Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Lindberg, Per
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lindeberg
034
Lindeberg
Per Lindberg.
städes. Son till L. 1 och L. 2. — Efter
mogenhetsex. 1909 studerade L. vid
Stockholms högskola, blev fil. kand.
1916 och fil. lic. i litteraturhistoria
1917. Han åtföljde fadern på dennes
uppläsningsturné till England och
Eörenta staterna 1911—12, varvid han
framträdde som både regissör och
skådespelare i Strindbergs "Gustav Vasa’1’
och T. Hedbergs "Johan Ulfstjerna"
i Chicago m. fi. amerikanska städer.
Vintern 1917—18 studerade L. i
Berlin vid Reinhardts teatrar, samtidigt
som han bedrev konsthistoriska
studier. År 1918 inledde han sin
regissörsbana vid Lorensbergsteatern, vars chef
Tian var 1919—23. Ären 1926—27
verkade han som regissör hos Ernst
Eklund vid Komediteatern och
Konserthuset, 1927—29 vid Dramatiska
teatern, 1929—31 vid Radiotjänsts
tea-teravd., 1931—32 vid de s. k.
Ekmanteatrarna och 1934—35 ånyo hos Gösta
Ekman, nu vid Vasateatern, som L.
därpå ledde tills, med II.
Roeck-Han-sen 1935—36. Därefter fick L:s
verksamhet alltmer karaktären av regi-
gästspel, bl. a. vid Riksteatern och
Sv. dramatikers studio, samt i Oslo,
där han bl. a. gjorde en
helaftonsföreställning av Strindbergs
Damaskus-trilogi, Bergen, Köpenhamn och
London. Han företog ett flertal
studieresor, bl. a. till Italien 1912 och till
Frankrike och Spanien 1924. — L:s tid
vid Lorensbergsteatern betecknas som
den moderna teaterkonstens
genombrott på sv. scen. Med fantasirikedom
och outtröttlig energi framförde L.
en serie föreställningar, vilka genom
samspel av alla teaterns hjälpmedel,
finstämd orkestrering, inträngande
textanalys, känslig personinstruktion
och subtil bildfantasi erbjödo något
för sv. scen helt nytt. Stöttepelarna i
repertoaren blevo Shakespeare och
Strindberg; av den förre framfördes
bl. a. "Som ni behagar", "Hamlet",
"Kung Lear", "Othello", "Romeo och
Julia" och "Trettondagsafton", av den
senare verk som "Folkungasagan",
"Mäster Olof" och "Till Damaskus"
III. Dessutom spelades Shaw,
Hjalmar Bergman, Musset, Tjechov, Ibsen,
G. Heiberg och Tagore m. fi. Det visade
sig emellertid ogörligt att hålla
verksamheten uppe på detta höga plan; den
rätta resonansen hos publiken
saknades, och resultatet blev ett betydande
underskott. — I Stockholm
presenterade sig L. för publiken med två
vackert stiliserade föreställningar i Nord.
mus:s hall, "Tobie Comedia" av Olaus
Petri (1923) och "Tisbe" av
Aster-opherus (1925), spelade av
studentamatörer. På Konserthuset fick L.
tills, med Ernst Eklund tillfälle att
i större skala demonstrera sitt
konstnärliga program. Föreställningarna
väckte stort uppseende; den
konservativa kritiken tog avstånd, men de
yngre voro entusiastiska. Mot
1800-talets hävdvunna s. k. tittskåj>steater
ställdes medvetet och djärvt den
for-malscen, vartill Konserthuspodiet
ap-terats. Den äldre regiskolans
naturalistiska historiestil ersattes med en
friare ocli fantasifullare uppläggning.
Ljusbehandling, musikledsagning,
ensemblespel med genomarbetade
scenerier och plastikschemata för varje
solistprestation, statistscener med
individuell instruktion,
föreställningens rytmik -—■ alla scenens element
hade drivits samman till en dittills i
Stockholm aldrig skådad samverkan.
I programmen märkas Shakespeares
"Hamlet", Sofokles’ "Konung
Oidipus" och Benaventes "Marionetter".
Bland L:s uppgifter på Dramatiska
teatern märkas Calderons "Livet en
dröm" och Aischylos’ "Agamemnon"
(uppf. på Konserthuset), Lagerkvists
"Ilan som fick leva om sitt liv" och
0’Neills "Sällsamt mellanspel". L:s
viktigaste insats vid Dramatiska
teatern var skapandet av den s. k.
Klubbteatern: eftermiddagsföreställningar
av det moderna avantgardedramat,
bl. a. pjäser av Hj. Bergman, Synge,
Romains och Toller. Under L:s första
tid tills, med Gösta Ekman blev
Masefields "En japansk tragedi"
(1931) den mest betydande
föreställningen, men minnesvärda program
voro också Hjalmar Bergmans "Hans
nåds testamente" och Chlumbergs
"Undret vid Verdun". Under den
andra perioden tills, med Ekman (1934
—35) regisserade L. några av de
mest uppmärksammade
teaterprogrammen under dessa år, ss.
"Hamlet", "Köpmannen i Venedig",
Tolstojs "Det levande liket" och
Lagerkvists "Bödeln", föreställningar, vilkas
kvalitet särpräglades av det
stimulerande samarbetet mellan L. och
Ekman, vilken uppbar huvudrollerna i de
nämnda pjäserna. Som gästregissör
under de följ. åren framförde L. på
Riksteatern bl. a. Mobergs "Rid i natt"
och Lagerkvists "Seger i mörker". På
K. teatern satte han upp "Peer Gynt"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
