Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Lindman, Carl - 2. Lindman, Bo - Lindmansson, August
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lindhagen
673
Lindheström
Bo Lindman.
de flesta av sina arbeten; han hade
en "utomordentlig förmåga att i
teckning noggrant men’ på samma gång
konstnärligt återge det
karakteristiska hos olika växtformer"
(Hesselman). Hans teckningar ha kommit
till användning även i senare uppl. av
Krok och Almquists "Svensk flora för
skolor". Han utgav det förnämliga
planschverket "Bilder ur Nordens
flora" (1—3, 1901—05, även på
danska; 2:a och 3:e uppl. 1917—26); det
är delvis baserat på Palmstruchs
"Svensk botanik" och har, liksom
detta på sin tid, blivit ett
standardverk. På trädgårdsbotanikens område
publicerade L. ett annat betydande
arbete, "Vi och våra blommor" (1911
—13; 2:a uppl. postumt 1928—29).
Han författade därjämte läroböcker
i botanik för skolstadiet, rese- och
naturskildringar, uppsatser rörande
undervisning och naturskydd m. m.
samt utgav Th. Kroks "Bibliotheca
botanica sueeana" (1925), en
bibliografi över sv. botanisk litteratur
t. o. m. 1918. — Inom
Linnéforskningen framträdde L. med "Carl von
Linné" (1907) och, på Vet. akad:s
uppdrag, med det viktiga arbetet
"Carl von Linné såsom botanist" (s. å.,
i "Carl von Linnés betydelse såsom
naturforskare och läkare"). Av hans
övriga skrifter på detta område
märkes "A Linnæan Herbarium in the
Natural History Museum in
Stockholm" (1, 1907; 2, 1909). — Med sin
tidigt väckta kärlek till naturen, sin
ständigt brinnande forskarhåg och
dess inriktning på särskilt biologi och
systematik var L. en sentida linnéan.
Genom sitt pedagogiska författarskap
har han utövat ett stort inflytande
ocli i hög grad bidragit till att
stimulera den stora allmänhetens intresse
för växtvärlden och dess studium.
Han var "till hela sin läggning lika
mycket konstnären oeh humanisten
43 Svenska män och kvinnor IV
som naturforskaren" (Hesselman).
Som akvarellmålare utförde lian ett
par hundra tavlor, av vilka ett
trettiotal med naturmotiv finnes i Riksmus.
Han var även god sångare och verkade
under uppsalaåren som sånglärare och
körledare. Till fullständigande av hans
bild må nämnas, att han deltog i
kyrklig verksamhet som förf. och
talare; bl. a. var han ordf. i
Kyrkobröderna, Sv. kyrkans lekmannaförb.,
1922—24, och i Adolf Fredriks förs. i
Stockholm tillhörde han kyrkorådet
1910—IS. — L. var medred. för
Pedagogisk tidskr. 1901—03 och ordf. i
Botaniska sällskapet i Stockholm 1920
—26. Han blev led. av Vet. akad. 1913
och av Lantbruksakad. 1914.. Efter
honom är bromeliacésläktet
Lind-mania uppkallat. — Gift 1S94 med
Hedvig Elisabet Biller. — Litt.:
biografi av H. Hesselman i Vet. akad:s
årsbok 1929, av R. Fries i
Lustgården s. å. A. S.
2. Lindman, Bo Sigfrid Gabriel,
arméofficer, idrottsman,
idrottsledare, f. 8 febr. 1899 i Stockholm. Son
till L. 1. — Efter studentex. i
Stockholm 1917 avlade L. officersex. 1919
och blev s. å. fänrik vid Svea
artil-lerireg. Han utbildade sig till
fältflygare 1925, genomgick
Krigshögskolan 1926—28, var aspirant vid
Generalstaben 1928—31 oeh lärare i
lantkrigskonst vid Sjökrigsskolan
1932—36 samt utnämndes till kapten
1934. År 193S övergick han på
reservstat, återinträdde 1942 i aktiv tjänst
vid Svea artillerireg., blev major där
s. å., vid det nyuppsatta Bergslagens
artillerireg. 1943 och vid
Generalstabskåren 1945, utnämndes sistn. år
till överstelöjtnant vid denna kår och
övergick 1946 på reservstat. Åren
1945—46 tjänstgjorde L. vid
Försvarets sjukvårdsförvaltning. Han blev
1934 adjutant hos hertigen av
Västerbotten. Åren 1936—40 var han verkst.
dir. i Sv. trafikförb., och sedan 1946
är han verkst. dir. i
Utlandssvenskarnas fören. —- L. är den internationellt
mest framgångsrike utövaren av
modern femkamp. Han blev nordisk och
sv. mästare vid Göteborgsspelen 1923
oeh sv. mästare följ. år samt erövrade
guldmedalj vid Olympiska spelen i
Paris 1924 oeh silvermedalj vid
Olympiska spelen i Amsterdam 1928 och i
Los Angeles 1932. Han har även
erövrat ett stort antal pris i andra
militära idrottsgrenar, och särskilt har
han som framstående fäktare
representerat Sverige vid flera
internationella tävlingar. — Som idrottsledare
har L. främst ägnat sig åt den fria
idrotten. Han är styr.-led. i Sv.
idrotts-förb. sedan 1932 samt var dess sekr.
1933—34 och ordf. 1934^46. Han
har under denna tid lett landslaget i
August Lindmansson.
fri idrott vid flertalet landskamper.
Som förbundsordf. under
amatördebatten 1945—46 ansåg L., att spelets
regler måste följas, oeh genomdrev ett
ingripande mot de svåraste
överträdelserna för att hejda en utveckling, som
gått den officiella behandlingen av
frågan i förväg. Vid den internat,
kongressen i Oslo 1946 talade han för en
uppmjukning av
amatörbestämmelserna och försvarade de sv.
idrottsmännens krav på ersättning för förlorad
arbetsförtjänst. Ilan vann emellertid
ringa gehör för sin uppfattning, och
frågans behandling uppsköts till 1948.
— Sedan 1935 är L. led. av
Stadion-styr. Åren 1936—38 tillhörde han
Riksidrottsförb: s överstyr. Han har
även medarbetat i dagspressen i
idrottsfrågor. — Gift 1) 1925—44
med Olga Reuterskiöld; 2) 1944 med
Margareta (Peggy) Lindskog. L. H.
Lindmansson, Johan August
Wilhelm, bokbindare, donator, f. 21
juni 1839 i Solna, † 22 mars 1909
i Stockholm. Föräldrar: garvaren
Giert Linmanson och Elisabeth
Jansdotter. — L. kom 1855 i lära hos
den ansedde bokbindarmästaren F. M.
Beckman i Stockholm och stannade
hos honom till 1863, från 1S59 soin
gesäll. År 1863 öppnade han ett eget
bokbinderi, som från en obetydlig
början så småningom växte till ett av
Stockholms största. År 1900
ombildades företaget till Lindmanssons
bok-binderiab.; efter en kort tid som
verkst. dir. trädde L. tillbaka,
överlåtande aktiemajoriteten på C. Norman;
bolagets namn ändrades 1906 till
Normans bokbinderi-ab. — L. inriktade sin
tillverkning huvudsakligen på
partiband åt förläggare, vilket var det mest
inkomstbringande, men hans
bokbinderi inrymde även en avd. för finare
privatband, för vilken L. visade stort
intresse. År 1888 hemförde L. i
Köpenhamn, som den förste sv. bokbin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
