- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 4. I-Lindner /
621

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lindblad, Adolf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Lindblad 621 Lindblad

angrepp i ett flertal stockholmstidn.,
Posttidn., Aftonbladet, Den
Konstitu-tionelle och Morgonen, med anklagelse
för en alltför djärv harmonik och brott
mot gällande regler för komposition.
Striden ebbade dock ut, sedan L., som
tog kritiken hårt, utverkat ett
synnerligen positivt uttalande av en så
hög auktoritet som tysken L. Spohr.
Utom D-dur-symfonin (otryckt; uppf.
1901), åtskillig kammarmusik för
violin och piano (delvis otryckt) samt
talrika nya visor tillkommo under de
följ. decennierna två stora vokalverk
för soli, kör och piano, "Om
vinterkväll", innehållande bl. a. den
populära kören "Över skogen, över sjön",
och "Drömmarne", inrymmande bl. a.
den bekanta kören "Lärkan i skyn".
L:s hem blev snart en medelpunkt för
musikaliskt och litterärt intresserade,
och i en trängre krets av
musikentusiaster var L. med sin "imponerande
personlighet, sin genialiskt vackra ocli
varma blick och sina av onämnbar
tjuskraft vibrerande talorgan" (J. A.
Josephson) den ledande själen. Redan
1828 började L. en av den mest eldiga
och hängivna beundran burna
propaganda för Almquist, introducerade
både hans person och verk —
framför allt "Songes" — i
uppsalasalongerna och tog lidelsefullt hans parti
mot kritiska angrepp, bl. a. från
Geijers sida. Det var — framhåller
Almquistkännaren H. Olsson — denna
L:s entusiasm, som lockade Almquist
fram på den litterära vädjobanan och
förmådde honom att trycka
"Törnrosens bok". Omkr. 1840 inträdde av
olika anledningar, bl. a. "Det går an",
mot vars tendens L. vände sig i visan
"På gamla dagar", ett kyligare
förhållande mellan vännerna. Jenny Lind,
vars bekantskap L. torde ha gjort
redan 1S36, då hon som femtonårig
utförde en roll i hans opera
"Frondö-rerna", hade 1839—41 sitt hem i den
lindbladska familjen. L:s förhållande
till den unga konstnärinnan
utvecklades inom kort till en våldsam passion,
som under flera år behärskade hans
liv. Efter en av Jenny Linds
utlandsresa 1S41—42 framkallad skilsmässa
återupptogs den dagliga samvaron,
men på våren 1843 inträffade en
brytning, möjligen framkallad av henne för
att förhindra en tragisk kris i L:s
äktenskap. Året därpå lämnade hon
sitt fosterland. Förhållandet till Jenny
Lind blev av genomgripande betydelse
för L. Hans sånger från 1S39 och
1840-talets förra hälft äro så gott som alla
inspirerade av kärleken till henne
("Mån tro? jo, jo!", "Varning", "Om
aftonen", "En sommardag",
"Bekännelse", "Troheten", "Föresats", "Den
ensamme", "Hjertats vaggsång",
"Farväl" m. fi.). Hon å sin sida gjorde

Adolf Lindblad.

Målning av C. P. Mazer 1835 (Gripsholm).

genom sin sång hans kompositioner
ryktbara över hela Europa. Även efter
sin bosättning i Stockholm var L. en
av förgrundsfigurerna inom den
romantiska kretsen i Uppsala. Särskilt
under 1830- och 1840-talen gjorde han
årligen flera längre besök där, ocli
uppsalavännerna voro flitiga gäster
i hans hem. Det är i denna på en
gång intellektuellt aristokratiska och
borgerligt intima miljö, där musik
och litteraturläsning omväxlade med
charader, bouts-rimés och
amatördramatiska sällskapslekar, som L:s
sånger lia sitt egentliga rotfäste. Med sin
religiösa grundstämning av förtröstan
och ödmjuk resignation, sin kärlek
till det nationella och folkliga, den
känslosamma och gärna en smula
moraliserande vardagsidyllen äro de
representativa uttryck för
uppsalamiljöns "biedermeier"-atmosfär. — L.
påverkades av Hæffners intresse för

sv. folkmusik och tog intryck av
Beethovens tonsättningar av Goethes
lyrik. I sina första sånger visade sig
L. som en originell tonsättare med
avancerad, färgrik harmonik och en
stark klangfantasi. Det personliga
greppet är än tydligare i "Der
Nor-densaal", en samling bearbetningar av
sv. folkvisor, som han utgav under
vistelsen i Berlin. Sångerna från
1830-och 1840-talen ha något på en gång
skälmskt naivt och romantiskt
oros-stämt, de äro konstlösa men ofta
varmt uttrycksfulla. Till en del under
intryck av den konservativa
stockholmskritiken vid 1840-talets mitt
övergick L. till en mer konventionell
melodik med ett vekare och tunnare
ackompanjemang i tidens
sentimentala maner. I de på 1860-talet
tillkomna Heinesångerna visade sig L.
åter som en fullblodsromantiker, nu i
Schumanns stil, men då hade tiden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:31:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/smok/4/0677.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free