Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Michaëli, Louise - Michaelson, se även Michaëlsson, Mikaelsson - 1. Michaelson, Isak - 2. Michaelson, Knut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Michaelson
297
Michaelson
vid K. teatern, och under denna sin
egentliga glanstid var hon Operans
förnämsta sångerska; särskilt stor
lycka gjorde hon i den av J. Foroni
för henne skrivna rollen Guillemette i
"Advokaten Pathelin" och som Marie
i "Regementets dotter". Under en ny
konsertresa 1859 på kontinenten och i
England sammanträffade lion i
London med Jenny Lind, vars elev lion var
för någon tid. Engagerad vid Her
Ma-jesty’s Theatre 1859 gjorde hon stor
lycka som Margareta i
"Hugenotterna". Ännu större framgång vann
hon med sin tolkning av Händels
oratorier, och under en turné genom
Englands större städer ansågs hon
oöverträffad som Händelsångerska.
Hon besökte även Nederländerna,
Tyskland, Danmark, Norge och
Finland. M. gästuppträdde åter på K.
teatern 1860 och 1862—64, där hon
sistn. år för tredje gången blev
engagerad, nu på fem år. Hon företog
alltjämt utlandsresor och medverkade
bl. a. vid världsutställningen i
London 1862. Hennes sista år
fördystra-des av personliga sorger och sjukdom.
—■ Ur M:s repertoar må ytterligare
nämnas Constanze i "Enleveringen ur
Seraljen", Grevinnan i "Figaros
bröllop", Pamina och Nattens drottning i
"Trollflöjten", Donna Anna i "Don
Juan", titelrollen i "Norma", Agate
i "Friskytten", Rezia i "Oberon" ocli
Leonora i "Trubaduren". Hennes röst
skattades av många t. o. m. högre än
Jenny Linds, men hon ägde som artist
ej dennas värme och intuitiva känsla i
föredraget. En samtida bedömare
skriver: "Hennes stämma är
intagande och skön. Smidigt böjer den sig
efter alla koloraturens nyckfulla
anspråk och uppfyller dem lydigt, utan
att någonsin förlora sin välklang."
— M. blev 1854 led. av Mus. akad.,
utnämndes s. å. till hovsångerska och
fick 1865 Litteris et artibus. — Gift
1S60 med sin kusin affärsmannen
Charles Jacob Michaeli. R. L—y.
Michaelson, se även Michaëlsson,
Mikaelsson.
1. Michaelson, Isak, juvelerare,
bankir, f. 16 jan. 1754 i Dernburg
nära Ilalberstadt, Tyskland, † 17 juli
1S25 i Stockholm. Son till Jechiel
Moses. — M. kom till Sverige 1780 och
blev först betjänt, därpå måg lios den
förste odöpte juden i landet, gravören
och köpmannen Aron Isak i Stockholm.
År 1796 övertog han svärfaderns
nip-perhandel; han fick 1806 tillstånd att
tills, med svågern Michael Benedicks
anlägga en fabrik för förfärdigande
av bijouteri- och galanterivaror. M.
arbetade sig snabbt framåt, blev IS 11
sv. medborgare och 1814 liovjuvelerare
samt fick s. å. burskap som
grosshandlare. Vid sidan om juveleraraffären
drevo M. och Benedicks bankrörelse.
Innehavarna kommo i Karl XIV
Johans gunst, ocli sv. staten begagnade
sig av firman bl. a. vid 1825 års s. k.
skeppshandel, varvid en del fartyg ur
sv. örlogsflottan skulle säljas till
upproriska stater i Sydamerika med
bankirfirman som mellanhand. Då
spekulationen slog slint, fick staten
ersätta M. och Benedicks med
betydande skadestånd. — Gift 1) omkr.
1782 med Ester Aron från Tyskland,
† 1791; 2) omkr. 1791 med Reclia
Abraham Brietzen från Tyskland.
