- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 5. Lindorm-O /
66

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Loberg, Karl - Loccenius, Johannes - Lodbrok, pseud. för Pihlstrand, Ragnar - Lode från Livland, ätt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Loccenius 66 Lode

Johannes Loccenius.

Oljemålning (detalj) av okänd konstnär (Gripsholm).

sjukhuschef där 1932. Han var tf.
byråchef i Medicinalstyr. 1934 och
sakkunnig där 1935—36, blev
medicinalråd å extra stat 1936 och är e. o.
medicinalråd sedan 1939 (föredragande i
rättspsykiatriska ärenden). Han har
skrivit bl. a. ett femtontal uppsatser
i psykiatriska och närliggande ämnen.
—• Gift 1919 med Mia Saimi Ingeborg
Karlsson. P. H. T.

Loccenius, Johannes, rättslärd,
historiker, f. 13 mars 1598 i Itzehoe,
Holstein, † 27 juli 1677 i Uppsala.
Föräldrar: köpmannen Albrecht Lochen
och Anna Sommer. — L. bedrev efter
skolgång i Hamburg univ.-studier i
Helmstedt, Rostock samt Leiden, där
han blev jur. dr 1625. S. å. kallades
han genom Johan Skyttes bemedling
till e. o. prof. i historia i Uppsala; ord.
blev han 1627. Åren 1628—42 innehade
lian den skytteanska professuren
samtidigt som lian 1634—48 i egenskap av
prof. i romersk rätt (tidvis tills, med
T). Sidenius) bestred den juridiska
undervisningen vid univ. Då denna hind-

rade hans forskning, övertog L. i
stället 1648 posten som
univ.-biblioteka-rie. S. å, utnämndes han till e. o.
riks-historiograf och 1651 till
rikshistorio-graf. Han deltog 1649—55 i det
pågående lagstiftningsarbetet. Åren 1666
—69 föreläste L. som emeritus över
sv. rätt. Han blev 1666 assessor i
Antikvitetskollegium och 1672 dess preses
efter Stiernhielm. — Vid sidan av
en betungande undervisning fann L.
tid att utöva ett omfattande
skriftställarskap inom juridiken och
historien. Hans viktigaste verk. vilka
utkommo i flera, oftast omarbetade och
utökade uppl., behandla romersk rätt
("Exercitationes juris...", 1639),
sv. privaträtt ("Synopsis juris ad
leges sueticas accommodata". 1648),
sjörätt ("De iure maritimo", 1651)
m. m. Med "Synopsis juris publici
svecani" (1673) gav L. den första
systematiska framställningen av
gällande sv. statsrätt’; den är en källa av
grundläggande betydelse för sv.
rätts-historisk forskning. "Lexicon juris

sveo-gothici" (1651; 3:e uppl. 1674)
översätter sv. juridiska termer till
latin — problemet var aktuellt för den
tyskfödde L. Han var starkt
intresserad av rättshistoria ocli gjorde bl. a.
de sv. landskapslagarna tillgängliga
för internationell publik genom
latinska övers., som trots avsevärda fel,
framför allt språkliga, voro av
banbrytande betydelse. Rättshistorien
har L. även behandlat i
"Antiquita-tum sveo-gothicarum libri tres" (1647;
sv. övers. 1728), en rundmålning
av forn- och medeltidens sv.
kultur-och samhällsliv. "Rerum svecicarum
Historia" (1654) skiljer sig i sin första
uppl. fördelaktigt från tidens andra
framställningar av sv. historia genom
sin kritiska hållning; med en för tiden
ovanlig djärvhet uteslutas
sagokungarna. I nästa uppl. (1662) liar L. böjt
sig för opinionen och återinfört den
gamla kungalängden. Sin historiska
forskning baserade han på den säkra
grund, som landskapslagar och
liknande aktstycken erbjuda. L. har vidare
författat orationer, dissertationer,
poesi m. m. samt utgivit klassiska
auktorer m. fi. Till den äldsta
planläggningen av "Suecia antiqua" skrev
L. inledning och text. Denna skrift,
som nu förvaras i K. bibi., blev dock
aldrig fullbordad eller utgiven. —
L. är en av det sv. rättsstudiets
grundläggare; med honom knöts till Uppsala
vår förste verklige vetenskapsman.
Hans betydelse för juridiken och
statsvetenskapen är större än hans
insatser inom historien. Fridsam och
eftergiven till sin natur uppgav lian sin
kritiska metodik inför motståndet
från sv. chauvinism. L. var själv en
varm sv. patriot, som sägs ha gjutit
glädjetårar över Rudbecks
"Atlantica" och som ivrade för de götiska
idéerna, bl. a. sv. språkets renhet ocli
likvärdighet med utländska språk,
fastän han själv alltid skrev på latin.

— Gift 1) 1622 med TJrsula Tamn, †
1652; 2) 1654 med Margareta Kietz.

— Litt.: J. E. Almquist, "J. L." (i
"Sv. juridisk li-tt.-hist.", 1946). M.v.P.

Lodbrok, pseud. för Pihlstrand,
Ragnar.

Lode från Livland, uradlig ätt,
som enligt traditionen härstammar
från Westfalen och redan i början av
1200-talet var bosatt i Estland. Ättens
äldste med visshet kände stamfar,
riddaren Odvard von Lode till Langhedes
(Laakl) i S:t Jürgens skn, Estland,
var 1361 överdomare i Estland. En
ättling till honom i sjätte led,
slottsherren Fromhold Lode, som 1603 och
1606 erhöll förläningar i Finland, blev
far till kammarjunkaren hos Gustav
II Adolf Hans Lode († 1631) och
kammarherren och stallmästaren hos
drottning Kristina Gerhard Lode (f.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 2 22:38:18 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/5/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free