Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lindblad, Adolf - Lindblad, Anders, skeppsbyggnadsteoretiker, se s. 624 - Lindblad, Anders - Lindblad, Axel - Lindblad, Axel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lindblad
622
Lindblad
gått honom förbi, och en dylik stil var
inte längre ens i Sverige ovanlij oeh
banbrytande. Sålunda blev L. trots
sin begåvning och sin rika alstring
inte en särskilt märklig tonsättare på
det område, som speciellt var hans.
Under sin egentliga blomstringstid,
1830- och 1840-talen, skrev L. i stor
utsträckning själv orden till sina
sånger, närmare ett åttiotal.
Huvudmotiven äro kärlek, nordisk natur och
troskyldiga, naivt småförnumstiga
genrebilder ur sv. folkliv, än
hjärtnupna ("Nära", "Saknad", "Den
ensamme"), än med dramatisk livlighet
och frisk, hurtig stämning
("Sotar-gossen", "Skjutsgossen pa hemväg",
"Dalkullevisa"). L:s
instrumentalmusik av större format är formellt
välbalanserad ocli
kompositionstek-niskt skickligt gjord. Den följer den
wienklassiska stilen, närmast den
yngre Beethoven. I sina små
pianostycken liar L., delvis till nackdel
för den melodiska ingivelsen,
intresserat sig för en kontrapunktisk, ofta
tvåstämmig stil, som erinrar om J. S.
Bach. Hans enda försök inom
musikdramatiken, operan "Frondörerna",
bjuder på vacker, välklingande musik
i Mozarts stil men utan Mozarts
dramatiska anda. Sina sista levnadsår,
från 1864, tillbragte L. på egendomen
Lövingsborg nära Linköping. Här
upplevde L:s musikaliska skapande en
seconda primavera, och hit kommo
hans vänner från yngre år på besök,
bl. a. C. W. Böttiger. I L:s brev till
skalden (K. bibi.) framlyser hans
personlighet med all sin hjärtevinnande,
impulsiva innerlighet. L. blev 1831
led. av Mus. akad. Sv. akad., som 1852
tilldelat L. sin guldmedalj, lät 1882,
fyra år efter hans död, slå en
skådepenning till hans ära, — Gift 1828
med Caroline Wilhelmine Sophie
Ker-nell. —• Litt,: J. A. Josephson, "A. F.
L." (i Svea, Folk-kalender för 1879,
tr. 1878); C. E. Nyblom, "Minne af
tonskalden A. F. L." (i Sv. akad:s
handl. 1882); F. H. Törnblom, "A. F.
L. som operakompositör" (Sv. tidn.
för musikforskning 1935) och "A. F.
L. och Jenny Lind" (dito 1941); "Bref
till A. F. L." (1913). Uppgifter om L.
finnas i de flesta arbeten, som beröra
romantikens och senromantikens
period. P. F—g, G. T.
Lindblad, Anders,
skeppsbygg-nadsteoretiker, se s. 624.
Lindblad, Anders Christensson,
tidningsman, politiker, f. 10 jan. 1S66
i Borgeby skn, Malmöh. län, † 16
sept. 1937 i Göteborg. Föräldrar:
arbetaren Christen And-ersson och Boel
Truedsdotter. — L. arbetade som
skomakare 1886—S9 i Köpenhamn och
1SS9—92 i Tyskland. Under sin
vistelse i utlandet kom L. i förbindelse
Anders Lindblad.
med socialdemokratiska kretsar. Vid
återkomsten till Sverige blev han
med-arb. i Ny Tid 1892; han efterträdde
1898 Fredrik Sterky som chefred, för
tidn., i vilken befattning han kvarstod
till 1917. — L. var en av den sv.
arbetarrörelsens pionjärer. Han tog
initiativet till bildandet av fackfören:ar
inom flera yrken, t. ex. inom
bryggeri-, plåtslagare- och byggnadsfacken.
Han var ordf. 1893—99 i Sv.
sko-arbetareförb. och 1917—37 i Göteborgs
arbetarefören. På L:s förslag bildades
även en konsumtionsfören. inom
Göteborgs arbetarkommun, och han
bidrog därvid att ge
konsumentkooperationen en politisk inriktning med
fack-fören. som förebild. Han var ordf. vid
Kooperativa förb:s första kongress
1899. Inom socialdemokratiska partiet
var L. en sammanhållande kraft, som
manade till försiktighet i
arbetskon-flikter och motsatte sig riskfyllda
aktioner från arbetarnas sida.
