Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lybeck, Otto - Lybecker, släkt - 1. Lybecker, Georg Henrik - 2. Lybecker, Georg - 3. Lybecker, Georg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lybecker
150
Lybecker
mannaministär. År 1925 var L.
inspektör för ubåtsvapnet, ocli 1926—
27 tjänstgjorde lian som högste
befälhavare över kustflottan samt 1927—
36 som chef för Marinstaben. —
Under sin tjänstetid till sjöss var
L. bl. a. fartygschef på
pansarskeppen Manligheten och Thor 1916 och
1917, divisionschef för
pansarskeppsdivision 1921—23 och eskaderchef
för vintereskadern 1925 samt
marin-stabschef vid (eller ledare av)
marinens krigsövningar 1928, 1931 ocli
1934. — L:s framstående
yrkesskicklighet anlitades i avsevärd
omfattning för särskilda uppgifter. Han
stod bl. a. 1913—14 till andra
försvarsberedningens förfogande,
biträdde 1914 i Sjöförsvarsdep. rörande
sjöförsvarets ordnande, var 1917 medl.
av internationella kommissionen i
Haag, s. å. överskiljedomare i
internationella kommissionen i Berlin
rörande behandling av uppbringade
fartyg och 1918 sakkunnig vid skiljedom
i Köpenhamn mellan Danmark och
Tyskland likaledes rörande
behandling av uppbringade fartyg. Åren 1922
—23 stod han till försvarsrevisionens
förfogande, deltog 1924 och 1925 inom
Försvarsdep. vid utarbetande av
propositioner rörande försvaret, var 1929
—30 led. av flottstationsutredningen
samt 1934 överledare för arméns,
marinens och flygvapnets samövning i
signalering. — Framstående talare
och stilist utförde L. ett
framgångsrikt arbete för att utbreda förståelsen
för sjöförsvarets betydelse för vårt
land samt författade flera
sjökrigshistoriska verk. Han utgav bl. a.
"Öfversikt af marinorganisationerna inom de
europeiska och förnämsta
utomeuropeiska staterna" (1904), "Tre sjöslag
under rvsk-japanska kriget 1904—
1905" (tills, med Henrv Lindberg,
1908),"Svenskasjöslag"
(1910)/’Försvaret, Flottan och F-typen" (1912)
jämte ett flertal andra broschyrer i
sjömilitära frågor, "Allmän
sjökrigs-historia" (1. 1919; 2: 1, 192S; 2: 2,
1932) samt "Öresund i Nordens
historia" (1943). — Efter avskedet 1936
blev L. ordf. i K. Sv. Segel Sällskapet
och i Sv. seglarförb. L. invaldes 1903
i Örlogsmannasällskapet och 1918 i
Krigsvet. akad. — Gift 1902 med
Ingeborg Maria Boström. A. G.
Lybecker, släkt, vars äldste kände
stamfar, Tyloff L., under 1500-talets
andra hälft var amtman i grevskapet
Ravensberg i Westfalen. Hans son,
bergmästaren i Niederpfalz Otto
Henrik L. († 1631), inkallades 1619 till
Sverige och blev direktör vid Lövåsens
silvergruva i Stora Skedvi skn,
Kop-parb. län. En son till denne,
krigaren och ämbetsmannen Georg Henrik
L. (L. 1), adlades 1650 med bibehållet
namn och blev far till
kavalleriofficeren Georg L. (L. 2), som 1707
upphöjdes i frilierrligt stånd. En son till L.
2 var arméofficeren friherre Erik L.
(L. 4). Sonsons söner till L. 2 voro
arméofficeren ocli tullmannen friherre
Claes Samuel L. (L. 5) och förf.
friherre Carl L. (L. 6). Med en ättling
till denne i femte led, godsägaren
friherre Carl Axel Jakob L. (f. 1S50,
† 1929), utslocknade ätten på
svärdssidan. — Yngre bröder till L. 1 voro
bergmästaren Otto L., far till
assessorn Georg L. (L. 3), samt
bergmästaren och borgmästaren Hans Philip L.
(f. 1608, † 1672); om denne berättar
K.-G. Hildebrand i "Falu stads
historia 1641—1687" (1946).
1. Lybecker, Georg Henrik,
krigare, ämbetsman, f. 19 dec. 1618
på Lövåsen i Stora Skedvi skn,
Kop-parb. län, † 4 nov. 1682 i Kungälv.
