Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Lilliehorn, Carl Pontus - Lilliehöök, ätt - 1. (Lilliehöök), Måns - 2. Lilliehöök, Ebba - 3. Lilliehöök, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lilliehöök
590
Lilliehöök
III men greps av den franska
revolutionens frihetsidéer och drömde om
att spela en Lafayettes roll i Sverige.
Genom Pechlin kom lian i kontakt med
sammansvärjningen mot konungen och
blev snart en av huvudmännen i denna.
Han deltog morddagen — den 16 mars
1792 .— i den s. k.
revolutionsmiddagen hos Pechlin och förklarade sig
därvid ansvara för lugnet i
huvudstaden men sände därefter — gripen
av rädsla och samvetsbetänkligheter
— en anonym biljett till konungen, i
vilken lian besvor denne att ej deltaga
i kvällens maskerad. L. var ej själv
närvarande vid denna men häktades
dagen därefter. Vid det första
förhöret den 20 mars förnekade L. all
kännedom om attentatet men föll
några dagar därefter till föga och
avlade en skriftlig bekännelse, som lian
senare utvidgade och i vilken lian
angav alla sina medskyldiga. L:s svaga
oeh vankelmodiga uppträdande inför
rätta ådrog honom de övriga
med-brottslingarnas hat och förakt. Den
24 maj 1792 dömdes L. att mista liv,
ära ocli gods men benådades till
landsförvisning och överfördes till
Tyskland. L. var under de första
lands-flyktsåren bosatt i Reinbeck nära
Hamburg och uppehöll sig senare
under namnet Berg von Bergheim i
Neu-Wied vid Rhen. Vid den nyvalde
kronprinsen Karl Johans besök i
Hamburg 1S10 anhöll L. om nåd, vilket
emellertid avvisades. De sista åren av
sitt liv vistades L. i Bonn. — Gift i
Bonn troligen med en fröken von
Linden. — Litt.: N. von Dardel, "C. P. L."
(i Personhist. tidskr. 1901); Lollo
Krusius-Ahrenberg, "Tyrannmördaren
C. F. Ehrensvärd" (1947). A. Äg.
Lilliehöök, ätt, härstammande från
häradshövdingen i Kållands härad i
Västergötland Bertil Pedersson till
Kolback i Bergstena skn i
Västergötland, vilken levde under 1400-talets
andra hälft. En son till denne,
väpnaren Birger Bertilsson till Kolbäck,
blev stamfar för ättens äldre gren,
den s. k. Kolbäcksgrenen. En ättling
till honom i elfte led var
skeppsbyggaren Fredrik L. (L. 8). Sysslingar till
L. 8:s far voro disponenten för
Hofors ab. Gustaf Arvid L. (f. 1S29, †
1922), översten och bankdir. Claes
Sixten L. (f. 1841, † 1929), marinöverdir.
Hugo L. (L. 7) och konungens förste
hovmarskalk Carl Malcolm L. (f. 1847,
† 1928). Söner till disponenten Gustaf
Arvid L. äro översten Bertil L. (f.,
1870), gift med socialpolitikern
Eleo-nor L. (L. 11), arméofficeren Gösta L.
(L. 9) oeh arméofficeren Lennart L.
(L. 10). Son till bankdir., översten
Claes Sixten L. är översten Erik
Gustaf L. (f. 1878). — En bror till den
ovannämnde väpnaren Birger Bertils-
Johan Lilliehöök. Målning (detalj) av okänd
konstnär.
son till Kolbäck var häradshövdingen
i Bollebygds härad i Västergötland
Brynte Bertilsson, stamfar för ättens
yngre gren och far till riksrådet Måns
Bryntesson (L. 1), vars dotter var
Ebba L. (L. 2). Genom två brorsöner
till L. 1, riksrådet Anders Pedersson
till Fårdala i Åsle skn i Västergötland
(† 1572) och hans bror,
häradshövdingen i Ås och Kinds härader i
Västergötland Nils Pedersson till Gälared
i Hillareds skn i Västergötland, delade
sig ättens yngre gren i Fårdalagrenen
och Gälaredsgrenen. Sonson till
riksrådet Anders Pedersson var
arméofficeren Johan L. (L. 3), vars barn
upphöjdes i friherrligt stånd 1651; ett av
dem var ämbetsmannen Anders L.
