- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 4. I-Lindner /
578

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Liljefors, Bruno - 2. Liljefors, Ruben - 3. Liljefors, Matts

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Liljedahl

578

Liljefors

Ruben Liljefors.

därvid gick helt förlorat
("Morgonstämning", 1S96; "Havsörnar", 1897;
"Skrakar", 1901; "Bränning", s. å.).
Inemot sekelskiftet och tiden närmast
efter använde han ett brett förenklat
föredrag, som ledde mot det
dekorativa ("Andsträck", 1904; "Svanar i
bris", 1905). övergångarna mellan de
olika skedena i hans måleri skedde
alltid mjukt och utan skarpa gränser.
De nya stilströmningarna berörde
honom aldrig djupt. Det är dock tydligt,
att han från expressionisterna
mottog inflytanden, vilka ge sig till känna
i hans måleri fr. o. m. 1910-talet. Han
fick då en ljusare, förnyad färgsyn,
samtidigt som han började använda
en ny teknik med färgpåläggning i
stora luftiga fläckar. De breda,
borstiga penslarna ersatte han efter hand
med mjukare och finare. Under
1920-talet använde han gärna mindre
format, så även på 1930-talet, med en
lätt impressionistisk rörelseskildring,
som osökt för tanken till hans
tidigaste måleri ("Änder i höstvass",
1925; "Rävfamilj", 1926; "Räv och
stövare", 192S; "Hök och harunge",
1934). I hans sista verk äro vissa
koloristiska bristfälligheter ofrånkomliga,
vilka även någon gång kunnat ge sig
till känna i hans tidigare produktion.
— Man har med rätta karakteriserat
den yngre L. som en detaljerande
novellist och den äldre som en
storslagen epiker. Med de marina
naturbilderna vann han en djärvhet i
uppläggning och teknik, som sedan ökade med
åren. Genomgående äro hans frihet
och omedelbarhet i penselföringen,
vanligen utan spår av överarbete och
retuscher. — L. betraktade djuren
som individer, vilka han
porträtterade. Genom intuition och vetenskapligt
studium vann han sin stora insikt
om djurens rörelser och levnadssätt.
Man liar ibland beskyllt honom för att
mera vinnlägga sig om den zoologiska

trovärdigheten än om
konstproblemen. L. använde vanligen kikare vid
sina tålmodiga förstudier, efter vilka
han gjorde de första skisserna,
antingen i terrängen eller i ateljén.
Själva utarbetandet gjordes snabbt
med skarpsynt valda tillägg och
korrigeringar. Bäst äro måhända de av
hans verk, som ha karaktären av
monumentala skisser och
improvisationer. Tyngd och tröghet kunna däremot
ibland vidlåda de mycket utarbetade
dukarna. L. gjorde också utsökta
teckningar i tusch och blyerts. Han liar
även utfört några skulpturer, bl. a.
"Atlet" (190S) samt bronsgruppen
"Lek" (1930, Stockholms stadion). —
L. utgav 1884—85 två häften med
karikatyrer samt senare "Från skog
och mark" (1890), "Ute i markerna"
(1912) och "Det vildas rike" (1934).
Han har illustrerat P. Rosenius’
"Naturstycken" (1897). — L. var medl. i
Konstnärsförb. från dess bildande
18S6; han blev led. av Konstakad. 1920
och av Berlins konstakad. 1906 samt
fil. hedersdr vid Rostocks univ. 1919.

— L. är repr. i Nat, mus., Göteborgs
mus., Thielska galleriet samt i mus. i
Köpenhamn, Oslo, Helsingfors,
Dresden, Munchen m. fi. — Gift 1) 1887—

95 med Anna Olivia Olofsson; 2) 1S95
med Signe Adolfina Helena Olofsson.

— Litt:: T. Hedberg, "B. L." (1902);
A. Gauffin, "B. L." (Ord och Bild
1910); E. Malmberg,
"Larsson-Lilje-fors-Zorn" (1919); K. E. Russow, "B.
L., en studie" (1929); G. Näsström,
"B. L." (Ord och Bild 1930). H. E.

2. Liljefors, Ruben Mattias,
tonsättare, dirigent, f. 30 sept. 1871 i
Uppsala, † 4 mars 1936 därstädes.
Bror till L. 1. — L. avlade mogen
-hetsex. 1890 och blev fil. kand. 1895
i Uppsala samt bedrev musikstudier,
först för I. Hedenblad. Åren 1895—

96 och 1897—99 vistades han vid
Leipzigs konservatorium, där han
studerade komposition för S. Jadassohn.
Därefter avlade han organistex. i
Stockholm 1900 och studerade 1902
dirigering för H. Kutzschback i
Dresden, där han senare fortsatte
studierna 1909—11 även i komposition
för Draeseke och Max Reger. Åren
1902—11 var han dirigent för Göta
Par Bricoles" sångkör, 1903—09 för
Göteborgs studentkårs sångkör; 1902
—11 var han därjämte kormästare
för Göteborgs Filharmoniska
sällskap, vars konserter han ofta ledde.
Åren 1912—31 var han kapellmästare
i Gävleb. läns orkesterfören., för vars
utveckling han uträttat mycket,
samtidigt som han innehade
befattningarna som musiklärare vid Högre allm.
läroverket i Gävle och som dirigent
för musiksällskapet Concordia där. —
L:s tonsättningar utmärka sig ge-

nom både melodisk uttrycksfullhet och
lyriskt patos (orkesterverken genom
effektfull orkesterbehandling). De
ansluta till nyromantiska ideal och äga
ofta ett ljust nordiskt kynne, gärna
med folktonsbetonade drag. En
välfor-mad och klangfull symfoni, Ess-dur,
en pianistiskt tacksam klaverkonsert
(i vilken L. själv ofta uppträdde som
solist) ocli en lyriskt finstämd svit
"Sommar" äro huvudnumren i hans
orkesterproduktion, som i övrigt
upptar festspel, uvertyrer och sviter. Han
har skrivit ståtliga körverk med
orkester, bl. a. "Blomsterfursten", en
violinsonat i e-moll, flera
manskvartetter samt en ansenlig samling
romanser, bland vilka kunna framhållas
de inspirerade "Vi ses igen", "Säf, säf,
susa" och "Ormvisa". — L. blev led.
av Mus. akad. 1908 och erhöll Litteris
et artibus 1927. — Gift 1901 med
Christiane Egelind Petersen. W. S.

3. Liljefors, Pontus Mattias
(Matts), bergsingenjör, f. 19 okt.
1896 i Stockholm, † 9 april 1947
därstädes. Föräldrar: chefsingenjören vid
Sala silvergruva fil. lic. Pontus Julius
L. och Jenny Hildegard Euphrosyne
Lundquist. Brorson till L. 1 och L. 2.
— L. avlade studentex. i Uppsala 1916
och utexaminerades från Tekn.
högskolan som bergsingenjör 1923. Han
reste till Kina 1925 för att sätta upp
Rennerfelts elektriska stålugnar vid
den stora arsenalen i Mukden och blev
sedan anmodad att kvarstanna som
ledare av deras drift. Efter det
japanska anfallet 1931 nödgades han
lämna Mukden och kom efter hand
till Peking. På officiellt uppdrag
undersökte han mineral-, malm- och
koltillgångar i vissa delar av Kina, ocli
nära Chungking i provinsen Szechuan
uppfördes under hans ledning på
uppdrag av den provinsiella regeringen ett
stålverk med elektrisk ugn (färdigt
1934), vilket under hans chefskap
producerade ett fullgott stål med in-

Matts Liljefors.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:31:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/smok/4/0632.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free