- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 5. Lindorm-O /
225

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Manderström, Christoffer - 2. Manderström, Ludvig

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Manderström

225

Manderström

Christoffer Manderström. Gravyr av J. F.
Martin 1788.

gustavianska teatern. Han utgav 178S
ett urval av sina dikter oeh övers.,
"Mina poetiska arbeten". Bland hans
övers, från latinet märkes Marcus
Aurelius’ Självbetraktelser (1757).
Anonymt utgav han "Anmärkningar
öfver Herr Professorens och
Kyrkoherdens doct. 0. Celsii tal om smak
uti den svenska, så bundna, som
obundna vältaligheten" (1768). Av
språkvetenskapligt intresse äro några
av hans dikter, t. ex. en Bru-visa, som
är skriven på dialekt, och hans
"Försök til et svenskt rim-lexikon" (1779),
som ger en uppfattning om det dåtida
talspråket. Han blev led. av Vitt. akad.
1773. — Gift 1773 med friherrinnan
Virginia Charlotta Duwall. —• Litt.:
biografi av J. W. Lilliestråle i Vitt.
akad:s handl. 5, 1788. T. H.

2. Manderström, Christoffer
Rutger Ludvig, greve, diplomat,
ämbetsman, f. 22 jan. 1806 i Stockholm,
† 18 aug. 1873 i Köln. Föräldrar:
kammarherren friherre Erik Ludvig
Rl. och friherrinnan Christina Brita
Bennet. Sonson till M. 1. ■— M.
in-skrevs 1819 vid Uppsala univ., där
han 1824 avlade kansliex. S. å.
anställdes han i Handels- och
finansexpeditionen. På grund av sin stora
färdighet i franska språket anlitades
ban särskilt för att skriva de övers.,
som behövdes vid ärendenas
föredragning för Karl XIV Johan. På så sätt
kom han i förbindelse med konungen
och vann dennes ynnest. År 1830
utnämndes M. till andre sekr. ocli 1837
till förste sekr. i Kabinettet för
utrikes brevväxlingen; 1S38 blev han
kammarherre, s. å. legationssekr. i S:t
Petersburg och 1839 i London samt
1S40 kabinettssekr. År 1S55 blev han
envoyé i Wien och följ. år i Paris.
Två år senare utnämndes ban till
statsminister för utrikes ärendena. —
Genom sin sakkunskap, utomordent-

15 Svenska män ocli kvinnor V

liga arbetsförmåga och lätthet att
skriva korn M. att intaga en alltmera
inflytelserik ställning oeh blev under
en lång följd av år den sv.
diplomatins centrala gestalt. Han uppsatte
sålunda den allra största delen av de
instruktioner, depescher och
skrivelser av olika slag, som utgingo till den
sv. utrikesrepresentationen samt förde
därjämte en synnerligen omfattande
privat korrespondens med de sv.
diplomaterna utomlands. M. åtnjöt i hög
grad Oscar I:s förtroende ocli
användes ofta i särskilda uppdrag av större
vikt. Under den dansk-tyska
konflikten 1S48 undertecknade han å
sv.-norsk sida konventionen om
hjälpsändning till Danmark och spelade en
betydelsefull roll vid konungens försök
att bilägga konflikten. Sedan
vapenvila avslutits, avsändes M. till Berlin
för att förmå preussiska regeringen
att godkänna densamma, vilket också
lyckades, ehuru efteråt svårigheter
tillstötte. Under Krimkriget var han
konungens främste medarbetare bland
yrkesdiplomaterna. Dock var han ej
vid alla tillfällen initierad i Oscar
I:s politik, ty denne höll själv det
diplomatiska spelets alla trådar i
sin hand och anlitade ofta andra
medhjälpare vid sidan av sina officiella
rådgivare. Under sin vistelse
utomlands 1855—58 rådfrågades M. ofta
i viktigare utrikespolitiska
angelägenheter, bl. a. i fråga om den s. k.
novembertraktaten 1855, varigenom
England och Frankrike garanterade
Sverige-Norges integritet gentemot
Ryssland; M. hade dock avrått från
att direkt utpeka Ryssland som fiende.
Under fredsförhandlingarna i Paris
1S56 fick M. den krävande uppgiften
att bevaka Sveriges intressen. Han
sökte under åberopande av ryskt hot
mot Sverige vinna västmakternas stöd
för flera av Oscar I framställda
önskemål, bl. a. begränsning av den ryska
sjömakten i Östersjön och Vita havet
samt Ålandsöarnas avträdande till
Sverige. Han lyckades emellertid
endast på en punkt vinna gehör för sina
strävanden; i ett separatfördrag 30
mars bestämdes, att Ålandsöarna ej
finge befästas. Efter Parisfreden 1856
fick M. i uppdrag att hos
Napoleon III bereda jordmånen för Oscar
I:s skandinaviska strävanden. Sedan
kronprins Karl i sept. 1857 inträtt
som regent under Oscar 1:8 sjukdom,
väcktes i nov. förslag om allians från
danskt håll. M., som ej invigts i
konung Oscars danska alliansplaner
och hans brevväxling med Fredrik
VII febr.—april 1857, blev nu av
kronprinsen rådfrågad. Enligt M:s
uppfattning skulle emellertid ett förbund
med Danmark inveckla Sverige i krig
med Tyskland. Trogen sin konservativa

