- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 5. Lindorm-O /
289

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Messenius, Johannes - 2. Messenius, Arnold Johan - 3. Messenius, Arnold - Mesterton, släkt - 1. Mesterton, Carl - 2. Mesterton, Carl Benedict

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Messenius

2S9

Mesterton

"Bidrag till kännedomen om Messenii
tidigare lif" (Lunds univ:s årsskr. 29,
1892—93); H. Schück, "M." (1920);
H. Lidell, "Studier i J. Mrs dramer"
(1935); H. Olsson, "J. M:s Seondia
illustrata" (1944). H. L.

2. Messenius, Arnold Jolian,
historiker, f. 8 april 1608 i Danzig,
† 22 dec. 1651 i Stockholm. Son till
M. 1. — Vid faderns förvisning till
Kajaneborg i okt. 1616 måste även M.
medfölja, men då misstroendet mot
faderns religiösa renlärighet var stort,
återfördes M. 1621 till Stockholm.
Med k. stipendium inskrevs lian 1622
vid Uppsala univ. Kedan inom ett
halvår måste lian dock efter vådadråp
på en student avbryta studierna.
Braunsbergs jesuitkollegium blev nu
en kort tid hans tillflyktsort. Därpå
följde strövtåg i Polen och Tyskland,
varvid M. tubbades att mot ersättning
inhämta upplysningar om de politiska
förhållandena mellan Sverige ocli
Danmark. Strax efter landstigningen i
Sverige 1624 infångades ban
emellertid och sändes till Stockholm. Där
avgav lian full bekännelse, vilken även
blev en angivelse mot fadern, och
dömdes av Svea hovrätt till döden. Av
Gustav II Adolf benådad från
dödsstraffet förpassades M. 1626 till
Kexholm. Först i juni 1640 fick lian efter
ingripande av Per Brahe lämna sin
förvisningsort. Avsikten var nu, att
M. i Stockholm skulle redigera faderns
"Seondia Illustrata" för tryckning.
Efter att ha upptäckt, att
manuskriptet befann sig i Polen, gjorde lian ett
desperat rymningsförsök, vilket åter
förde honom i fängelse. Genom ny
mellankomst av Per Brahe frigavs M.
och utsändes med kungligt understöd
att återskaffa faderns verk, en
beskickning, som han med utnyttjande
av släktens goda polska relationer
lyckligt genomförde. Därefter blev
inställningen mot M. på högsta ort
betydligt välvilligare. Han anställdes
vid Kansliet 1641 och fick i uppdrag
att dels utge "Seondia", dels skriva
en historia över Sigismunds och Karl
IX :s regeringstid. Han erhöll
officiellt 1645 fullmakt som
rikshistorio-graf och liade även i övrigt goda
förbindelser med överheten, manifesterat
bl. a. genom att drottningen
förlänade honom gods och (1646) adelskap.
Mrs karaktär bidrog dock till att allt
mer underminera lians ställning.
Motgångar i ägotvister, osämja med
underlydande, ett misslyckat engagemang
inom det mot rådsaristokratin
fientliga lägret samt en alltför optimistisk
tilltro till pfalzgreven Karl Gustaf
förberedde hans fall. Vid 1649 oeh 1650
års riksdagar stod M. till tjänst med
material åt oppositionen. I dec. 1651
kom katastrofen i samband med pro-

19 Svenska män och kvinnor V

cessen mot sonen Arnold (M. 3). Någon
direkt andel i dennes aktion torde
dock M. ej ha haft; däremot kan ett
indirekt ansvar ej förnekas, då sonens
smädeskrift tydligt speglar faderns
inställning. I liögmålsprocessen
indrogos även flera av
oppositionsledarna från 1650 års riksdag, bl. a.
riksrådet Bengt Skytte, vilken angavs av
M. för "seabiose discurser". M.
dömdes 19 dec. 1651 av Svea hovrätt till
döden för högförräderi ocli halshöggs
tre dagar därefter. — Sina historiska
arbeten hann M. ej fullborda. Vid lians
död förelåg dock "Seondia"
renskri-ven och i det närmaste tryckfärdig,
varför äran av den Peringskiöldska
editionen (1700—05) till ej ringa del
bör tillerkännas M. "Historia
begri-pandes orsakerna til den oenighet,
som warit hafwer emellan Herr
Sigismund .. . och Herr Carl .. . den nij
onde", vilken omfattar åren 1592—94
och 1596—1600, blev aldrig tryckt
under förfrs namn men utnyttjades
delvis av J. Werwing i dennes
osjälvständiga verk (1746—47) om samma
period. I finska riksarkivet förvaras
dessutom en kopiebok med
handlingar från åren 1592—1601, vilken med
största sannolikhet liar sammanställts
av M. lians största betydelse som
historieskrivare ligger i hans strävan att
underbygga sin framställning med (nu
i många fall förlorat)
primärmaterial. — Gift 1) 1628 med Valborg
Abrahamsdotter, † 1645; 2) 1646 med
Katarina Nilsdotter. — Litt.: V.
Söderberg, "Historieskrifvaren A. J. M."
(1902); B. Hildebrand, "Anna
Messe-nia och släkten Rechenberg" (i
"Festskrift till V. Söderberg", 1932); E.
Anthoni, "Kopieboken 1592—1601"
(Handlingar utg. av Sv.
litt.-sällska-pet i Finland, 11,1935); G. Bolin, "Till
Messeniernas släkthistoria"
(iPerson-liist. tidskr. 1936—37). B. L—w.

