Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Lillienberg, Johan Georg - 2. Lillienberg, Erik Gustaf - Lillienhoff, Joachim
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Li|lienberg
594
Lillienhoff
1. Li|lienberg, Johan Georg,
greve, ämbetsman, politiker, f. 3 aug.
1713 på Toftnäs, Bolmsö skn, Jönk.
län, † 26 april 1798 på Herrestad,
Toresunds skn, Södermani. län.
Föräldrar: assessorn Daniel Dreffling,
adlad L., och Christina Margareta
Stiernclou. — L. studerade vid univ. i
Lund från 1722 och blev 1731 e. o.
kanslist i Riksarkivet och
krigsexpeditionen samt fick ofta föra
protokollet i rådkammaren. Efter hattpartiets
makttillträde vid riksdagen 1738—39
fick han viktiga diplomatiska uppdrag
i Turkiet, vilka voro ett led i
revanschpolitiken mot Ryssland, biträdde vid
alliansunderhandlingarna och slöt
1739 en subsidietraktat. År 1743
återvände han till Sverige, vann högt
erkännande av ständerna och
belönades 1746 med posten ss. lagman på
Gotland. Vid riksdagen 1746—47 var
han en av hattarnas högst betrodda
män, medl. av sekreta utskottet och
bankodeputationen samt en av de
ledande i alla aktioner mot mössorna,
inte minst i ständernas kommission
mot Christopher Springer. Åren 1749
—57 verkade L. ss. landshövding i
Åbo och 1757—62 på samma post i
Uppsala. Han visade därvid stor
duglighet och driftighet och livligt intresse
för landsdelarnas ekonomiska
förkovran. Bl. a. anlades de långa ocli vackra
å-alléerna i Åbo på lians initiativ.
Även sina privata affärer skötte L.
utmärkt; han blev en av tidens större
jorddrottar med gods både i Skåne,
Småland, Södermanland ocli Finland.
Genom gifte 1750 med en dotter till
kommerserådet Frans Jennings knöt
han nära förbindelser med
Skeppsbroadeln och stärkte ytterligare sin
ekonomiska ställning. År 1762 blev han
genom ackord president i
Bergskollegium. Från 1740-talet hade L. icke
spelat någon mera framträdande roll
i politiken — vid riksdagen 1751—52
tillhörde han dock sekreta utskottet
— men efter mössornas seger 1765—
66 kom han åter i förgrunden, och var
inom kort invecklad i bitter fejd med
det nya mössrådet, då han kraftigt
fördömde mössornas för
bergshanteringen irriterande deflationspolitik.
Vid sidan av presidenten i
Kammarkollegium Mattias von Hermansson
var L. den ledande i den högre
hattbyråkratins revolution mot mössrådet
1769. Han uppfördes 1769 i första
rummet på riksrådsförslag men
avsade sig. L. blev friherre 1766 och
greve 1778 samt led. av Vet. akad.
1768 (preses 1775). — Gift 1750 med
Maria Juliana Jennings. G. U.
2. Li|lienberg, Erik Gustaf,
friherre, arméofficer, f. 21 maj 1719
på Toftnäs i Bolmsö skn, Jönköp. län,
† 22 juli 1770 på överstebostället
Johan Georg Lillienborg, Målning (detalj) av
J. H. Scheffel.
Kronobäck i Mönsterås skn, Kalmar
län. Bror till L. 1. — L. blev efter
studier i Lund volontär vid Livgardet
1734 och sergeant 1737 samt trädde
1739 i fransk krigstjänst. Där
utnämndes han 1740 till capitaine à la suite
vid Per Appelgrens reg. (senare Royal
Suédois) men hemsändes s. å. med
viktiga depescher av sv. ministern Carl
Gustaf Tessin. Han deltog 1741 i
kriget mot Ryssland. År 1745 utnämndes
han till löjtnant vid Livgardet men
återvände s. å. till Frankrike, där
han som adjutant lios marskalken av
Sachsen var med i 1745—4S års
fälttåg och 1746 blev capitaine en pied
vid Royal Suédois och 1749 överste i
franska armén. L. vistades sedan
nästan oavbrutet i Frankrike till 1757,
då han vid krigsutbrottet anmälde
sig till sv. tjänst och befordrades till
överste för Kalmar reg. L. förde detta
reg. i 1758 års fälttåg men måste i
jan. 1759 kapitulera vid Demniin efter
tappert försvar av fästningen och hölls
i preussisk fångenskap till 1762. L.
visade sig därunder synnerligen
hjälpsam mot fångna soldater. Han
befordrades 1762 till generalmajor och 1769
till generallöjtnant och upphöjdes 1766
i friherrligt stånd. — Ogift. A. Åg.
