- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 5. Lindorm-O /
192

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Magnus ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Magnus Henriksson

192

Magnuson

på nyåret 1528 av Peder Månsson lät
inviga sig till biskop utan påvens
bekräftelse. Den 12 jan. s. å. krönte han
Gustav Vasa till Sveriges konung i
Uppsala domkyrka. Först efter
kyrkomötet i Örebro 1529, vars beslut M.
tydligen underskrivit mot sin vilja,
kom det till öppen brytning mellan
skarabiskopen och konungen. Jämte
Ture Jönsson (Tre rosor) ställde sig
M. s. å. i spetsen för
västgötaherrarnas upprorsförsök. Sedan detta
misslyckats, flydde ban till Danmark.
Gustav Vasas erbjudande om amnesti
mot förnyat godkännande av Västerås
recess tillbakavisades av M. Han begav
sig 1530 till Nederländerna, där han
anslöt sig till Kristian II. Följ. år
ledsagade han denne på tåget till Norge
och råkade samtidigt med konungen
i dansk fångenskap (1532). Lösgiven
troligen 1533 uppehöll han sig 1536—
39 i Danzig och därefter till sin död
i Mecklenburg. Under landsflykten
fortsatte han att konspirera mot
Gustav Vasa. M. var den siste katolske
biskopen i Skara stift. R. B—m.

Magnus Henriksson, konung, †
troligen 1161. Föräldrar: den danske
konungaättlingen Henrik Skadelår
och Ingrid Ragnvaldsdotter, en
sondotter till den sv. konungen Inge d. y.
— På grund av sina arvsanspråk kom
M. att spela en framträdande roll i
de tronstrider, som skakade Sverige
vid 1100-talets mitt. Så t, ex. antyder
den danske historieskrivaren Saxo,
att M. anstiftat mordet på konung
Sverker d. ä. Enligt Erikslegenden
överföll ban konung Erik den helige
i östra Aros (nuv. Uppsala) och lät
dräpa honom. Uppenbart är, att M.
sedan var erkänd som konung i stora
delar av Sverige, särskilt i
östergöt-land, där han gjorde en del donationer
till Vreta kloster. Två av hans bröder,
Johan och Ragnvald, omtalas ha varit
hans jarlar. Efter Erik den heliges
död uppges han framgångsrikt ha
bekämpat dennes son Knut. M. stupade
slutligen i ett slag mot Sverkers son
Karl, sannolikt vid Örebro. A. S—k.

Magnus Karlsson, väpnare,
riksråd, † före 14S7. Om M:s ätt se
Eka-ätten, bd 2 s. 340.

Magnus Ladulås, konung, se
Magnus Birgersson, s. 189.

Magnus Laurentii, präst, f. under
1500-talets förra hälft. Dödsåret är
obekant. Systerson till Sveriges siste
katolske ärkebiskop Johannes
Magnus. — M. bedrev studier i Rom. Han
prästvigdes i Braunsberg 1578 och
beledsagade följ. år jesuiten
Pos-sevino till Sverige. Är 1586 var han
biktfader för nunnorna i Vadstena.
Enligt en uppgift skall han även lia
varit konung Sigismunds lärare. Av
allt att döma tycks M. ha varit enga-

gerad i de motreformatoriska
strävandena. Han skall även ha varit
ifrågasatt till katolsk ärkebiskop i
Uppsala under Johan III:s tid.

S. O. S.

Magnus Minnesköld, storman.
Födelse- och dödsår obekanta. Son till
Bengt Snivels. Om M:s ätt se
Folkungaätten. — M. var förmäld med
Ingrid Ylva († 1250). Med henne hade
han fem söner: Eskil, lagman i
Västergötland, Karl och Bengt, biskopar
i Linköping, Elof samt Birger jarl.

