Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Lindberg, Erik - 3. Lindberg, Folke - Lindberg, släkt - 1. Lindberg, August
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lindeberg
034
Lindeberg
Erik Lindberg.
undervisning av J. C. Chaplain och P.
Tasset 1S99—1902 samt företog under
dessa år även en studieresa till Italien.
Han var gravör vid Kungl, myntet 1916
—44. Vid Konstakad. blev lian tf. sekr.
1920, sekr. 1922 samt v. prof. 1930. —
I L:s tidigaste verk kan man iaktta,
hur lian som porträttör starkt
influerats av Chaplains och faderns
monumentala stil (medaljerna över Nils
Forsberg och fadern), medan hans
frånsideskompositioner närma sig den
andre franske medaljmästaren Rotys
mjukt modellerade, stämningsfulla
skapelser. Inflytandena från dessa
kunna spåras även senare och ha
självständigt förts vidare och
sam-mangjutits till en för L.
karakteristisk blandning av en konstnärligt väl
behärskad, psykologiserande realism
som porträttör och en ofta
lyriskpoetisk ingivelse vid reversernas
konception, Inflytande från senare
konstströmningar kan väl spåras i L:s
oeuvre, dock yttrande sig närmast i
form av en något kraftigare relief än
den låga, som han ärvt från den
franska medaljimpressionismen. Ett
övergående inslag av jugend kan också
noteras. L:s skicklighet som
yrkesman är allmänt erkänd även där man
stått mindre förstående för hans
trohet mot äldre stilideal; hans stora
skicklighet som tecknare och
säkerhet i aktstudium och
naketmodelle-ring äro även framträdande. Redan
under studieåren fick L. vind i
seglen, med utförandet av de trenne sv.
nobelmedaljerna 1902 blev hans namn
känt, och han fick snart en ställning
som officiell medaljör de facto.
Sålunda har han sedan resp. 1903 och
1917 utfört Sv. akad:s och Vet.
akad:s årliga minnespenningar. L:s
många porträtt —- medaljer,
gravvårdsreliefer och medaljonger — bilda
tillsammans ett synnerligen
representativt persongalleri från det officiella,
det lärda, det industriella och det
kommersiella Sverige under Gustav
V:s tid. Som särskilt karakteristiska
för L:s konst kunna nämnas
medaljerna över Viktor Rydberg (1900),
Nils Forsberg (s. å.), Carl von Linné
(1907), Oscar Montelius (1913), Gösta
Forssell (1929) och G. Cederström
(1943). L. har även i essäform
framträtt som en spirituell kännare av
medaljkonsten. Hans årsberättelser i
"Meddelanden från Kungl. Akademien
för de fria konsterna" ha utformats
till personligt hållna översikter av sv.
konstliv. —• Gift 1902 med Johanna
Uagmar Maria Treffenberg. N. L. R.
3. Lindberg, Folke Adolf,
historiker, f. 27 aug. 1903 i Stockholm.
Son till L. 2. — Efter studentex. i
Stockholm 1922 blev L. fil, mag. vid
Stockholms högskola 1926, fil. lic.
1932, fil. dr 1933 och docent 1939.
Sedan 1936 är han föreståndare för
Stadshistoriska inst. Sedan 1940 har
han tidvis innehaft partiella
prof.-vikariat vid Stockholms högskola.
-—-L:s produktion faller till större
delen inom stadshistorien. I drsavh.
"Västerviks historia. Tiden 1275—
1718" (1933) och i "Linköpings
historia 1567—1862" (1946) visar han god
förmåga att ställa in lokalhistoriska
problem i deras större politiska
sammanhang. Ett betydelsefullt bidrag till
de sv. städernas socialhistoria är
"Hantverkarna. I. Medeltid och äldre
Vasatid" (1947; ingår i "Den sv.
arbetarklassens historia"). L. har även
utgivit källpublikationen "Privilegier,
resolutioner och förordningar för
Sveriges städer" (3: 1—2, 1939; 4, 1946,
tills, med F. Sleman). Utanför det
stadshistoriska området har L.
huvudsakligen behandlat senmedeltidens och
den äldre vasatidens historia t. ex. i
"Till frågan om
landshövdingeämbetets äldsta historia", "Hertig Johan
av Östergötland och hans
furstendöme" (Hist. tidskr. 1939 resp. 1941)
Folke Lindberg.
samt "Daljunkern" ("Historiska
studier tillägnade Sven Tunberg", 1942).
År 1940 blev L. medarb. i tidskr.
Nordens frihet och var dess red. 1944—45.
— Gift 1928 med Verna Larsson.
II. Wn.
Lindberg, skådespelarsläkt,
härstammande från brandvakten,
ringaren och dödgrävaren i Hedemora Carl
Fredrik L. Bland dennes sex barn
märkes skådespelaren August L. (L. 1),
gift med skådespelerskan Augusta L.,
f. Blomstedt (L. 2). Barn till dem äro
a) Greta L. (f. 1886), gift 1) 1905—
28 med bokförläggaren Tor Bonnier;
2) 1928 med intendenten vid Nat. mus.
fil. dr Sixten Strömbom; hon har bl. a.
varit verksam inom Rädda barnen;
b) Stina L. (f. 1888), gift 1908 med
förf. Hjalmar Bergman; hon är
anställd inom manuskriptavd. vid Sv.
Filmindustri, har utgivit sagoböcker
samt gjort bearbetningar för film och
teater av sin makes arbeten; c)
teaterledaren, regissören och författaren
Per L. (L. 3); d) skådespelerskan
Karin L. (f. 1892), gift 1942 med dir.
Nils Engstrand; hon har varit
anställd vid Lorensbergsteatern i
Göteborg och turnerat i sv. landsorten.
1. Lindberg, Johan A u g u s t,
skådespelare, teaterledare, f. 3 sept. 1846
i Hedemora, † 18 nov. 1916 i Solna.
Föräldrar: brandvakten, ringaren och
dödgrävaren Carl Fredrik L. och
Kristina Jansdotter. ■—- L. växte upp i
ett fattigt hem. Han kom till
Stockholm som femtonåring och blev
kypare på värdshuset Blå porten på
Djurgården. Hans intresse för teater
väcktes under denna tid, framför allt
efter det han sett "En
midsommarnattsdröm" på K. teatern 1862, och
efter ett år som överkypare på
stadshotellet i Östersund började han 1865
vid K. teatrarnes elevskola.
Penningnöd drev honom emellertid att följ. år
avbryta studierna och söka
engagemang. Han inledde därmed en
femtioårig skådespelarverksamhet. Därunder
var han ledare för egna
landsortsturnéer 1877—79, 1882—84,1S8S—90 och
1894—97, ledde Stora och Mindre
teatrarna i Göteborg 1S90—93, var
intendent vid K. teatern 18S4—85 och
regissör där 1903—06 samt
engagerad vid Dramatiska teatern 1897—98
(även som instruktör) och 1906—15.
— L. nådde sitt genombrott som
skådespelare i Helsingfors 1872—74.
Under en vistelse i Paris 1875 mottog han
för sin fortsatta utveckling
stimulerande impulser och blev därefter
uppmärksammad i sv. landsorten, särskilt
för sin Hamlettolkning. Som
turnéledare och som teaterchef i Göteborg
samlade han kring sig många lovande
yngre krafter, för vilka han var en
ypperlig instruktör. Vid denna tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
