- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 5. Lindorm-O /
280

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Melin ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Melin

110

Melin

Elias Melin,

arkitektfirman Ewe & Melin i Malmö
men övergick sistn. år i kommunal
tjänst ocli var 1923—29 chef för
Malmö stads drätselkammares
fastighetsförvaltning samt 1929—44
chefsarkitekt i Stockholms stads
fastig-hetsnämnd. M. har i sin
arkitektverksamhet huvudsakligen inriktat sig på
byggnader av offentlig ocli
administrativ karaktär. Bland dem märkas
länssanatoriet på Gotland, stadshus
och skola i Nässjö, handelsgymnasium
i Malmö, posthus i Trelleborg, Malmö
stads nämndhus samt bankbyggnader
i Visby, Oskarshamn och Karlskrona.
M. har varit ordf. i Arkitektfören. för
s. Sverige 1923—29, S. Sveriges
byggnadstekniska samfund1 1925—29, Sv.
byggnadsdag 1929—30 och
Stockholms stads tekn. tjänstemäns fören.
sedan 1936. Han är verkst. sekr. i
Sv. arkitekters riksförb. sedan 1946.
— Gift 1913 med Sandra Matilda
Kristina Salmson. M. L—n.

Melin, Douglas, zoolog, se s. 2S1.

Melin, Johannes Botvid Elias,
botanist, f. 28 juli 1889 i Valstads skn,
Skarab. län. Föräldrar:
kontraktsprosten Samuel M. och Hilda Augusta
Emilia Stenborg. — M. avlade
mogen-lietsex. i Skara 1907 och blev vid
Uppsala univ. fil. mag. 1911, fil. lic. 1915
och efter disp. 1917 fil. dr 191S. Han
var docent i växtbiologi i Uppsala
1918—19 ocli i allmän botanik vid
Skogshögskolan 1919—30. Åren 1927
—30 innehade lian genom
riksdagsbeslut personligt anslag för
vetenskapliga undersökningar. M. liade från
1913 flera lärarförordnanden ocli blev
1928 lektor i biologi vid Högre allm.
läroverket å Östermalm i Stockholm.
Sedan 1930 är han prof. i botanik ocli
praktisk ekonomi (från 193S botanik,
särskilt fysiologi och anatomi) vid
Uppsala univ. Han har gjort
vidsträckta resor inom Europa och besökte
1927—28 även Förenta staterna oeh

Kanada. — M. har utgivit ett
sjuttiotal arbeten över mossor,
huvudsakligen de torvbildande
vitmossorna (Sphagnum), samt inom
skogsbiologin, fysiologin och mykologin.
Han har utfört förtjänstfulla och
uppmärksammade forskningar rörande
mykorrhizasvamparna hos både
barrträd ocli lövträd, och ban är den
förste, som har lyckats framställa
trädmykorrhiza pä experimentell väg
i renkulturer. Han har därvid gjort
den viktiga upptäckten, att många
högre marksvampar, ss. rörsoppar,
kremlor, riskor, musseroner och
flugsvampar, tillhöra trädens
mykorrhiza-bildare. Hans viktigaste skrifter äro
"Studier över de norrländska
myrmarkernas vegetation" (1917,
drs-avli.), experimentella undersökningar
över mykorrhizan hos tall och gran
(1923) samt hos björk och asp (s. å.),
"Untersuchungen iiber die Bedeutung
der Baummykorrliiza" (1925) oeh
"Biological decomposition of some
ty-pes of litter from North American
forests" (1930), "Methoden der
experimentellen Untersuchung
myko-tropher Pflanzen" (1936) ocli "Der
Einfluss von Waldstreuextrakten auf
das Wachstum von Bodenpilzen"
(1946). Därjämte har M., delvis i
samarbete med andra forskare, undersökt
svampar, som orsaka blånad i ved
("Biological and practieal researches
into blueing in pine and spruce", 1928,
tills, med T. Lagerberg och G.
Lundberg) och i slipmassa ("Besearches
into the blueing of ground woodpulp",
1934, tills, med J. A. Nannfeldt).
Hans påvisande av att vissa
mikroorganismer i slipmassa bilda
antibio-tiska substanser, som motarbeta
blå-svamparnas utveckling, liar väckt stor
uppmärksamhet. — M. har sedan 1932
utgivit Symbolae botanicae
upsalien-ses, först tills, med N. Svedelius och
från 1942 tills, med J. A. Nannfeldt.
År 1932 erhöll ban Arvid
Lindman-medaljen i guld av Skogshögskolan
och 1938 Prix Henry de Jouvenel av
franska undervisningsministeriet. Han
invaldes i Vet. akad. 1943 och i
Lant-bruksakad. 1947 samt blev led. av
Längmanska kulturfondens nämnd
1945 och av Statens
naturvetenskapliga forskningsråd 1946. Han är ordf. i
Nordisk fören. för fysiologisk botanik
sedan 1947 och i Sv. botaniska fören.
sedan 1948. — Gift 1921 med Margit
Talley. S. L.

Melin, Hans Magnus, präst,
teolog, f. 14 sept. 1S05 i östra
Vem-merlövs skn, Kristianst. län, † 17 nov.
1877 i Lund. Föräldrar:
kvartermästaren Johan Ulrik M. och Brita
Catharina Seeberg. — M. genomgick
skola i Ystad 1S13—22; då lian ej
hade råd att genast börja univ.-stu-

Hans Magnus Melin. Litografi.

dier, fick han sitta sex år i "samma
bänk" i högsta klassen och hjälptes
under denna tid igenom en stor del
av de akademiska kurserna i klassiska
språk. Från 1S22 kunde han tack vare
en akademisk kondition på allvar
ägna sig åt studier i Lund utan att
sätta sig i skuld. Bland lians lärare
voro E. Lidfors, E. Tegnér och E.
Fries. M. blev fil. kand. 1827 och
som primus magister 1829 samt
spe-ciminerade därefter för docentur med
studier i grekiska. Efter att 1831 ]ia
varit vik. rektor för Lunds skola
övergick M. till teologin oeh blev 1834
docent i exegetik. Han tjänstgjorde
därefter bl. a. som föreläsare inom flera
av fakultetens läroämnen och
prästvigdes 183S. Teol. ad junkt 1844 erhöll
ban Västra Kärstorps och Glostorps
prebendepastorat oeh blev s. å. teol.
dr. År 1847 erhöll han professuren i
pastoralteologi, vilken ban s. å.
utbytte mot den i exegetik. Han blev
1861 led. av bibelkommissionen och var
från 1865 till sin död förste teol. prof.
samt domprost i Lund. — M. var en
av den lundensiska teologins mera
framträdande gestalter under
1800-talet. I sina apologetiska
"Föreläsningar öfver Jesu lefverne" (1—4,
1S42—51; 3:e uppl. 1—2. 1872),
ursprungligen hållna i Lund 1S41—42,
riktade sig M. med stor lärdom och
skärpa mot D. F. Strauss’ mytiska
uppfattning och ingrep därigenom på
ett uppseendeväckande sätt i
kulturdebatten. Under påverkan av Hegel
redigerade ban samtidigt (1841—42)
tills, med E. G. Bring Theologisk
Quar-talskrift. M:s huvudverk var "Den
Heliga skrift, i berigtigad
öfversättning och med nödiga anmärkningar"
(1858—65; 2:a förkortade uppl. 1875
—78), vari M., under strävan att
bibehålla den gamla övers :s anda, i stor
utsträckning använde modern
forskning för komplettering oeh korrige-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Feb 10 00:32:40 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/5/0310.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free