H. Fr.
2. Michaelson, Knut Gottlieb,
författare, teaterman, f. 1 april 1841
i Stockholm, † 23 sept. 1915
därstädes. Föräldrar: grosshandlaren Erik
August M. och Hilda Christina
Strokirk. Sonson till M. 1. — M. blev
student i Uppsala 1859 och bedrev
sedermera där under några år
akademiska studier. År 1863 övertog ban
det släkten tillhöriga Skebo bruk i n.
Uppland och ledde detta som
disponent, till dess bruket försåldes 1903,
då han flyttade till Stockholm. Sina
plikter som bruksledare och
affärsman fyllde han samvetsgrant, och han
nedlade mycken möda på att hålla
sitt företag i gång även under
18S0-talets svåra depressionsperiod. Hans
egentliga livsintresse var dock
teatern. Bl. a. genom utländska resor
förvärvade han stor förtrogenhet med sin
samtids sceniska konst ocli dess
utövare. Framför allt kände han sig
tilltalad av den franska teatern, där den
mondäna elegansen ocli den slipade
replikföringen drivits till en förut
osedd fulländning. Hans sceniska ideal
sammanföll ungefär med det, som
Strindberg karikerat i kapitlet "En
nationell bildningsanstalt" i "Det nya
riket". I början av 1880-talet begynte
M. ägna sig åt dramatiskt
författarskap, sedan han tidigare
huvudsakligen framträtt som översättare och
Knut Michaelson.
bearbetare. Hans skådespel, av vilka
ett tiotal blivit tryckta och spelade,
äro väl utarbetade men ytterst
artificiella konversations- och
resonemangs-stycken i samtidens franska maner,
med arrangerade situationer och
beräknade repliker, avsedda att ge
skådespelarna tillfälle att briljera
med taltekniska finesser. Framför
allt synes han ha apterat sin dialog
efter Gustaf Fredriksons pregnanta
talstil. Den dramatiska handlingens
tråd är däremot mycket svag ocli
ibland nästan obefintlig. Mest
omtyckta av hans stycken blevo
komedierna "Moln" (1890), där bl. a. Emil
Hillberg skapade en av sina bästa
karaktärstyper, "Skandalen i natt"
(1S91) och "Ett ungkarlshem" (1892)
samt. den till Gustav III:s tid
förlagda "Unge grefven" (1895). Flera av
hans stycken nådde scenen även i de
övriga skandinaviska länderna. Med
det nya århundradets ingång och de
då framträdande förändringarna i
teaterstilen försvunno M:s stycken
från scenen. De försök lian under sin
tid som teaterledare gjorde att
uppföra dem slogo illa ut (senaste gången
"Unge grefven" på Intima teatern
1911). Numera äro de helt ocli hållet
glömda. — År 1907, då Dramatiska
teatern med förändrad organisation
och utvidgad ensemble skulle börja
sin verksamhet i det nybyggda
palatset vid Nybroplan, blev M. utsedd till
dess förste chef. Som sina egentliga
konkurrenter uppger han själv Albert
Ranft och Tor Hedberg. Att valet föll
på M., berodde antagligen på att ban
genom sin popularitet inom
skåde-spelarkåren ansågs lämpad att till en
konstnärlig enhet samla den tidigare
genom häftiga personliga
motsättningar splittrade ensemblen. En
bidragande orsak var också hans
fördelaktiga ekonomiska ställning, som gav
honom möjlighet att representera på
ett för alla parter angenämt sätt. I
sitt vackra hem vid Karlavägen
utvecklade ban en lysande gästfrihet.
Genom sin litterära bildning, sin
administrativa vana och sin
regissörsbegåvning måste lian också anses väl
skickad att fylla platsen. Hans
regiprinciper voro närmast bildade efter
den berömda Meiningertruppens, och
lian lade således spec. an på att i
historiska stycken nå fram till en hög
grad av kulturhistorisk exakthet och
stilriktighet. Den repertoar ban
framförde var värdefull och mångsidig,
och i fråga om genomförd stil i
kostymer och scenbilder betecknade hans
regi ett stort framsteg. Men teatern
lyckades trots detta ej göra sig
populär, och snart var dess finansiella läge
mycket bekymmersamt. Svåra
slitningar inom styr. följde, och efter en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
