- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 5. Lindorm-O /
7

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lindqvist, Herman - Lindqvist, Herman - Lindqvist, Hugo, sångledare, se s. 9 - Lindqvist, Johan Hinric - Lindqvist, Josef

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Lindquist

7

Lindquist

utbredning, och lokalavtalen
utbyggdes genom riksavtal, omfattande hela
industrier. L. var ledare för
storstrejken 1909. Från början ingen vän av
storstrejkstanken ställde han sig, med
den lojalitet han alltid visade mot
fattade beslut-, utan tvekan i spetsen för
arbetarna i den stora striden. Han var
tillskyndare av den s. k. rationella
klyvningen 3 sept. 1909, vilken
innebar, att arbetet återupptogs av alla
i storstrejken indragna, som ej voro
anställda hos företag, som sorterade
under Sv. arbetsgivarefören. Med
anledning av detta kallades L.
sedermera ofta "Herman Klyvare" eller
"Klyvaren". — Som fackföreningsman
var L. en övertygad reformist. Han
sökte i det längsta undvika öppna
strider och utnyttjade många gånger
LO:s traditionella ställning som
"försvarsorganisation" för att hindra
dylika. LO betraktade han som en
utjämnande förhandlingsmakt på
arbetsmarknaden. Han ägnade sig även åt
arbetarrörelsens internationella
verksamhet och deltog i ett stort antal
rådslag inom
fackföreningsinternatio-nalen. — L. var från början av sitt
offentliga framträdande en klar
socialdemokrat och deltog ivrigt i det
politiska arbetet. Åren 1905—20 var
han medl. av socialdemokratiska
partistyr :s verkst. utskott, och 1906—
32 tillhörde han Andra K. Han blev
kammarens v. talman 1918 samt kort
därpå talman, vilken befattning han
innehade till 1921 och därefter 1924—
27. Han tillhörde åtskilliga
sakkunnigkommittéer. När han 1907 erbjöds
medlemskap i kommittén för
utarbetande av lagförslag om kollektivavtal,
föregicks hans inträde av en
principdebatt inom socialdemokratiska
partiet ang. lämpligheten av partiets
medverkan i statliga utredningar. L.
förordade ökat politiskt ansvarstagande
från arbetarpartiets sida i
samhällsarbetet och tillstyrkte deltagande i
kommittén. Detta var betecknande för
L:s politiska syn; han ville framför
allt komma till resultat genom
överläggningar och fredlig
överenskommelse. L. var socialfullmäktig från
1913 och led. av Arbetsrådet från
1927. Internationella arbetsbyråns
styr. tillhörde han 1919—20. — Då
Hj. Branting i okt. 1921 bildade sin
andra ministär, blev L. socialminister.
Arbetslösheten var omfattande
(enligt officiella siffror funnos i jan. 1922
163 000 arbetslösa). L. lyckades vid
1922 års riksdag utverka ökade
anslag för arbetslöshetens bekämpande
Häftiga strider uppstodo emellertid
om direktiven för
arbetslöshetshjälpen, främst i fråga om hjälpens
inverkan på den allm. arbetsmarknadens
lönesättning. L. lyckades 1922 uppnå

en kompromiss, som inskränkte
anvisning av arbetslösa till
strejkbryteri-arbete. Då Statens
arbetslöshetskommission i febr. 1923 avstängde
arbetslösa från understöd med anledning av
vissa pågående öppna
arbetskonflik-ter, uppkommo på nytt direktivstrider.
Då regeringen i riksdagen led nederlag
vid dessa brytningar, avgick den i
april 1923. L. var som socialminister
en av förgrundsfigurerna i denna
strid, varvid han i det längsta sökte
sammanjämka olika meningar. — L.
hade ett brett gemyt och en flödande
humor. Vid hans jordfästning sade
officianten, att L. inte var någon
"livets smulgråt". Tolerans och
människovänlighet kännetecknade också
hans offentliga gärning. Samtidigt var
han en fast karaktär, som aldrig
tvekade att ta sitt fulla ansvar även i de
svåraste situationer. Han fruktade
icke att göra sig impopulär, om han
var övertygad, att han handlade rätt.
På utformningen av de sv. arbetarnas
fackliga och politiska rörelser hade
han ett mycket stort inflytande. ■—
Gift 1886 med Matilda Lundberg.

