- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 4. I-Lindner /
662

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Lindhagen, Carl - 6. Lindhagen, Teodor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Lindhagen

662

Lindheström

1902—14. I de våldsamma inre
brytningarna inom högskolans lärarråd
och styr. i slutet av 1800-talet intog
L. med framgång en medlande
ställning. — Under Uppsalatiden tillhörde
L. den radikala studentkrets, ur vilken
Verdandi framgick. Som vänsterman
invaldes han 1897 tills, med bl. a. sina
ungdomsvänner Hj. Branting ocli Karl
Staaff i Andra K., som han sedan
tillhörde t. o. m. 1917. Åren 1919—40 var
han led. av Första K. Han var medl.
på livstid i riksdagens
interparlamentariska grupp. — L:s individualism
och mångsidighet gjorde det särskilt
svårt för honom att som riksdagsman
iaktta partidisciplinen. Ursprungligen
tillhörde han Folkpartiet, ingick 1900
i Liberala samlingspartiet men stod
hela tiden på dess vänstra flygel till
dess att lian 1909 inträdde i det
socialdemokratiska partiet. År 1917
övergick han till vänstersocialistiska
partiet, som han tillhörde till 1923,
då han återvände till
socialdemokraterna, bland vilka lian dock i regel
intog en ganska isolerad ställning.
Vintern 1917—18 var han huvudred,
för Folkets Dagblad Politiken. —
Under sin långa parlamentariska bana
blev L. "riksdagens främste
arbetsgivare". Enligt egna uppgifter skulle
han ha väckt 987 motioner, ställt 115
interpellationer, avgivit 482
reservationer i lagutskottet ocli hållit 3 584
yttranden i kamrarna. Hans motioner
och yttranden voro ofta präglade av
stor originalitet och av den
humanistiska idealitet, som alltid var ett
utmärkande drag hos honom. De rörde
ibland ämnen, som lågo fjärran från
det vanliga riksdagsarbetet. Bland den
mångfald av frågor, som L.
intresserade sig för, må nämnas den kvinnliga
rösträtten och övriga kvinnoproblem,
jordfrågor, énkammarsystem,
freds-ach nedrustning^strävanden, frågan
om ett världsspråk m. m. Bland de
viktigaste av L:s riksdagspolitiska in-

Carl Lindhagen.

satser var hans motion 1901 om
lagstiftningsåtgärder för
vidmakthållande av jordbruksnäringen i Norrlands
skogsbygder, vilken resulterade i
tillsättandet av den s. k.
Norrlandskommittén, av vilken han 1901—04 var
medl. På dess förslag stiftades lag om
förbud för bolag att köpa jord på
landet m. m. I många år var L. också
intresserad för republikens införande,
om vilket ban väckte motion 1912 och
1914. Sistn. år ådömdes han
bötesstraff för att offentligen i ett
demonstrationståg ha utbragt ett leve
för republiken. Beloppet gäldades med
insamling av ettöringar från hela
landet. För de förtryckta folken, icke
minst Asiens, tog L. ofta till orda. De
europeiska småstaterna och de olika
folkminoriteternas intressen lågo
alltid lians hjärta nära. Bl. a. uppträdde
han som lapparnas specielle
talesman i riksdagen, och 1915—18 var han
ordf. i den s. k. sv.-litauiska
hjälp-kommittén. I olika sammanhang
företrädde L. också ålänningarna, i
deras strävan att införlivas med
Sverige. Under det första världskriget
verkade L. oförtrutet som pacifist.
Sålunda deltog han 1915—16 i den
s. k. Fordexpeditionens verksamhet.
På uppdrag av Edéns ministär blev
ban 1918 utsänd till Ryssland för att
utverka licens på förnödenheter till
Sverige och upplevde Lenins
revolution. Därefter uppdrogs åt honom att
medla i striden mellan "röda" och
"vita" i Finland. Varm anhängare av
Nationernas Förbund bedrev L. under
mellankrigstiden ett vittutgrenat
internationellt arbete i folkförsoningens
tjänst. År 1919 bildade han Förb. för
humanistisk politik ocli redigerade
1920—23 dess månadsblad Sol och
Jord. — L. utförde också ett
utomordentligt intresserat och mångsidigt
arbete för sin fädernestads utveckling.
Av Stockholms stadsfullmäktige var
L. led. 1903—09 samt 1910—42, och
liksom i riksdagen framträdde lian
även där som outtröttlig motionär och
talare. Han intresserade sig särskilt
för stadsplanefrågor,
förstadsbebyggelsen, kommunala författningsfrågor
samt jordfrågor. Han verkade
energiskt för tomträttens tillämpning och
tog initiativet till upprättandet av
lantegendomsnämnden. — L:s enorma
flit tog sig uttryck i en lång rad
skrifter, alla burna av hans ideella patos,
där lian söker utveckla ocli propagera
för sina synpunkter i sociala, politiska
och filosofiskt-etiska frågor. Bland
hans många arbeten kunna nämnas
"Drömmar och stridslinjer" (1—4,
1906—17),"Norrlandsfrågan" (1906),
"I revolutionsland" (1918), "På
vikingastråt i västerled. En
Amerikaresa" (1926), "Balkanbilder" (1930),

Teodor Lindhagen.

den uppmärksammade essäsamlingen
"Psykiatrin och rättsskipningen" (1
—3, 1930—31) samt "Alla folks frihet,
hela världens fred" (1943). Av L:s
till omfånget stort upplagda
"Memoarer" utkommo tre volymer (1936—39).
—: Som en hyllning till L: s minne
anslogo Stockholms stadsfullmäktige
1946 medel till inrättande av en C.
L:s professur i internationell rätt vid
Stockholms högskola. — Gift 1) 1893
med Anna Mathilda Raae från
Danmark, † 1902; 2) 1904 med Jenny
Maria Helén. B. E—r.

6. Lindhagen, Lars Teodor, präst,
f. 13 jan. 1863 i Linköping, † 20 aug.
1923 i Stockholm. Föräldrar:
kyrkoherden Fredrik Israel L. och Beata
Agnes Teresia Blom. Brorson till L. 1
och L. 2. — Efter mogenhetsex. i
Linköping 1881 kom L. till Uppsala univ.,
där ban avlade teoretisk teologisk och
praktisk teologisk ex. 1886 samt
prästvigdes s. å. Han tjänstgjorde sedan
bl. a, som fängelsepredikant till 1894,
då han blev föreståndare för Sv.
israelsmissionen, Stockholm; på denna
post kvarstod han till 1914. Åren 1897
—1907 var han därjämte pastor vid
Sophiahemmet och 1898—1900 tf.
reg.-pastor vid Andra Svea artillerireg.
Han blev 1901 bitr. predikant i
Blasieholmskyrkan. Från 1913 till sin
död verkade han i Engelbrekts förs. i
Stockholm, först som v. pastor och
från 1914 som kyrkoherde. — L. ägde
stor organisatorisk förmåga och
initiativkraft samt liyste varmt intresse
för social verksamhet, närmast för
arbetet bland ungdomen. Han var en
gärna hörd predikant, som genom sin
praktiskt-psykologiska läggning fick
stort inflytande. Åt Sv.
israelsmissionen ägnade han stor kraft, och han
blev småningom den centrala gestalten
i Stockholmsförsamlingarnas hela
missionsarbete. — Som religiös förf. var
L. mycket produktiv; bland hans ar-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:31:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/smok/4/0718.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free