- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 5. Lindorm-O /
302

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mikaelis ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Milles

302

Millich

(1916), "Susanna" (s. å.) oeh de stora
torgbrunnarna från 1920-talet:
Halmstadsbrunnen med "Europa och
tjuren" (1926), "Folkungabrunnen" i
Linköping (1927) och "Dianabrunnen"på
Tåndstickspalatsets gård i Stockholm
(1928). Till denna grupp av arbeten
hör också "Industrimonumentet", som
avtäcktes 1926 utanför Tekn.
högskolan i Stockholm efter en
tillblivelsehistoria, som dragit ut över sjutton år.
l)et var 1909, som M. vann första pris
i en tävling om monumentet med ett
förslag i form av en mäktig skål,
omgiven av tre, en smula dunkelt
symboliska figurer på fristående
posta-ment. I det slutliga verket har skålen
ombildats till ett ädelt men också
mindre imposant bronsbäcken med en
livlig figurfris av amasoner och vilda
hundar jagande centaurer runt
cup-pan. Den industriella symboliken är
inskränkt till några små stenreliefer
med hantverksbilder kring foten. I
stället har konstnären försett
monumentet med en av honom själv
författad inskrift: "Evig strid, ingen frid,
livet är. Världar strida, mänskor
strida, allting gåta är." Så höjer han sig
gärna från det enskilda och
vardagliga till det allmänna och eviga.
Redan 1908 hade han givit form åt
mänsklighetens längtan mot något
högre i "Vingarna", en naken yngling,
som håller sig fast i örnens utbredda
vingar (ett ex. uppställt 1933 utanför
Nat. mus.). Idén kommer igen i
stramare form i "Bågskytten" (rest 1919
vid Liljevalclis konsthall, Stockholm),
som spänner sin båge mot höjden,
stående på ryggen av en fågel, vilken
i sin tur vilar på toppen av en hög
pelare. I Tegnérmonumentet
"Solsångaren", Stockholm, rest 1926 i
Strömparterren, liar M. valt att
framställa en kraftfull ynglingagestalt
med arkaiska drag i stället för en
porträttstaty. Figuren hälsar solen med
armarna höjda i en vid rörelse, som
bildar konturen av en skål, och det
passiva mottagandet betonas genom
den lugnt vilande
kontrapostställ-liingen. Det sista betydande
skulptur-verk M. utförde, innan han lämnade
Sverige för att bosätta sig i Förenta
staterna, var Poseidonbrunnen i
Göteborg (1930). I Förenta staterna har
M. sedan 1930 kommit att spela en
central roll som monumentalskulptör,
och hans fantasifulla, dekorativa stil
liar fått många efterföljare. Hans
första större verk där var Jonah-brunnen
(1932) i Cranbrooks park utanför
Detroit, där han med burlesk humor
återger bibelberättelsen. I Amerika
tillkom "Orfeus" (avtäckt 1936
framför Konserthuset i Stockholm), där
lian med ett nytt och djärvt grepp
tolkat den gamla myten i en grupp var

för sig karakteriserade, halvt
svävande, gotiskt långsträckta figurer. S. å.
fullbordades Fredsmonumentet i Saint
Paul, Minnesota (till minne av
fredsslutet mellan vita och röda), en tolv
meter liög indianstaty i onyx. Den
halvgenomskinliga stenen är upplyst
inifrån, och monumentet vrider sig
under loppet av ett dygn ett halvt
varv fram och tillbaka. I
Delaware-monumentet (rest 1938 i Wilmington
till 300-årsminnet av den sv.
koloniseringen) liar M. återgett det
skulpturalt vanskliga motivet: ett fartyg
("Kalmare nyckel") ridande på en
våg. Vid världsutställningen i New
York 1939 var lian repr. med
jättestatyn "Astronomen". M:s största
verk är fontänen "Flodernas möte" i
Saint Louis (1940), där en här av
najader och tritoner bidrar till det
festliga och livliga intrycket. Den
tredelade gruppen "Människan och
naturen" (trä, s. å., Rockefeller Center
i New York) har en orolig och
dramatisk silhuett, som vittnar om en
formell nyorientering. Av M:s övriga
amerikanska verk kunna nämnas sex
dubbelportar i brons för Finance
Building i Harrisburg (1939), en
fontän i Michigan (s. å.), ett monument
över industrimannen Louis De Geer
(rest i Norrköping 1945) och ett
upp-ståndelsemonument, avsett att resas
i National Memorial Park i
Washington. — Genom sin fantasis rikedom,
sin förmåga av ständig förnyelse och
en energi av ovanliga mått liar M.
kommit att spela den främsta rollen
i sv. skulptur under 1900-talet. M.
är led. av Konstakad. sedan 1906,
hedersled, av Royal Academy i
London sedan 1940 ocli hedersdr vid flera
amerikanska univ. Utom i Nat. mus.
och Göteborgs mus. är lian repr. i en
rad offentliga och enskilda samlingar
i Europa och Förenta staterna. År
1948 beslöt han, sedan sv. staten
övertagit vissa kostnader, att göra