T. K., R. L.

Lindqvist, Carl Herman
Emanuel, organist, f. 3 april 1S78 i
Sköllersta skn, Örebro län. Föräldrar:
folkskolläraren Carl L. och Klara
Samuelsson. — L. studerade vid
Mu-sikkonservatoriet i Stockholm 1S94—
97, där han avlade
kyrkosångar-och musiklärarex. 1900 samt
organist-ex. 1906. Han studerade vidare vid
Scharwenkas konservatorium i
Berlin 1902—03 samt i Paris 1910 och
i Leipzig 1928. — Redan 1897—99
hade L. tjänstgjort som vik.
organist i Lindesberg, och 1900—IS var
han domkyrkoorganist och kantor i
Visby; sedan sistn. år är han organist
i Västerås domkyrka, och till 1941
var han musiklärare vid stadens
högre allm. läroverk. Som dirigent har
han varit synnerligen anlitad och bl.
a. framträtt som ledare för Västerås
musiksällskap och orkesterfören. Han
har vidare varit förste dirigent för
Västerås stifts kyrkosångarförb. och
för Västmanl. läns sångarförb. L. har
lett uppförandet av en rad större
kyrkliga verk, bl. a. "Skapelsen",
"Årstiderna", "Messias",
"Johannes-passionen", Mozarts och Cherubinis
"Requiem" samt Alfvéns
"Uppenbarelsekantat". Till 400-årsminnet av
Västerås riksdag 1927 komponerade
han en kantat för soli, kör och
orkester. Som organist har han
framträtt i Berlin, Leipzig, Dresden, Paris,
Köpenhamn och Stockholm och har
vunnit berömmelse särskilt genom
sina tolkningar av Johann Sebastian
Bachs orgelkompositioner samt
Wi-dors orgelsymfonier och andra frans-

ka orgelverk. — Gift 1915 med
Emelie Henriette Eugenie Björkander.

N. W.

Lindqvist, Hugo, sångledare,
se s. 9.

Lindqvist, Jolian ni nr i c,
matematiker, f. 19 sept. 1743 i
Nystad, Finland, † 14 mars 1798 i Åbo.
Föräldrar: borgaren Johan L. och
Anna Frendeen. — L. blev student vid
Åbo akad. 1758, där han tänkte
ägna sig åt medicinen. Till följd av
Wallenius’ ypperliga föreläsningar i
matematik övergick L. till detta ämne
och blev 1769 magister på avh. "De
motu projectilium in aëre". År 1771
kallades han av Augustin Ehrensvärd
till Sveaborg för att hålla
föreläsningar i astronomi för officerarna oeh
blev s. å. docent vid Åbo akad. och
tf. prof. i matematik där. Han
utnämndes 1778 till adjunkt, 1779 till
e. o. prof. och 17S1 till prof. i
matematik. — L. utgav en rad
disputa-tioner över astronomiska och
matematiska problem, de senare
behandlande den då nya differentialkalkylen
och geometriska uppgifter, samt
publicerade bl. a. flera astronomiska
observationer i Vet. akad:s handl. Som
lärare fortsatte han på ett
föredömligt sätt det arbete hans föregångare
Wallenius och Lexell nedlagt på att
höja akademiens anseende och den
matematiska vetenskapens ställning.
Han invaldes 1785 i Vet. akad. —
Gift 1) 1783 med Christina Fredrika
Laihmnder-, 2)’ 1792 med Gustava
Pryss. G. R—r.

Lindqvist, Josef Mauritz
Laurentius, köpman, f. 30 mars 1886 i
Uppsala. Föräldrar: gårdsägaren
Lars Fredrik L. och Maria Sofia
Persdotter. — Efter skolgång var L. elev
och handelsbiträde 1904—09 samt
etablerade därefter i Uppsala egen
detaljaffär i livsmedelsbranschen. Efter
att 1910—19 lia arbetat inom
kolo-nialvarupartihandeln återupptog han

Josef Lindqvist.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 2 22:38:18 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/5/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free