- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 5. Lindorm-O /
9

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lindqvist, Ragnar - Lindqvist, Silas - Lindqvist, Sune - Lindqvist, Zelma - 1. Lindqvist, Hugo

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Lindquist

9

Lindquist

Ragnar Lindqvist.

nik och vattenregleringar vid Tekn.
högskolan. Han var 1932—42
byggnadschef i Jönköping och 1942—4ö
chef för Arméns
fortifikationsförvaltnings byggnadskontor i Stockholm
samt förordnades sistn. år till
byggnadschef hos Byggnadsstyr. (led. och
chef för byggnadsbyrån). Sedan 1946
är han led. av Statens kommitté för
byggnadsforskning. Åren 1933—42 var
han ordf. i Jönköpings flygklubb,
1935—42 flygplatschef och 1936—42
verkst. dir. i Jönköpings flygab. L. var
led. av Sv. aeroklubbens styr. 1936’—
46 och av dess verkst. utskott till
1942. Han har varit led. av ett
flertal statliga kommittéer samt
bolags-och föreningsstyr. ■—- L. har
publicerat "Vänermagasinets utnyttjande
efter genomförd reglering" (1926), "A
treatise ön reliable predictions of
water conditions" (drsavli., 1932)
och "Jönköpings avloppsvatten och
dess rening" (1941). — Gift 1915 med
Astrid Beata Andersson. J. H. N.

Lindqvist, Silas Gustaf Erik,
läkare, f. 24 dec. 1874 i Nye skn,
Jön-köp. län, † 4 april 1937 i Berlin.
Föräldrar: organisten Anders Gustaf L.
och Anna Sofia Ericsson. — Efter
mogenhetsex. i Jönköping 1894 blev
L. med. kand. 1899, med. lic. 1903 och
med. dr 1908, allt i Uppsala. Efter
talrika förordnanden, främst vid olika
avd. vid Akademiska sjukhuset i
Uppsala, samt docentur i obstetrik
och gynekologi vid Uppsala univ.
1909—12 (tf. prof. 1909—10), var L.
överläkare vid Södertälje lasarett 1912
—28 och vid Stockholms läns
centrallasaretts i Stocksund kirurgiska avd.
1928—37. Han företog flera
utländska studieresor och författade ett
tjugutal arbeten i kirurgi, obstetrik ocli
gynekologi. — Gift 1) 1913—29 med
Sigrid Telcla Margareta Stenquist;
2) 1932 med sångerskan Edith Asta
Gunborg Grandin. P. II. T.

Lindqvist, Sune, arkeolog, f. 20
mars 1887 i Eskilstuna. Föräldrar:
läroverkskollegan Carl Axel Ij. och
Eva Mathilda Hermannia Brambeck.
—• Efter mogenhetsex. i Strängnäs
1905 inskrevs L. vid Uppsala univ.,
där han blev fil. kand. 1908, fil. lic.
1915 och fil. dr 1916. Han
tjänstgjorde 1910—27 som amanuens vid Vitt.
akad., blev 1916 docent i nordisk och
jämförande fornkunskap vid
Stockholms högskola och är sedan 1927 prof.
i samma ämne vid Uppsala univ. ■—
L:s forskningar ha särskilt varit
inriktade på den nordiska järnåldern.
Hans drsavh. "Den helige Eskils
biskopsdöme" (1915) syftar till att
klarlägga den första missionen i
Södermanland och den tidigaste
stiftsindelningen. Hans intresse för de skrivna
källorna och hans utbildning i
nordiska språk prägla starkt detta
arbete, något som även i hög grad gäller
flera av hans senare skrifter,
framför allt "Ynglingaättens gravskick"
(Fornvännen 1921) och hans stora,
uttömmande verk "Uppsala högar ocli
Ottarshögen" (1936). Hans starka
känsla för material och teknik, men
också för konstnärlig stil, kommer
särskilt fram i arbeten som
"Brons-åldersmanteln från Gerumsberget i
Västergötland" (tills, med L. von
Post och E. von Walterstorff, 1925)
och "Gotlands Bildsteine" (1—2,
1941—42). I "Vendelkulturens ålder
och ursprung" (1926) och ett stort
antal uppsatser har L. behandlat
järnålderns stilfrågor och därvid gått
egna vägar. Hans forskning präglas
av en stark individualitet och stor
uppslagsrikedom, och han står ofta i
opposition mot äldre åsikter.
Framför allt har han mot en ensidigt
typologisk forskningsmetod hävdat en
humanistisk linje. Som fältarkeolog
är L. framstående, och hans
undersökningar av de rika båtgravarna
från vendel- och vikingatid vid
Valsgärde, Gamla Uppsala, kunna
betecknas som de skickligast
genomförda utgrävningarna i vårt land. L.
har även utgivit
populärvetenskapliga skrifter, "Svenskarna i heden
tid" (1935), "Svenskt forntidsliv"