A. S—k.

Magnus Petri Stigtomtensis

(även Nycopensis), präst,
krönikeskrivare, † 1614 vid hög ålder. Son till
väpnaren och häradshövdingen Peder
Pedersson, enligt traditionen
tillhörande den gamla släkten Kulila. —
Efter tydligen rätt nödtorftiga
studier blev M. 1563 präst i sv.
örlogsflottan. Genom giftermål med
företrädarens dotter blev han 1567
kyrkoherde i Stigtomta och Nykyrka förs.
av Strängnäs’ stift. Han lämnade 1611
tjänsten till sin son Daniel och levde
de sista åren på sitt hemman Hässleby
utanför Nyköping. — M. deltog i
mötena mot Johan III:s liturgi i
Strängnäs 1587 och i Örebro 1588
samt bevistade också Uppsala möte
1593. Den av M. nedskrivna "Konung
Erik XIV:s Krönika ..." (tr. i
Handlingar rörande Skandinaviens historia,
21, 1836) har spelat en rätt stor roll
för historieskrivningen men har av
nyare forskning visats vara ett utdrag
ur Hogenskild Bielkes krönika. En
nyligen påträffad handskrift av M.
innehåller en avskrift av den s. k.
D-relationen om Uppsala möte — det
är i denna de berömda orden "Nu är
Sverige blivet en man, och alla hava
vi en Herre och Gud" återfinnas. I den
av fyndet föranledda vetenskapliga
diskussionen har M. utpekats som förf.
till D-relationen; detta har dock mött
gensagor. — Gift 1) med Margareta

Törd Magnuson.

Jönsdotter-, 2) med Margareta
Eriksdotter. — Litt.: H. Petrini,
"Källstu-dier till Erik XIV:s och nordiska
sjuårskrigets historia" (1942); H.
Cnattingius, "D-källan till Uppsala möte"
(Kyrkohistorisk årsskrift 1944); S.
Kjöllerström, "Stigtomtaprästen och
den s. k. D-relationen till Uppsala
möte" (Scandia 1946). S. G.

Magnus Trottesson, riddare,
riksråd, † i början av 1400-talet. Om M:s
ätt se Ekaätten, bd 2 s. 340.

Magnus Unnonis, munk, † 1470.
— M. var kanik i Linköping och
in-skrevs 1435 som munk i Vadstena
Birgittinkloster, till vars
generalkon-fessor lian valdes 1444 med brödernas
röster mot flertalet systrars. Följ. år
företog ban en pilgrimsfärd till Rom.
M. uppgjorde ett förslag till stadgar
för klostrets tjänare, vilket Karl
Knutsson efter sin tronbestigning
beseglade, sedan han personligen
företagit vissa ändringar däri. Emellertid
gav kung Karl 1452 några munkar
befallning att avsätta såväl M. som
abbedissan. Munkarna, som inte funno
fog för denna bestraffning, vägrade
fullgöra befallningen, och biskopen i
Linköping fann vid sin kort därefter
förrättade visitation ej heller
anledning till någon avsättning. Såväl
abbedissan som M. ansågo dock klokast att
frivilligt lämna sina befattningar, "på
det att icke någon skada eller kunglig
onåd måtte drabba klostret". Kort
därefter erhöll M. det ansvarsfulla
uppdraget att bege sig till Rom för
att blidka påven, som av okänd
anledning 1453 belagt konventen i
Vadstena med bann. Detta uppdrag blev
lyckligt utfört, och måhända var det
i glädjen däröver, som Karl Knutsson
kort därefter överlämnade sin
åttaåriga dotter till klostret. — M. har
bl. a. författat "Tractatus de devoto
modo vivendi", varav handskriften
förvaras i Uppsala univ.-bibl. — Ogift.

T. M.

Magnuson, se även Magnusson.

1. Magnuson, Törd Alarik,
industriman, f. 25 nov. 1851 på
Flosjö-torp i Grythyttans skn, Örebro län,
† 3 mars 1929 i Högbo, Sandviken.
Föräldrar: bruksägaren Carl M. och
Carin Magnusson. — Efter
mogenhetsex. i Växjö 1871 ämnade M. ägna
sig åt läkarbanan och avlade 1873
medicinsk-filosofisk ex. i Uppsala men
övergick s. å. till bergsvetenskapen
och utexaminerades från
Bergshögskolan 1875. Följ. är anställdes lian
vid Åry masugn, Kronob. län, ocli
blev 1877 kemist och ritare vid
Sandvikens jernverks ab., där lian blev
disponentassistent 1898 och disponent
och verkst. dir. 1910. År 1920 drog
han sig tillbaka från bolagets ledning
till sin egendom Högbo herrgård. Till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 26 11:48:31 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/5/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free