3. Messenius, Arnold, politisk
förbrytare, f. 1629 på Kexholm i
Finland,^ 22 dec. 1651 i Stockholm. Son
till M. 2. — M. tjänstgjorde som
kam-marpage, först hos pfalzgreven Karl
Gustav och därefter hos dennes
broder Adolf Johan. Det var meningen,
att han därefter, på Karl Gustavs
bekostnad, skulle studera krigskonst på
kontinenten. Innan denna plan hann
realiseras, kom M. i kontakt med
oppositionen mot rådsaristokratin. I sin
överspändhet inbillade han sig, att
Karl Gustav svävade i fara, varför
han i slutet av nov. 1651 sände denne
en anonym, rimmad skrift, som var
bemängd med smädelser mot
drottningen och beskyllningar mot Axel
Oxenstierna oeh släkten De la Gardie,
och som uppmanade till öppen revolt.
Pfalzgreven, som anade skriftens
ursprung, vidarebefordrade den till

drottningen — samtidigt som ban
även skickade en varning till Mrs far.
Tydliga spår ledde fram till M.,
vilken genast häktades ocli erkände, att
ban ensam var förf. Då ban vidgick
sitt ideologiska beroende av fadern
och dennes krets, blevo flera indragna
i den "messeniska
sammansvärjningen", som dock ej torde ha existerat.
Den 20 dec. 1651 dömdes M. som
förrädare till döden genom halshuggning
och stegling; domen exekverades två
dagar senare. — Ogift, B. L—w.

Mesterton, släkt från Skottland,
varifrån äldste kände stamfadern
Jacob M. vid mitten av 1600-talet
inflyttade till Sverige; han omnämnes
165S och 1680 som handlande i
Stockholm. En son till honom,
amiralitets-kommissarien i Göteborg Jacob M. (f.
1673, † 1720), blev far till filosofen
Carl M. (M. 1). Denne blev farfars far
till läkaren Carl Benedict M. (M. 2).
En sonson till M. 2 är majoren i
Västernorrlands regrs reserv Carl Fredrik
Nils M. (f. 1888).

1. Mesterton, Carl, filosof, f.
1715 i Göteborg, † 29 nov. 1773 i
Åbo. Föräldrar:
amiralitetskommissarien Jacob M. och Johanna Maria
von Gerdes. — M. blev student i Lund
1731 och fil. magister där 1738,
varefter ban i nära fem år studerade vid
olika univ. i Holland och Tyskland,
bl. a, i Helmstedt, där han 1741
erhöll rätt att föreläsa och stannade i
ett års tid. Efter disp. i Åbo 1745
utnämndes M. följ. år till prof. där i
logik och metafysik, vilken befattning
han innehade till 1767, då han utbytte
den mot den tredje teologiska
professuren där; ban innehade den till sin
död. Han blev 1752 teol. dr i Uppsala.
— M. kom under sina studier på
kontinenten i kontakt med Chr. von Wolffs
filosofi och blev i Åbo en pionjär för
dennes läror, varigenom han även
väsentligt ökade intresset för filosofi
överhuvud vid Åbo akad. De talrika
disp., som utkommo under hans tid,
bära tydligt den tyske mästarens
prägel. M., som var praktiskt intresserad
av undervisningen, utgav fyra små
handböcker i psykologi, logik, naturlig
teologi oeh ontologi (1762—66),
huvudsakligen bestående av korta satser,
förklaringar och frågor. De äro på
intet sätt självständiga utan gå belt i
Wolffs anda. — Gift 1747 med
Johanna Catharina Paplce. Lt.

2. Mesterton, Carl Benedict,
kirurg, f. 30 april 1S26 i Åbo, † 7 april
1889 i Uppsala. Föräldrar:
stadskassören Carl Daniel M. och Anna Maria
Stahre. — M. överflyttade från Åbo
till Sverige 1843 oeh blev s. å. student i
Uppsala, där han 1852 blev med. kand.,
1854 med. lic. och 1855 med. dr. Efter
förordnanden vid Seraf imerlasarettets

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 2 22:38:18 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/5/0321.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free