
ställning. Vid flera tillfällen då och
under den gustavianska tidens
riksdagar satt han som repr. för grevliga
ätten nr 2 i lantmarskalkens
frånvaro som ordf. på Riddarhuset. År
1770 tog han avsked ur
militärtjänsten med överstes rang men
utnämndes 1773 till kaptenlöjtnant vid
Livdrabantkåren och generalmajor
av kavalleriet. År 1778 blev han
en av rikets herrar och 1786
serafi-merriddare. L. hade en lång
parlamentarisk bana bakom sig, då han
av Gustav III utnämndes till
lantmarskalk vid 1789 års riksdag.
Redan från början kom han i häftig
strid med oppositionen. Den 7 och 9
febr. rasade denna mot honom på
grund av hans av konungen
inspirerade vägran att tillåta adeln antaga en
instruktion för dess medl. av
hemliga utskottet. Den 16 febr.
inlämnade lian en klagoskrift, där han
besvärade sig över oppositionens
uppträdande. Vid plenum plenorum den
17 febr. uppmanade konungen adeln att
be lantmarskalken om ursäkt och
befallde ståndet att avlägsna sig, då det
ej villfor hans uppmaning. Den 21
febr. begärde L., att på grund av hans
ålder och dåliga hälsa en v.
lantmarskalk måtte förordnas. Efter denna
tidpunkt fungerade lian ej vidare som
lantmarskalk men förmåddes i slutet
av riksdagen av Gustav III att
underskriva Förenings- och säkerhetsakten.
Hans uppträdande har naturligt nog
skarpt kritiserats i de källor, som
utgått från oppositionella kretsar. Även
från rojalistiskt håll har dock hans
brist på förutsättningar för uppgiften
framhävts. Bakom den ej särdeles
begåvade, åldrade och sjuklige L. stod
under riksdagen konungens
hantlangare J. M. af Nordin. Denne redigerade
t. o. m. L:s inlagor och uppeggade
enligt L:s svåger Carl Bondes
uppfattning L:s "eljest fogelige och trankile
sinnelag". L:s porträtt saknas i raden
av lantmarskalksporträtt på
Riddarhuset — ett tecken på adelns
förbittring mot honom. — Gift 1749 med
grevinnan XJlrika Christina Bonde af
Säfstaholm. T. H.
11. Lewenhaupt, Adam, greve,
arméofficer, f. 9 febr. 1725 på
övedskloster i Öveds skn, Malmöh. län, † 16
juni 1775 i Paris. Bror till L. 10. —
L. blev 1740 student i Lund,
utnämndes följ. år till fänrik vid
generalmajor Jean Louis Bousquets
infante-rireg. och transporterades 1742 till
livgardet. År 1745 trädde han i fransk
tjänst som generaladjutant hos greve
Moritz av Sachsen, utnämndes s. å.
till colonel réformé vid infanterireg.
de Saxe och 1747 till aide-major i
arméns generalstab. L., som s. å. er-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
