Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Martinson, Harry - Martinson, Moa - Martinsson, se även Martinson - Martinsson, Anders - Martinsson, Herman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Martinson
254
Martinsson
sin litterära verksamhet har han
framträtt som begåvad tecknare med en
till effekten känslig och spröd
punkt-och streckteknik. M. erhöll 1938 De
nios pris, 1945 Sv. Dagbladets
litteraturpris och 1947 Frödingsstipendiet. I
samlingsvolymerna "Ansikten" (1932)
och "Avsikter" (1945) har han
bidragit med självbiografiska uppgifter
ocli reflexioner om sitt författarskap.
— Gift 1) 1929—40 med
författarinnan Moa M., f. Swartz; 2) 1942 med
Ingrid Maria Viktoria Lindeerantz.
— Litt,: artiklar av A. Lundkvist, I.
Lo-Johansson ocli E. Johnson i
Spektrum 1932; T. Kristensen, "H. M."
(1941); P. Hallberg, "Studier i H.
Mrs språk" s. å.); K. Jaensson,
"Essayer" (1946). T. Bs.
Martinson, Helga Maria (Moa),
författarinna, f. 2 nov. 1S90 i
Vårdnäs skn, östergötl. län. Dotter till
Kristina Swartz. — Efter ett år på
morfaderns knekttorp tillbringade M.
sin barndom i Norrköping, där
modern var fabriksarbeterska. M.
utackorderades i olika hem, tills modern
gifte sig, då M. var i sjuårsåldern.
M. hade sin första plats som
tretton-åring. Hon utbildades till kallskänka
och arbetade som sådan bl. a, i
Hallsberg och Örebro. I samband med
sitt giftermål slog hon sig på nytt
ned i landsbygdens torpmiljö.
Hennes erfarenheter av industri- ocli
jordproletärernas umbäranden ledde
henne tidigt till aktivt politiskt
arbete som radikal syndikalist; hon
medarbetade bl. a. i Brand och
Arbetaren under sign. Helga och blev 1924
kommunalfullmäktig i Sorunda skn,
Stockholms län. Samhällets
missförhållanden lia också jämte skakande
personliga upplevelser givit det
viktigaste stoffet till hennes författarskap.
M. gjorde en uppmärksammad debut
1933 med romanen "Kvinnor och
äppelträd", som tills, med fortsättningen
"Salivs söner" (1934) delvis bygger på
Moa Martinson,
självbiografiska element från
äktenskapsåren. Större utrymme åt det
självbiografiska har givits i
romanserien "Mor gifter sig" (1936),
"Kyrkbröllop" (1938) och "Kungens rosor"
(1939), som behandlar M:s barn- ocli
ungdomsår och blivit hennes
intensivaste och säkrast komponerade verk.
I romanerna "Rågvakt" (1935) och
"Drottning Grågyllen" (1937) är
handlingen förlagd till en gången tid; de
sociala missförhållandena bland
arbetare ocli bönder betonas, men
samtidigt vittna dessa verk om M: s starka
dragning åt det romantiska. Till
samma genre liöra romanen "Vägen under
stjärnorna" (1940) och dess
fortsättning "Brandliljor" (1941), vilka
genom att följa utvecklingen från
1700-talet till det första världskriget
åskådliggöra en storbondesläkts förfall och
i motsats därtill de fattigas ur nöden
framväxande tro på upprättelse. M.
liar dessutom utgivit den på sociala
motiv rika diktsamlingen "Motsols"
(1937), romanen "Den osynlige
älskaren" (1943), en "introduktion till
kärleksroman", samt de tre volymerna
"Armén vid horisonten" (1942),
"Bakom svenskvallen" (1944) och "Kärlek
mellan krigen" (1947), innehållande
självbiografiska skisser, meditationer,
socialt reportage m. m. Hon har även
skrivit för Radioteatern. — M., som
1943 belönades med De nios pris, ger
i sin produktion proletära
samhällsbilder, präglade av färgmättad fantasi
och en på egna erfarenheter byggd
aggressiv indignation. Hennes
författarskap visar släktskap med rysk
berättarkonst (framför allt liar M. tagit
intryck av Dostojevskij och Gorkij);
det är på samma gång episkt och
lyriskt, fränt i sin saklighet och
finstämt i de naturbeskrivande
partierna liksom i analyserna av den unga
kvinnans själsliv. Bland sv. romaner
liar Martin Landalils "Fabriksstaden"
varit av särskild betydelse för M.
Hennes produktion präglas av en
frodig och naturlig berättarglädje, vars
avväpnande humor ger egenartade
konturer även åt hennes dystraste
motiv. Sina litterära intentioner har
hon berört i en skiss i "Avsikter"
(1945). — Gift 1) 1910 med
grundläggaren Karl Leonard Johansson,
† 1928; 2) 1929—40 med författaren
Harry Martinson. — Litt.: K.
Jaensson, "Nio moderna sv. prosaförf."
(1941); Axel Strindberg, "Människor
mellan krig" (s. å.). R. A.
Martinsson, se även Martinson.
Martinsson, Anders,
muralmå-la:e, verksam på 1520-talet. — M. är
mästare till valvmålningarna i Valö
kyrka i Uppland, vilka anses ha
tillkommit under 1520-talet.
Kompositionerna, vilka förena sengotisk hel-
hetsuppfattning med
renässansmäs-siga drag i dekoration och
dräktmotiv, utgöra jämte den s. k.
Rasbokils-mästarens arbeten de sista utlöparna
i det beaktansvärda uppländska
1400-talsmåleriets utveckling. M. L—n.
Martinsson, Herman,
skådespelare, tidningsman, frälsningsofficer, f.
5 april 1834 i Stockholm, † 15 juli
1901 i Södertälje. Föräldrar:
sjökaptenen Abraham Wilhelm M. och Anna
Sophia Lundelius. — M. inskrevs som
elev vid K. teatern i Stockholm 1849
och var från 1852 engagerad vid olika
resande teatersällskap; han var 1857
—5S skådespelare vid Mindre teatern
i Stockholm samt turnerade 1S66—70
med eget sällskap runt Sverige och
Finland, varunder han kreerade
karaktärsroller ur den klassiska och
moderna repertoaren. Åren 1872—7S
var M. knuten till Sv. teatern i
Helsingfors som aktör och lärare i
deklamation, men efter hustruns död
1S73 drogs han alltmera från
teaterbanan till litterär verksamhet. Sådan
hade han länge utövat som förf. av
lustspel i Blanches stil och som
med-arb. i skämtpressen, bl. a,
Söndags-Nisse från 1S61 och Kurre i
Helsingfors 1873—78. Efter återkomsten till
Stockholm 1878 ägnade sig M. helt åt
journalistiken ocli gav utlopp åt sitt
frodiga skämtlynne, sitt vitsmakeri
och sin träffsäkra porträtteringskonst
i kåserier och satiriska dikter, bl. a.
i Kasper ocli flera tillfälliga
publikationer. Den i Sverige
introducerade Frälsningsarmén blev först en
tacksam skottavla för hans befängda
gyckel, men sedan han lios andra
konstaterat verkan av dess förkunnelse,
trädde lian 1884 själv i dess led och ställde
helhjärtat sina gåvor till den nya
rörelsens förfogande. Efter att ha
bevistat den första internat,
salvationist-kongressen i London 1886 och deltagit
i en årslång s. k. "fältmarsch" runt
England 18S7 var han 1888—89 red.
Herman Martinsson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
