Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Linné, Sigvald - Linné, von, ätt - 1. Linné, Carl von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
von Linné
31
von Linné
Linné, Johan Edvard Si g väld,
etnograf, arkeolog, f. 14 april 1899 i
Stockholm. Föräldrar: fabrikören
Karl Edvard L. och Sigrid Amanda
Lovisa Eklund. — Efter studentex. i
Stockholm 1918 studerade L. kemi vid
Stockholms högskola. Han anställdes
1920 vid industrihistoriska avd. av
Jubileumsutställningen i Göteborg
1923. Samtidigt studerade han
amerikansk arkeologi och etnografi vid
Göteborgs högskola och blev där fil.
kand. 1924, fil. lic. 1926 och fil. dr
1929. Han var 1924—29 periodvis
anställd vid Gröteborgs mus:s
etnografiska avd. och är sedan 1929
musei-assistent vid nuv. Statens
etnografiska mus., där han speciellt sköter
den amerikanska avd. Sedan 1934 är
han därjämte docent i allm. och
jämförande etnografi vid Stockholms
högskola. — L. framlade 1925 det viktiga
arbetet "The Technique of South
American Ceramics", vari han genom att
använda kemiska och petrografiska
analyser har utvunnit betydelsefulla
resultat. År 1927 deltog han i sin
lärare Erland Nordenskiölds
forskningsfärd till Panama och Colombia,
varvid han särskilt utförde
arkeologiska grävningar och
insamlingsarbeten, som han behandlat i "Darien in
the Past" (drsavh., 1929). Under en
expedition till Mexiko 1932
genomförde han bl. a. en större utgrävning
av ett ruinkomplex i närheten av
Solpyramiden i Teotihuacan. För de rika
samlingarna, som till största delen
tillfallit Statens etnografiska mus.,
liar han redogjort i "Archaeological
Researches at Teotihuacan, Mexico"
(1934). En annan expedition till
Mexiko (1934—35) var likaledes
huvudsakligen inriktad på arkeologi,
och tre större grävningsföretag
genomfördes, i Aljojuca (staten Puebla),
Calpulalpan (staten Tlaxcala) samt
Teotihuacan. Forskningarna gällde
främst Teotiliuacankulturens rötter
och geografiska utbredning.
Resultaten lia publicerats i "Mexican
High-land Cultures" (1942). L. startade
1947 en ny arkeologisk-etnografisk
expedition till Mexiko. I det rikt
illustrerade arbetet "Zapotecan
anti-quities" (1938) har han på grundval
av A. E. Paulsons samling i Statens
etnografiska mus. grundligt
undersökt den zapotekiska kulturen ocli dess
förhållande till övriga mexikanska
kulturer under förcolumbisk tid. I
talrika avh. och uppsatser har han
dessutom behandlat olika arkeologiska och
etnografiska specialfrågor. Han är en
av Europas främsta auktoriteter på
mexikansk fornforskning och liar fått
stort erkännande även av de
mexikanska specialisterna. Han har belönats
med Geografiska sällskapets
Retzius-medalj 1937 samt med Loubatska
priset 1943. — Gift 1929 med Rosa Lilly
Margareta Boudin. G. M—11.
Linné, von, ätt, vars äldste kände
stamfar var Ingemar, bonde i Värås
i Hångers skn, Jönköp. län.
Släktnamnet Linnæus antogs av hans
sonsons son, Nils Ingemarsson (f. 1674,
† 174S), efter en väldig lind
(dialektalt: linn, på latin: Tilia); två
morbröder till honom hade tidigare efter
samma träd antagit släktnamnet
Ti-liander. Nils Ingemarsson Linnæus
blev 1705 komminister i Stenbrohult,
Kronob. län, och 1708 kyrkoherde där
efter sin svärfar. Hans äldre son,
naturforskaren ocli läkaren Carl
Linnæus (L. 1), adlades 1762 med namnet
von L. och blev far till botanisten Carl
von L. d. y. (L. 2). Med denne utgick
ätten på manssidan 1783. På
kvinnosidan utdog ätten med L. 2:s syster
Lovisa von L. (f. 1749, † 1839). L. l:s
broder Samuel Linnæus (f. 1718, †
1797), kyrkoherde i Stenbrohult efter
fadern samt prost, utgav det
förträffliga arbetet "Kort men tillförlitelig
bij-skötsel" (1768; 2:a uppl.
"Bi-kungen", 1858). Med hans son,
läraren vid Växjö trivialskola fil. mag.
Carl Samuel Linnæus (f. 1778,† 1806),
utgick släkten Linnæus på manssidan.
1. Linné, Gari von, före adlandet
Linnaeus, naturforskare, läkare, f. 23
maj (nya stilen) 1707 i Råshults
kom-ministerboställe, Stenbrohults skn,
Kronob. län, † 10 jan. 1778 i Uppsala
(begravd i domkyrkan där). Föräldrar:
kyrkoherden Nils Ingemarsson
Linnæus och Christina Brodersonia, —•
Sommaren 1709 flyttade L:s
föräldrar till Stenbrohults prästgård. Där
levde lian sina barndomsår i en ljuvlig
och blommande natur, som han alltid
skulle älska. Fadern ägde stark
botanisk håg och anlade en vacker
trädgård; med dess skatter umgicks
pojken förtroligt, och var han otålig,
"töstnade han straxt, så snart man
Carl von Linné. Målning (detalj) av J. H.
Scheffel 1739 (Hammarby).
gaf honom en blomma i handen". När
lian våren 1716 började sina studier
vid Växjö skola, hade han redan vänt
sitt intresse åt naturalhistorien. Som
skolgosse var lian medelmåttig; hans
högsta glädje var fritidens
botaniserande, och uppflyttad på gymnasiet
fann lian i physices lektor
Johan-Rothman en faderlig vän, som
enskilt undervisade honom i medicin
och botanik samt gjorde honom
förtrogen med den moderna botaniska
systematiken. Efter avslutad
skolgång begav sig L. i aug. 1727 till
Lunds univ. Föräldrarna hade sökt
förmå honom studera till präst men
efter stor tvekan givit efter för hans
önskan att ägna sig åt medicinen.
Blott ett år vistades han i Lund.
Undervisningen i medicin där var
dålig, men i den lärde läkaren Kilian
Stobæus erhöll L. en trofast gynnare,
vilken för hans naturvetenskapliga
utbildning blev av stor betydelse.
Hösten 1728 flyttade L. till Uppsala,
men också där lågo de medicinska
studierna i träda. L. utvann föga av
undervisningen; han ägnade sig, i
början under stora ekonomiska
bekymmer, åt privatlektioner och egna
forskningar. Teologen Olof Celsius
d. ä., själv ivrig botanist, tog sig an
honom, liksom Olof Rudbeck d. y.,
den ene av de båda medicine
professorerna; från sommaren 1730 bodde
L. i dennes hus och bemyndigades
även övertaga Rudbecks
demonstrationer i botaniska trädgården, vilka
han för talrika åhörare förrättade
under två somrar. L:s självständiga
författarskap hade redan börjat. Han
sammanskrev småskrifter i faunistik
och floristik; i "Præludia
sponsalio-rum plantarum" (1729) behandlade
han, inspirerad av fransmannen S.
Vaillant, växternas sexualitet, och
snart hade han från denna utgångs-
Sigvald Linné.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