åskådning ansåg han det ej heller
önskvärt att medverka till att
befästa de i Danmark rådande
demokratiska principerna. Kronprinsen
följde hans råd och avböjde det
danska förslaget. Då Karl tillsammans
med sin inflytelserike rådgivare
Henning Hamilton hösten s. å. planerade
en genomgripande omdaning av
ministären, blev det bestämt, att M., som
redan 184S av Oscar I erbjudits
befattningen som utrikesstatsminister
men då avböjt, skulle inträda på
denna post efter E. Lagerheim; 16
mars 1858 skedde utnämningen.
Belysande för M:s anseende vid denna tid
är, att lian av Hamilton ansågs
oumbärlig. Det troddes på sina håll, att M.
jämte Hamilton skulle bli den
verkligt ledande inom ministären. Så blev
dock ej fallet. I gengäld var M.
desto verksammare på det
utrikespolitiska området. Han bröt med Oscar
1:8 skandinaviska politik från 1856
—57 och sörjde för att ministern i
Köpenhamn, den av konungen
betrodde C. A. Virgin, förflyttades till Haag.
Till efterträdaren C. Wachtmeister
skrev M. 1859 i satiriska ordalag om
skandinavismen, som borde få slumra,
då den för att mogna behövde "skugga
och tysthet". Med hänsyftning på
Virgin, som haft hemliga instruktioner
från konungen, skrev han, att om en
minister tillät sig handla efter andra
order än dem han fått genom
utrikesministern, måste endera omedelbart
lämna sin post. Under det polska
upproret 1S63, som föranledde livliga
opinionsyttringar till polackernas förmån
på möten och banketter, i pressen och
riksdagen, deltog M. å Sverige-Norges
vägnar i den av flera makter företagna
diplomatiska interventionen i S:t
Petersburg till förmån för Polen. Vad som
framför allt upptog M:s tid och
intresse, var den dansk-tyska konflikten
rörande Slesvig-Holstein. Då denna
alltmer tillspetsades, sökte han
oförtrutet genom eleganta och ordrika
noter vinna de europeiska makternas
gehör för en för Danmark gynnsam
lösning av frågan men vann ej åsyftat
resultat. En tryckt samling av M:s
noter och depescher i denna fråga
framlades för riksdagen och stortinget
1S63. Hans program för tvistens
lösning var i främsta rummet de tyska
hertigdömena Holsteins och Lauenburgs
avskiljande från närmare
administrativ gemenskap med
Danmark-Sles-vig. Upprepade gånger rådde han det
danska kabinettet att utsöndra
Holstein och slå in på eiderdansk kurs.
Trots sin beredvillighet att på
diplomatisk väg bistå Danmark motsatte
sig M. länge alla danska önskemål att
vinna allians av militär art med
Sverige-Norge. När Karl XV vid sitt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 2 22:38:18 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/5/0249.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free