Föräldrar: direktören vid Lövåsens
silvergruva Otto Henrik L. och
Catharina Cronbcrg. — L. blev 1636 ryttare
vid Casper Polleys värvade
kavalleri-reg., deltog i trettioåriga kriget och
blev 1641 kornett och 1647
ryttmästare vid samma reg. Han adlades 1650,
var 1655 major vid adelns rusttjänst
och tjänstgjorde under Karl X
Gustavs polska och danska fälttåg vid
Drottningens livreg. till häst. Han
förde befälet över detta reg. vid tåget
över Lilla Bält i jan. 1658, utmärkte
sig i slaget vid Iversnäs på Fyn och
deltog i mätningarna av isens bärighet
över Stora Bält. År 1659 efterträdde
ban Erik Leijonhufvud som överste
och chef för det nyuppsatta Skånska
kavallerireg. och utförde de följ. åren
ett stort arbete på dettas organisation
och underhåll. Som främste
företrädare för de militära synpunkterna i
det skånska generalguvernementet
kom lian att med sina radikala
försvenskningssträvanden spela en
betydande politisk roll i förmyndartidens
Skåne. L. deltog i Karl XI:s danska
krig, förde ett högt befäl vid
Landskrona 1677 och blev s. å.
generalmajor av kavalleriet. L., som gjorde
sig känd för sina hårdhänta
"snapp-hanejakter" i de skånska
skogsbygderna 1679, blev s. å. landshövding i
Kristianst. län och följ. år i
Bohuslän och Göteborg samt sv. och norska
Hisingen. — Gift 1) med en syster till
kammarrådet Vilhelm Böös, adlad
Drakenhielm; 2) före 1652 med
Christina Grissbach. A. Åg.
2. Lybecker, Georg, friherre,
kavalleriofficer, f. omkr. 1658, † 4 juni
1718 på Värsta i Askers skn, Örebro
län. Son till L. 1 i lians andra gifte.
— L. blev 1673 ryttare vid Skånska
kavallerireg. oeh deltog i slaget vid
Lund 1676. År 1677 blev ban
kvartermästare, efter slaget vid Landskrona
s. å. kornett samt 1682 ryttmästare
vid sitt reg. och 1693 vid Livreg. till
liäst. Han var med i landstigningen
i Själland och deltog senare i
striderna i Livland och Polen, bl. a.
i slaget vid Kliszow 1702. Han blev
major 1703, överstelöjtnant 1704 och
företog detta och följ. år flera
viktiga expeditioner, varvid han bl. a.
besegrade en numerärt överlägsen
polsk styrka vid Lovicz 1705. L.
blev landshövding i Viborgs län s. å.,
generalmajor av kavalleriet 1706 och
upphöjdes 1707 i friherrligt stånd
samt fick s. å. befälet över armén i
Finland, vilket ban med ett kort
avbrott 1710, då han blev
generallöjtnant, uppehöll till 1713. På grund av
sina ständiga misslyckanden mot
ryssarna återkallades han sistn. år. L.,
som visat sig vara ängslig för ansvar,
intrigant och ärelysten och som
omöjligen kunde samarbeta med sina
underlydande, ställdes till ansvar för
sina dispositioner och dömdes i aug.
1717 förlustig liv, ära och gods. Följ.
år blev L. dock benådad och för sitt
återstående liv förvisad till sitt gods
Värsta. — Gift 1689 med Susanna
Christina Modée. — Litt.: H. E.
Uddgren, "G. L: s förmenta gunstlingsskap
hos Karl XII" (Hist. tidskr. 1905);
H. Brulin, "L:s dom och benådning"
(Festskr. till V. Söderberg 1932) och
"Domen över G. L:s befälsföring"
(Karol. förb:s årsbok 1934); D.
Almqvist, "Den ryska offensiven i
Finland år 1712" (Karol. förb:s årsbok
1943). A. Åg.
3. Lybecker, Georg, ämbetsman,
pietist, skald, f. omkr. 1660, begravd
19 okt. 1716 i Stockholm. Föräldrar:
bergmästaren Otto L. oeh Magdalena
(Malin) Eriksdotter Häll. Brorson till
L. 1. — L. blev student i Uppsala 1676,
inträdde i K. M:ts kansli 1686, blev
sekr. i Kammarrevisionen 1695 ocli var
assessor där från 1707; lian var
sjuklig ocli gick länge utan lön. Han ligger
begravd i Klara kyrka i Stockholm.
— L. tillhörde de pietistiska
kretsarna i det begynnande 1700-talets
Stockholm och intog i dessa en ledande
ställning. Han synes dock ha varit
föga fanatisk och åtnjöt aktning
såväl inom som utom rörelsen. Vid de
förhör med pietisterna, som 1712—13
höllos inför Stockholms konsistorium
samt inför en särskild prästerlig
kommission och som fick till resultat en
varning för svärmeri och villfarelser,
intog lian en lugn, medlande hållning.
— L. har blivit känd som en av våra
tidigare religiösa lyriker. Han
författade ett stort antal psalmer i
pietistisk anda, vilka sjöngos vid
kon-ventiklarna. Efter lians död utgavs
"Mose ocli Lamsens wisor" (1717),
vårt lands första lågkyrkliga sång-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
