- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 5. Lindorm-O /
179

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Löwenborg, Fredrik - Löweneck, Peter - Löwenhielm, ätt - 1. Löwenhielm, Carl Gustaf - 2. Löwenhielm, Gustaf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Löweneck

179

Löwenhielm

1921 ordf. i Stockholms läns
skytte-förb. I Karlskrona var lian
stadsfullmäktig 1910—14 och i Vaxholm 1917
—26. — Gift 1894 mod Eva
Frede-rikke Treschow. F. M.

Löweneck, Peter, före adlandet
Stockman, fortifikationsofficer, f. 24
sept. 1679 troligen i Söndrums skn,
Hall. län, † 14 mars 1735 i Stockholm.
Föräldrar: kyrkoherden Gabriel
Stockman och Maria Bårstad. — L. deltog
under Stuarts ledning som volontär
vid fortifikationen i Karl XII:s
företag mot Själland och mot sachsarna
vid Riga och tjänstgjorde sedan som
Stuarts sekr., tills han 1704
utnämndes till löjtnant vid
fortifikationsverket. Sedan han 1710—13 med
utmärkelse tjänat i Stenbocks armé
och 1714 rymt ur dansk fångenskap,
tjänstgjorde lian till 1717 vid armén
i Roslagen och följ. år som
generaladjutant under Armfeldt vid dennes
tåg mot Norge samt placerades 1720
i Gävle, där han uppförde en del
viktiga befästningsanläggningar. Åren
1721—35 var han
fortifikationskapten vid Livgardet. L., soni adlades
1719, var en skicklig
fortifikationsofficer och därtill en tapper krigare.
— Gift 1) efter 1712 med Maria Beata
Speclit, † 1722; 2) 1727 med Maria
Christina von Strömborg. S. S—s.

Löwenhielm, ätt, stammande från
kyrkoherden i Nor, Värmland, prosten
Erlandus Gudmundi (f. 1554, † 1630).
Av dennes söner, vilka antogo
släktnamnet Norenius, blev den äldre,
kyrkoherden i Nor Mattias Erlandi
Norenius (f. 1605, † 16S0), stamfar för
släkterna Noreen och Nordenfalk.
Erlandus Gudmundis yngre son,
kyrkoherden i Gillberga i Värmland,
kontraktsprosten Gudmundus Erlandi Norenius
(f. 1607, † 1675), blev far till Gudmund
Nordberg, hovrättsråd i Göta hovrätt
(f. 1656, † 1739). Denne adlades 1725
med namnet L. En äldre son till
honom, ämbetsmannen och politikern
Carl Gustaf L. (L. 1), upphöjdes 1747
i friherrligt och 1702 i grevligt stånd.
Dennes äldste son, översten för Södra
skånska kavallerireg. greve Carl
Gustaf L. (f. 1732, † 1788), blev farfar till
arméofficeren och diplomaten greve
Carl Gustaf L. (L. 4). L. 1: s näst yngste
son, hovkanslern greve Fredric Adolf
L. (f. 1743, † 1810), blev far till
arméofficeren och diplomaten greve Gustaf
L. (L. 2) och var officiellt far till
dennes halvbror arméofficeren,
diplomaten ocli ämbetsmannen greve Carl L.
(L. 3). Med denne utdog den
friherr-liga och grevliga ätten L. på
svärdssidan. — Två yngre söner till
ovannämnda hovrättsrådet Gudmund L.,
ryttmästaren i hessisk tjänst Crispin
L. (f. 1705, † 1766) och hovrättsrådet
i Göta hovrätt Gudmund Erik L. (f.

Carl Gustaf Löwenhielm. Pastell (detalj) av
G. Lundberg.

1706, † 1759), blevo stamfäder för den
adliga ätten L:s nu levande tvenne
huvudgrenar. En sonsons son till
ovannämnda hovrättsrådet Gudmund Erik
L. var översten och chefen för
Norrlands dragonreg., kammarherren
Gustaf Adolf L. (f. 1842, f 1929), vilkens
dotter var lyrikern ocli tecknaren
Harriet L. (L. 5).

