Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Margareta - Margareta Clausdotter - Margareta Dume - Margareta Eriksdotter - Margareta Eriksdotter - Margareta Fredkulla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Margareta Clausciotter
242
Margareta Fredkulla
hon i hjälparbetet bland
krigsfångarna, för vilket ändamål hon 1016
bildade och personligen ledde
organisationen Kronprinsessans förmedling av
kärleksgåvor till krigsfångar. År
1919 bildade hon Fören.
Margareta-insamlingen för fattiga. Vintern 1917
—18 tog hon initiativet till en
omfattande ljusinsamling. — M. var
konstnärligt intresserad och målade
landskap i olja och pastell; några av
hennes konstverk visades på Baltiska
utställningen i Malmö 1914. Åt
trädgårdsskötsel ägnade hon sig med stor
iver och sakkunskap under somrarna
på Sofiero slott i Skåne. Hon utgav
bl. a. "Vår trädgård på Sofiero"
(1915) och "Från blomstergården"
(1917), vilka arbeten såldes för
välgörande ändamål. Hon var varmt
religiös. Efter hennes död anordnades
1920 en nationalinsamling för att
hedra hennes minne, varvid ett belopp
av omkr. 1,5 mill. kr. inflöt. Av
dessa medel bildades Stiftelsen
Kronprinsessan Margaretas minnesfond,
av vars avkastning understöd utdelas
till fören:ar och stiftelser med sociala
ocli välgörande uppgifter på sitt
program. — Litt.: "Margareta. Sveriges
kronprinsessa. Minnesteckning" (utg.
av Lotten Dahlgren ocli Julia
Svedelius 1921). H. Ö.
Margareta Clausdotter
(Nieo-lausdotter), abbedissa, † 10 dec. 1486
i Vadstena. — M. tillhörde troligen
en borgarsläkt från Söderköping. År
1440 vigdes hon till nunna i
Vadstena kloster, och från 1473 till sin död
var hon abbedissa där. Under hennes
tid pågick kanonisationsprocessen
rörande den heliga Birgittas dotter
Katarina; själv uppträdde hon som
vittne i denna. M. har författat en liten
skrift på svenska rörande Birgittas
släkt (i handskrift i Linköpings
stiftsbibi.; tr. i "Scriptores rerum
sueciea-rum medii aevi" 3: 2, 1876). Den
representerar en ganska sen tradition
och har legendartade drag. På M: s
förslag bearbetades för nunnornas
bruk uppbyggelseboken "Speculum
Virginum" ("Jomfrunna speghil").
B. L.
Margareta Dume, Bo Jonsson
Grips andra hustru, † troligen 1410 i
Tjust, Småland. Dotter till Lamprekt
Dume. — M. tillhörde en nordtysk
ätt, som under konung Albrekts tid
inkommit till Sverige över Finland.
Under 1370-talets första år förmäldes
M. i Finland med riksdrotsen Bo
Jonsson Grip. Hon hade med honom
sonen Knut ocli dottern Margareta.
Vid Bo Jonssons död 1386
tillförsäkrades M. enligt makens testamente en
viss summa årligen, men i
förvaltningen av hans stora förläningar och
övriga gods fick hon ingen del. Denna
liade uppdragits åt tio
testamentsexekutörer, bestående av repr. för den
sv. högadeln. Bo Jonsson hade
därigenom sökt hindra, att hans väldiga
maktkomplex genom M. skulle spelas
över i konung Albrekts händer. År
13S7 utsåg M. konung Albrekt till
sin och sina barns förmyndare. Både
hon ocli konungen hoppades att
därigenom vinna kontroll över Bo
Jonssons maktområde. Ett avtal träffades
med Jeppe Abrahamsson, Bo Jonssons
förre fogde på Åbo slott, att han för
M. och hennes barns räkning skulle
förvalta Åbo slottslän och vissa andra
områden i Finland. Under de närmaste
åren, fyllda av ett inbördeskrig
mellan konungen och Bo Jonssons
testamentsexekutörer, uppehöll sig M.
möjligen i Finland. Efter konung
Albrekts tillfångatagande ocli drottning
Margaretas seger i febr. 1389 övergick
Jeppe Abrahamsson till drottningen.
Ännu i dee. s. å. vistades M. på sv.
område. Sommaren 1394 var hon på
resa till Livland, troligen på väg från
Mecklenburg. Hon var då omgift med
den sv. riddaren Bengt Niklisson
(lejonansikte), som under denna tid var
verksam i Livland inom den mot
drottning Margareta riktade
vitalian-rörelsen. År 1395 övertog M:s unge
son Knut Bosson av Jeppe Djäkn
Åbo och Kastelholms slottslän ocli
gjorde Finland till en utgångspunkt
för vitalianernas härjningar. Troligen
uppehöllo sig Bengt Niklisson och M.
omkr. 1397 på Gotland, även det en
härd för vitaliebrödernas verksamhet.