(1944) och "Vår svenska guldålder"

(1945). Han blev led. av Vitt. akad.
1932. — Gift 1919 med Ingeborg
Eriksdotter Wilcke. H. An.

Lindqvist, Zelma Axelina,
skådespelerska, f. 25 jan. 1851 i
Stockholm, † 6 dec. 1895 därstädes.
Föräldrar: körsnärsgesällen Johan Axel
L. och Carolina Christina Dahlström.
— L., som tidigt visade håg för
baletten, blev elev vid K. teaterns
balett-elevskola, men då hon ansågs röja
större anlag för talscenen., blev hon
1867 aktriselev. S. å. gjorde hon en

Sune Lindqvist.

synnerligen lyckosam debut som Anna
i Königswinter-Wijkanders
enakts-komedi "Min ros i skogen". L., som
1870 blev aktris vid K. teatrarna,
gjorde också där stor lycka i flera
komediroller, t. ex. Agnès i Moliéres
"Fruntimmersskolan"
("Äktenskapsskolan"), Thyra i Bäckströms
"Fången på Kallö" och Jolanta i Hertz’
"Kung Renés dotter". —■ L:s
ambition att utbilda sig till tragédienne
misslyckades trots studier i Paris
(1872), och hennes fortsatta
uppträdanden inneburo en tydlig
tillbakagång. Ilon lämnade scenen redan 1876;
1886 gjorde hon ett nytt försök men
föll igenom. — Gift 1875 med
lots-kaptenen Bror Carl Wennerström.

S. T., (B—z).

1. Lindqvist, Gustaf E u g o,
sångledare, f. 7 juni 1861 i Stockholm,
† 24 nov. 1941 därstädes. Föräldrar:
snickarmästaren Gustaf Fredrik L.
och Anna Catharina Norberg. — L.
studerade sång för J. Günther ocli
avlade organist-, musiklärar- och
kyrkosångarex. vid
Musikkonservato-riet 1886. År 1893 blev han kantor i
Maria förs., Stockholm, där han
kvarstod till 1937. Han verkade även i
många år som musiklärare vid några
av Stockholms skolor: 1903—21 vid
Detthowska skolan, 1910—17 vid Sofi
Almquists samskola samt 1910—23
vid folkskoleseminariet. Som
körledare framträdde han framgångsrikt med
bl. a. Stockholms K. F. U. M.-kör och
sv. K. F. U. M.-kören, och när den
sistn. 1923 ombildades till De
Svenske, kvarstod han som dirigent, tills
han 1924 utnämndes till
hedersdirigent. Han erhöll Litteris et artibus
1911. L. företog med sina körer flera
sångarfärder: till Norge 1902, 1904
och 1916, till Förenta staterna 1906,
till Danmark 1912 och till Åland,
Finland och Estland 1923. Han
gjorde sig även känd som populärföre-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 2 22:38:18 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/5/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free