Sålunda motarbetade han planerna på
storstrejk under rösträttsstriden 1900.
I försvarsfrågan företrädde han till en
början en försvarsnihilistisk riktning,
men då frågan hotade att spränga
partiet, anslöt han sig till Brantings
mera moderata linje och verkade
liksom denne för partiets
sammanhållning. L. blev 1907 Göteborgs förste
socialdemokratiske repr. i Andra K.
Han övergick 1911 till Första K.,
vilken han tillhörde till 1934; under
hela sin tid där var lian led. av
statsutskottet. — Gift 1) 1893 med Anna
Henrietta Mierwaldt, † 1913; 2) 1915
med Beria Alfhild Berntsson. K. E. L.
Lindblad, Axel Lorentz Theodor,
operasångare, f. 7 juli 1861 i
Stockholm, † 31 aug. 1939 på Höstsol, Täby
skn, Stockholms län. Föräldrar:
bok-tryckerikonstförvanten Lorentz L. och
Christina Theresia Hallmén. — L.
antogs vid aderton års ålder som elev vid
K. teatrarnes elevskola. Han upp-
trädde under elevtiden i åtskilliga
talroller på båda de k. scenerna. Ären
1884—S5 tillhörde han Nya teatern,
där han främst framträdde i
operettroller, och vid Bjarne Lunds
operasällskap 1S85—87 fick han tillfälle
att utbilda sina mindre vanliga vokala
resurser. Byktet om hans sällsynt
vackra tenor ledde till att han erbjöds
engagemang på stockholmsoperan, där
han debuterade 18S7 som Lyonel i
Flotows "Martha". Han lämnade K.
teatern två år senare och var 1889—
94 anställd lios Mauritz Fröberg. Ären
1S98—99 tillhörde han Oscar
Lom-bergs operasällskap, 1899—1900 Hj.
Selanders lyriska avd. och 1900—01
Emil Lindens operaturné. År 1903
bildade lian eget opera- och
operettsällskap, som han ledde till 1914.
Därefter tillhörde han Apollo-teatern i
Helsingfors till teaterns upplösning
1917, då han öppnade elevskola där.
Han flyttade till Höstsol 1930. — Av
L:s många operapartier kunna
nämnas Manrico i Verdis "Trubaduren",
Alfredo i samme kompositörs "La
Tra-viata", Faust, Ernani och don José i
"Carmen". Inom operetten framträdde
lian bl. a. som Grenicheux i
Planquet-tes "Cornevilles klockor" och som
Lotteringhi i Suppés "Boccaccio". —
Gift 1886 med operettsångerskan Anna
Wilhelmina Söderström. A. L.
Lindblad, Axel Rudolf, metallurg,
industriman, uppfinnare, f. 23 april
1874 i Vånga skn, östergötl. län, †
6 nov. 1944 i Djursholm. Föräldrar:
lantbrukaren Adolf Fredrik L. och
Margareta Andersson. — Efter
av-gångsex. från Tekn. elementarskolan i
Norrköping 1901 var L. till 1906
anställd vid olika elektriska firmor.
Hans energi och initiativrikedom
förde honom snart in på andra
verksamhetsområden. Under flera år från 1906
var han en av ledarna för de av
Jernkontoret understödda experimenten
med elektrisk framställning av
tackjärn ur malm, vilka ledde till
uppfinningen av den sv. elektriska
masugnen (1907); vidare uppfann han en
elektrisk stålugn och en metod för
elektrisk framställning av zink m. fi.
metaller. För dessa betydelsefulla
insatser blev han 1917 fil. hedersdr vid
Uppsala univ. Det var dock på ett
annat fält L. skulle vinna sina största
segrar. När under första världskriget
upptäckten av några kopparkishaltiga
flyttblock gjordes i Skellefteåtrakten
och det gällde att lokalisera dessas
moderklyft, blev L. en av ledarna för
de av Centralgruppens emissions-ab.
bekostade omfattande
malmletnings-arbetena i Västerbotten 1917. De av
bergsingenjörerna Hans Nathorst och
Hans Lundberg konstruerade
elektriska malmletningsinstrumenten för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