Av M:s 1409 upprättade testamente,
där hon gjort donationer till kyrkor i
Tjust och i Visby, framgår, att
hennes "hjälpare" bränt Lofta kyrka i
Tjust. Möjligen liade M. ocli hennes
make, som ägde gods och blevo bofasta
i dessa trakter, genom från Gotland
utgående erövring satt sig fast där. I
den slutliga uppgörelsen 1399 mellan
drottning Margareta och Bo Jonssons
arvingar erhöllo också dessa
Stäke-holms slottslän med Tjust, Kinda
och Ydre. Bengt Niklisson och Knut
Bosson skulle dela förvaltningen av
länet. — M: s arvsanspråk och genom
börd ocli intressen motiverade
anslutning till mecklenburgarna voro
mäktiga drivfjädrar i 1390-talets
nordiska politik. — M. begrovs den 13 febr.
1410 enligt sin egen önskan i Bo
Jonssons grav i Vadstena klosterkyrka. —
Litt.: G. Carlsson, "Till M:s biografi"
(Hist. tidskr. 1947). B. L.
Margareta Eriksdotter, prinsessa,
norsk drottning, f. omkr. 1150, † 1209
i Oslo. Föräldrar: konung Erik den
helige och drottning Kristina. — M.
bortgiftes 1185 med den segrande
birkebeinsanföraren Sverre
Sigurds-son. Giftermålet var tydligen en följd
av Sverres vänskapliga förbindelser
med Sverige, men detta oaktat
behandlas M. av birkebeinstraditionen
med föga välvilja. Motsättningen
mellan henne och birkebeinarna blev
aktuell genom kung Sverres död 1202.
När hans oäkta son Håkan valdes till
konung, begav sig M. med sin dotter
Kristina till Sverige men återvände
året därpå. När Håkan 1204 avled
under egendomliga omständigheter,
utpekades M. som skyldig till
giftmord på sin styvson. Hon flydde nu
till Sverige, där hon troligen vistades
till 1209. Detta år återvände hon till
Norge och bortgifte sin dotter
Kristina med baglerkonungen Filip. En kort
tid efter bröllopet blev M. emellertid
sjuk och dog i Oslo. — M. synes lia
varit en härsklysten och impulsiv
natur. Källornas vittnesbörd om
henne är dock starkt färgat av
birke-beinarnas ovilja och torde få tas med
urskillning. B. M—n.
Margareta (Märta) Eriksdotter,
drottning, † 2 mars 1341, begravd
i Eingsted på Själland. Föräldrar:
danske konungen Erik Glipping och
Margareta av Brandenburg. — M.
tro-lovades som litet barn med den sv.
tronföljaren Birger Magnusson. År 1284
utverkades påvlig dispens för
äktenskapet, som ingicks först 1298 i
Stockholm. Därvid erhöll M.
Fjärdhundra-land som morgongåva. I den starkt
partiska Erikskrönikan skildras M.
som en ondskefull och hycklande
kvinna, vilken underblåste missämjan
mellan konungen och hans bröder.
Enligt samma källa skulle hon jämte
drotsen Johan Brimkow ha tagit
initiativet till sina svågrars fängslande
vid "Nyköpings gästabud" 1317. M.
flydde sedan med sin gemål till
Gotland och därifrån till sin broder,
konung Erik Menved av Danmark. Hon
hade en son, den 1320 avrättade junker
Magnus Birgersson (s. 190). A. S—k.
Margareta Fredkulla, prinsessa,
norsk och dansk drottning, † 4 nov.
senast 1130. Föräldrar: konung Inge
d. ä. Stenkilsson och drottning
Helena. Om M:s ätt se Stenkilska ätten.
— Enligt en överenskommelse på
fredsmötet mellan Nordens tre
konungar 1101 vid Göta älv äktade M.
som underpant på den sv.-norska
freden den norske konungen Magnus
Barfot. Hon kallades därför
"Fredkulla". De gränsområden mellan
Sverige och Norge, om vilka striden liade
rört sig, medföljde M. som hemgift.
Magnus dog redan 1103, och
äktenskapet var barnlöst. M. förmäldes med
den danske konungen Nils Svensson
kort efter dennes trontillträde 1104.
Med honom liade hon sönerna Inge,
vilken dog som barn, ocli Magnus, som
efter Inge d. y:s död uppträdde som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