Evert Milles.

sin skulptursamling, vari ingå bl. a.
antika grekiska och romerska verk och
åtskilliga repliker av M:s egna
arbeten, till ett museum i sitt hem i
Lidingö. — Gift 1905 med målarinnan
Olga Granner från Steiermark. ■—
Litt.: C. Köper, "C. M." (1913); M.
P. Verneuil, "C. M." (1928); C. G.
Laurin, "C. M." (1930); M. R. Rogers,
"C. M." (1940); A. Westholm, "C. M.
i Amerika" (Paletten 1946). Tli. N.

3. Milles, Evert Joel August
Vionville, arkitekt, f. 7 jan. 1SS5 i
Lagga skn, Stockholms län.
Föräldrar: majoren August Emil (Mille)
Sebastian Anderson ocli Olga Teresia
Maria Zethrin. Halvbror till M. 1 och
M. 2. — Efter mogenhetsex. i
Göteborg 1904 studerade M. vid Chalmers
tekn. läroanstalt i Göteborg 1904—07
och vid Tekn. högskolan i Stockholm
1908—11. År 1907 var lian anställd
hos E. J. Thorburn i Göteborg, 1908
hos I. G. Clason, 1912 hos I. Tengbom
och 1911—15 hos E. Lallerstedt, alla
i Stockholm, samt 1915—16 hos
Ragnar Östberg i stadshusnämnden
därstädes. Åren 1920—21 samt 1931
företog M. studieresor i utlandet. Sedan
1916 är ban självständigt
praktiserande arkitekt i Stockholm och har som
sådan särskilt ägnat sig åt
restaureringsarbeten. Sålunda liaÅdö och
Hässelbyholms slott, Norra Freberga,
Saxängen, Breviksnäs och Balingsta m. fi.
herrgårdar restaurerats av honom
(1917—20) liksom Sigtuna rådhus och
ett stort antal kyrkor ss. Norra
Fågelås (1926), Lagga (1927), Almunge
(1930), Vallentuna ocli Sollentuna
(1937—39). Av nybyggnader må utom
div. hyreshus, arbetarbostäder och
villor särskilt nämnas Carl Milles’
anläggning i Lidingö (fr. o. m. 1911),
Björnö herrgård (1938) samt
kyrkorna i Tureberg (1929—37), Dorotea
(1934), Töre (1936) ocli Lekåsa
(1944). M. har även ritat
restaurang-och våningsinteriörer,
trädgårdsanläggningar, möbler, gravvårdar m. m.
År 1913 var han Vitt. akad:s
kontrollant vid Sigtuna ruiners konservering.
— Gift 1931 med Anna Maria Åqvist.

M. L—n.

Millich, Nieolaes, bildhuggare,
f. omkr. 1630 troligen i Antwerpen, †
efter 1687. — M:s namn uppträder
första gången 1657 bland
"frimästarna" i Antwerpen, varest han
synbarligen mottagit avgörande intryck av
den skulptur, som går under namnet
"A. Quellinus d. ä:s skola". År 1667
flyttade han till Amsterdam, där han
arbetade åt Rombout Verliulst. Han
anställdes i sv. tjänst av
änkedrottning Hedvig Eleonora och anlände till
Sverige 1669. Åren 1676—82 vistades
han i Antwerpen med undantag för ett
besök i Stockholm 16S0, och 16S7 läm-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Feb 10 00:32:40 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/5/0336.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free