1. Löwenhielm, Carl Gustaf,
fore 1725 Nordberg, greve,
ämbetsman, politiker, f. 5 jan. 1701 på
Ströms gård i Kila skn, Värml. län,
† 7 mars 176S i Stockholm.
Föräldrar: lagmannen oeli hovrättsrådet
Gudmund Nordberg, adlad L., ocli
friherrinnan Maria Cederhielm. —
Efter studier vid Uppsala univ. 1717
—19 tjänstgjorde L. vid Göta
hovrätt till 1729, då han blev
häradshövding. År 173S blev L.
häradshövding i dåv. Västersysslets domsaga,
Värml. län. S. å. började han deltaga
i riksdagarna. Han var frän början
ivrig anhängare av hattpartiet och var
1740—41 ss. led. av mindre sekreta
deputationen en av förespråkarna för
ett krig mot Kyssland. Delvis på grund
av sin partitrohet men företrädesvis
emedan han var en synnerligen
skicklig jurist och ämbetsman, gjorde L. en
ovanligt snabb karriär. År 1741 blev
lian revisionssekr., var 1741—49 medl.
av lagkommissionen, 1745—51 av
bankofullmäktige och blev
justitie-kansler 1747. S. å. upphöjdes han i
friherrligt stånd och blev — i egenskap
av stor bruksägare i Värmland —
fullmäktig i det nyinrättade
Jernkontoret. År 1750 blev L. president i Svea
hovrätt och följ. år riksråd. Han hade
emellertid då börjat avlägsna sig från
sin tidigare extrema hattståndpunkt,
vilket bl. a. visade sig vid den s. k.
åkerhielmska krisen 1747, då
riksrådet Samuel Åkerhielm licentierades.
Till krigsförklaringen mot Preussen

1757 ställde L. sig tveksam. Han slapp
undan räfsten mot vissa riksråd 1762
och upphöjdes s. å. i grevligt stånd
samt blev lagkommissionens ordf. L:s
något oppositionella ställning i rådet
hade även. sin förklaring i att han
ogillade hattarnas ekonomiska politik,
som med sin starkt inflatoriska
tendens var oförmånlig för bruksrörelsen,
i vilken L. hade stora privata
intressen. Då hattregimen störtades 1765,
blev L. också ett av de hattriksråd,
som fick stanna i det nya rådet med
dess mössmajoritet; lian blev t. o. m.
kanslipresident s. å. Hans främsta
insats som sådan var brytandet av
subsidietraktaten med Frankrike 1766
och närmandet till England. L:s
förankring inom hattpartiet gjorde det
dock svårt för honom att odelat vinna
mössornas förtroende. Därtill kom, att
han rätt allmänt misstänktes för att
vara benägen att taga mutor. Av ryska
regeringens instruktioner till dess
Sverigeminister Österman framgår
också, att den räknade med L:s
benägenhet i detta avseende. — Med sin
obestridliga begåvning, sin stora
lärdom och sin vältalighet var L. en
lysande repr. för sitt tidevarv. Brist på
fasthet ocli ett alltför väl utvecklat
sinne för de egna ekonomiska
intressena tillhörde hans mindre
tilltalande egenskaper. — L. blev 1746 led. av
Vet. akad. och 1751 serafimerriddare.
Från 1762 var han kansler för Lunds
univ. Han avled kort innan
deflations-krisen medförde mössrådets fall. ■—
Gift 1) 1730 med Anna Elisabet
Kolthoff, † 1737; 2) 1740 med Anna
Christina Rudenschöld, † 1745; 3) 1754med
Juliana Constantia Simzon. K. Sn.

2. Löwenhielm, Gustaf Carl
Fredrik, greve, arméofficer, diplomat,
f. 6 okt. 1771 i Stockholm, † 29 juli
1856 därstädes. Föräldrar:
hovkanslern greve Fredric Adolf L. och
grevinnan Christina Augusta von Fersen.
Sonson till L. 1. — Från sitt tionde
till sitt sextonde år studerade L.
jämte Carl L. (L. 3) i Strassburg, där
bl. a. furst Metternich hörde till hans
umgängesvänner. Han blev löjtnant
1787 och deltog i kriget mot Ryssland
178S—90. År 1S00 utnämndes han till
överstelöjtnant, 1803 till
generaladjutant och överste i armén och 1805 till
inspektör för kavalleriet. Vid
krigsutbrottet 180S blev han stabschef i
finska armén under Klingspor, vars
defensiva taktik han ogillade. Han
röstade i Pyhäjoki för strid och
lyckades också genomdriva sin vilja, men
sedan striden redan var inledd, kom
order om återtåg från Klingspor.
Då återtåget ohjälpligen begynt,
attackerade L. det påträngande ryska
kavalleriet med en mindre styrka men
blev svårt sårad och tillfångatagen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 2 22:38:18 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/5/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free