Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Liljevlach, Carl Fredrik - Liljhagen, Gustaf - Lillie, se även Lilie, s. 572 - Lillie, ätter - Lillie, Axel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Liljhagen
5S7
Lillie
Gustaf Liljhagen.
var styr.-led. i trafikbolaget till 1908
och styr.-ordf. 1897—98. — L.
förvärvade en stor förmögenhet, med vilken
han bedrev en omfattande
välgörenhet. Testamentarisk donerade lian
omkr. 1,5 mill. kr., bl. a. till
resestipendiefonder vid högskolor och univ.
samt till Sveriges kontoristfören. Den
återstående kvarlåtenskapen (omkr.
500 000 kr.) använde
boutrednings-männen, i enlighet med L:s intressen,
till byggandet av Liljevalchs
konsthall, vilken 1916 överlämnades till
Stockholms stad. — Ogift. U. D.
Liljhagen, G u s t a f Edvard,
mejeriman, f. 27 juni 1860 på Åsen i
Voxtorps skn, Jönköp. län, † 25 sept.
1944 i Strängnäs. Föräldrar:
lantbrukaren Sven Håkan Bengtsson och Anna
Katrina Johannesdotter. — L.
genomgick Alnarps lantbruksinst. 1S80—S2
samt bedrev mejeristudier i Danmark,
Holland och Tyskland 1882—83. Han
blev sistn. år länsagronom i
mejerihushållning i östergötl. län och
utnämndes 1S89 till statens instruktör
i mejerihushållning. År 1905 ändrades
hans titel till statskonsulent, och
samtidigt förordnades han till
föredragande i mejeriärenden i
Lantbruksstyr.; från dessa poster avgick han
1925. Han företog vidsträckta
studieresor inom Europa. — L. utförde ett
banbrytande arbete inom vårt lands
mejerihantering. Han medverkade vid
organiserandet av både den högre och
den lägre mejeriundervisningen och
var under bela sin tjänstetid inspektör
för mejeriskolorna. Därjämte var lian
initiativtagare till de allmänna
ostutställningarna, till
länsutställningarna av smör och ost samt till den
sv. mejeridriftsstatistiken. PåL:s
initiativ startades Sv. smörprovningarna,
där han tillhörde
förvaltningsutskottet 1901—29, och lian bildade Sv.
mejerikonsulentfören. och Sv.
meje-ristfören., i vilka han var ordf. Bland
hans skrifter märkes "Några
meddelanden rörande den svenska
mejeri-handteringen åren 1800—1900 . . ."
(1900). L. blev led. av
Lantbruks-akad. 1S99. Från 1906 var han bosatt
i Strängnäs, där han innehade talrika
uppdrag, bl. a. som led. av
stadsfullmäktige 1906—20 och ordf. i
drätselkammaren 1908—18. — Gift 1891 med
Göta Mathilda Tundal. S. L.
Lillie, se även Lilie-, s. 572.
Lillie, ätter. Under medeltiden förde
flera sv. frälsesläkter en lilja i sitt
vapen. Till den mest kända,
härstammande från väpnaren Sune Andersson,
hörde riksrådet Greger Matsson och
dennes son biskopen Mattias
Gregers-son (se bd 5). — År 1625
introducerades på det nyinrättade riddarhuset
tre ätter L.: A) L. af Greger
Matssons ätt, oriktigt härledd
till den ovannämnda medeltidsätten.
Till A), hörde bl. a. krigaren, riksrådet
Axel L. (se nedan), som upphöjdes
till friherre 1651 och till greve följ.
år; han blev stamfar för den grevliga
ätten L., utdöd 1710. — B) L. a f
Ö k n a, utdöd redan före 1636, vars
mest kända medl. voro riksrådet,
diplomaten Knut Andersson L. (L. af
ökna 1) och dennes son, riksrådet,
diplomaten Knut Knutsson L. (L. af
ökna 2). —■ C) L. af Aspenäs,
utdöd 1839. En av dess medl., översten
Johan Abraham L. (f. 1675, † 1738),
upphöjdes 1719 i friherrligt stånd;
hans gren utdog troligen 1813.
Lillie, Axel, greve, krigare, f. 23
juli 1603 på Berga, Högsby skn,
Kalmar län, † 20 dec. 1662 på Lövstad i
Kimstads skn, östergötl. län.
Föräldrar: ryttmästaren Gustaf Axelsson L.
och Karin Bengtsdotter Bagge. — L.
anställdes 1620 som page hos Gustav
II Adolf och fick sin första militära
utbildning under dennes fälttåg i
Livland och Preussen. Han blev 1625
fänrik vid F. B. von Thurns hovreg., 1628
överstelöjtnant vid Österbottens reg.
samt utnämndes följ. år till överste
och chef för Närkes och Värmlands
reg. L. deltog i konungens tyska
fälttåg, blev 1631 tillika chef för
Upplands reg. och utmärkte sig i okt. s. å.
vid belägringen av Würzburg, där han
sedan blev kommendant. Två
månader senare fick han vid stormningen
av Mainz vänstra benet bortskjutet
och kom i fortsättningen främst att
användas inom den militära
förvaltningen. L. var 1635—45 överste och
chef för Ostgöta infanterireg., blev
1638 generalmajor och medföljde
Banér på dennes fälttåg vid Elbe. Ilan
gjorde även tjänst under Torstenson
bl. a. i slaget vid Breitenfeld 1642, där
han ledde andra linjens center. Sina
största insatser under kriget kom han
emellertid att göra i administrationen
av Pommern. L. var sålunda 1638—41
viceguvernör i Vorpommern och
kommendant i Stralsund, 1641—43
guvernör i Hinterpommern, blev sistn. år
v. generalguvernör i hela Pommern
och 164S generalguvernör dock utan
att tillträda posten. Han gjorde sig
där känd som en skicklig organisatör
och var mycket uppskattad både av
Banér och Torstenson. S. å. kallades
han till riksråd; 1651 blev han krigsråd
och 1652 kammarråd. L. var 1652—
55 åter generalguvernör i Pommern
samt utnämndes sistn. år till
guvernör i Halland, från vilken post han
avgick följ. år. Ilan erhöll 1654
fullmakt som general av infanteriet, blev
1657 fältmarskalk och ordnade
under Karl X Gustavs krig
försvarsväsendet i Östergötland och
Södermanland, ofta på ett mycket självrådigt
sätt. Med sina stora rikedomar, som
han huvudsakligen förvärvat i
trettioåriga kriget, bedrev L. inbringande
penningtransaktioner med sv. kronan
och erhöll som avbetalning för sina
lån stora förläningar. År 1651
upphöjdes han i friherrligt stånd, varvid han
fick godset Kides i Keksholms län som
friherreskap, och följ. år blev han greve
till Liljenborg i Hall. län. L. blev en av
Sveriges rikaste män, och särskilt i
Östergötland och Småland, men även
i de tyska provinserna, samlade han
stora godskomplex. På fädernegodset
Lövstad, där han älskade att vistas,
byggde han ett ståtligt slott, som ännu
finns i behåll. År 1662 var han
tjänste-förrättande president i
Krigskollegium. — L. var typisk för sin tids sv.
aristokrati —• kraftfull och duglig men
samtidigt anstolt, övermodig och
egenmäktig. Han är en av
huvudpersonerna i Snoilskys dikt
"Vapenbröderna". — Gift 1630 med Christina
Mörner. — Litt.: Elof Tegnér,
"Svenska bilder från sextonhundratalet"
(1896). A. Åg.
Axel Lillie. Målning (detalj) av okiind
konstnär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