(L. 4). Ättling i sjunde led till
häradshövdingen Nils Pedersson,
Gälareds-grenens stamfar, var sjöofficeren oeh
ämbetsmannen Bertil L. (L. 5). Hans
brorson var arméofficeren John L.
(L. 6), far till f. d. generalkonsuln i
Helsingfors, därefter i Shanghai,
Johan Olof L. (f. 1865). Brorson till L.
6 är arkitekten i Stockholm Erik
Bertilsson L. (f. 1870).
1. (Lilliehöök), M d n s Bryntesson,
riddare, riksråd, upprorsman, † 5 juli
1529 i Stockholm. Föräldrar:
häradshövdingen Brynte Bertilsson L. och
Edla Nilsdotter (flygande skäkta). —
L., vilken beskrives som en "storväxt,
vacker och vältalig man", tillhörde
under 1520-talet Gustav Vasas
förtroendemän. År 1524 fick han i förläning
det viktiga Älvsborgs slott och län, där
han också användes för diplomatiska
uppdrag, och var under räfsten i
Götaland 1526 bisittare i konungens nämnd
i Vadstena och Skara. Enligt Peder
Swart skall han på riksdagen i
Västerås 1527 ha påverkat Ture Jönsson
Tre Rosor till eftergifter mot Gustav
Vasa. Allt tyder också på att han
ännu stod väl med denne, ty han blev
riddare och riksråd vid kröningen i
jan. 152S och förde s. å. konungens
talan vid räfsten med de upproriska
dalkarlarna. Emellertid var
lojaliteten ej starkare än att L. anslöt sig till
västgötaherrarnas uppror, så snart
detta utbröt; han påstås ha varit
de upproriskas kungakandidat. L.
vägrade efter upprorets
misslyckande mottaga nåd utan fordrade
rättegång. Under denna, som hölls i
Strängnäs 1529, lära komprometterande brev
— "två askar fulla" — ha företetts,
och efter ett dramatiskt försök att
fly ur sitt häkte i skolestugan blev
L. jämte en annan av
upprorsmännen förd till Stockholm ocli avrättad.
— Gift 1528 med Brita Jönsdotter
(Roos till Ervalla). S. G.
2. Lilliehöök, Ebba, grevinna, f.
13 jan. 1529 på Upplo i Magra skn,
Älvsb. län, † 29 sept. 1609 på
Lärje-holm i Angereds skn, samma län.
Dotter till L. 1. — L. blev 1548 gift med
den kände Sten Eriksson Leijonhufvud
(s. 514), Gustav Vasas svåger, ocli
upphöjdes 1569 efter hans död i grevligt
stånd samt erhöll 1571 Raseborgs
grevskap i Finland, som dock snart
tillföll sonen greve Axel. Grevinnan
Ebba eller, som den intelligenta men
ampra damen själv ibland skrev sig,
"grev Ebba" var en av tidens mest
kraftfulla oeh processlystna fruar. Hon
ansågs ha bidragit till Erik XIV:s
avsättning men trätte sedan under
ständigt bråk med regeringen både under
Johan III och Karl IX. Den senare
blev till sist så utledsen på henne, att
han 1607 befallde henne kvarbli på
sitt gods Tärna i Södermanland.
Friden i grevinnans egen familj var icke
heller stor, ocli lion låg i ständig fejd
med sina barn om ägorätt och
förpliktelser. — Litt.: Ellen Fries,
"Teckningar ur sv. adelns familjelif"
(1895). B. H—d.
3. Lilliehöök, Johan Nilsson,
arméoffieer, f. 1598, † 23 okt. 1642 i
slaget vid Leipzig. Föräldrar:
hovrättsrådet Nils Andersson L. och Brita
Hand. Brorsons sonson till L. 1. •—
Efter studier i Uppsala trädde L. i
krigstjänst och blev 1618 fänrik vid
Livgardet. Han passerade snabbt de
lägre graderna, blev 1620 kapten, 1622
major och utnämndes 1627 till
överstelöjtnant vid Björneborgs reg. Ett år
senare befordrades han till överste för
reg. och deltog med detta i striderna
i Preussen. Sedan han 1630 lämnat
denna tjänst, var han under ett år
chef för ett reg. från Västergötland
och utnämndes 1631 till överste för
Västmanlands reg. L. fick under de
följ. åren sin tjänstgöring
huvudsakligen förlagd till rikets ö. områden,
blev 1633 inspektör för garnisonen
i Riga, tjänstgjorde 1634—35 som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