Lillienhoff, Joachim, före
adlandet Potter, köpman, ämbetsman, f.
8 febr. 1630 i Nyköping, † 27 febr.
1676 i Stockholm. Föräldrar: den
från Tyskland invandrade guldsmeden
Peter Potter och Elisabeth
Danck-warclt. — L. skickades i unga år i
han-delslära i Holland. Återkommen till
Sverige etablerade han sig som
handelsman och blev som sådan en av de
förnämsta i Stockholm, där han 1663
avlade borgared. Med en annan av
huvudstadens främsta köpmän,
Henrik Thuen, adlad Rosenström, bildade
han ett handelsbolag, som ägde
bestånd till 1670-talets början. Tills.
med Rosenström var han ägare av
Hagge hemman i Norrbärke skn och
Rävåla masugn i Grangärde skn, båda
i Kopparb. län. Genom sitt giftermål
kom han därtill i besittning av Länna
bruk. Liksom andra dåtida
storköpmän gjorde L. kapitalinvesteringar i
jord. Han skrev sig till Fullersta i
Huddinge skn, Stockholms län, och
ägde dessutom några köpegods i
Gästrikland. I Stockholm inköpte han 1667
en tomt vid Götgatan, som han lät
bebygga med ett ståtligt, ännu bevarat
hus i holländsk klassicistisk stil. L.
var intressent i flera stora företag av
för tiden typisk monopolistisk
karaktär som tjärkompaniet,
sockerkompaniet, Västerviks skeppskompani ocli
ostindiska kompaniet. Han tillhörde
även de ’’’kopparkontrahenter", som
på 1660-talet övertogo kronans andel
i Falu gruvas avkastning, och var
delägare i ett flertal handelsskepp. L.
försåg kronan med stora krediter,
sålunda under 1660-talets senare del tills,
med Rosenström med icke mindre än
522 S00 dlr smt. Vid sidan av sin
privata verksamhet togs L. i liög grad i
anspråk för allmänna värv. I
Kom-merskollegium, där han 1651
anställdes som kamrerare, blev lian 1665
kommissarie. Under 1660-talet var han
under några år knuten till
Stockholms stadsförvaltning, till en början
som kämnär, senare som rådman. År
1673 utnämndes han till assessor i
Kommerskollegium. Mest kända äro
L:s insatser på bankväsendets område.
Vid 1668 års riksdag, där han
tillhörde borgarståndet, spelade han en
framträdande roll, då den
Palmstrucli-ska banken, som råkat på obestånd,
ombildades till riksbank. Efter
påtryckningar av adeln, som
eftersträvade huvudinflytandet på bankens
ledning och därför önskade försäkra
sig om en sådan kraft som L.,
upphöjdes han s. å. i adligt stånd.
Omedelbart därpå utnämndes han till
bankokommissarie. Med skäl klagade
borgarna över "Potters hastige
nobi-litet", som berövat dem deras främste
finansexpert. L:s skicklighet
prövades även i spec. statliga uppdrag ss.
1656, då han sändes till Riga för att
där organisera tullväsendet, och 1673,
då han medföljde en handelsdelegation
till Ryssland. Denna liade till uppgift
att söka leda den ryska handeln med
Västeuropa över de sv.
östersjöprovinserna. Under vistelsen i Moskva
kom dock L. till den uppfattningen,
att planen ej kunde förverkligas med
mindre Archangelsk erövrades och
dess hamninlopp spärrades. lians på
ett livligt handelsspionage grundade
rapporter till Stockholm vittna om
en ovanligt klar blick för Rysslands
stora ekonomiska möjligheter och om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
