- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 5. Lindorm-O /
320

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Molin ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Molin

320

Molitæus

borgs högskola. Gruppen saknade fast
organisation; dess ideologi, framlagd
bl. a. i M:s "Svenska spörsmål och
kraf" (1905; 2:a uppl. 1906), var i
mycket identisk med de långt senare
fascistiska och nationalsocialistiska
åskådningarna. M:s
ställningstaganden voro dock ofta starkt personliga.
Framför allt tog ban intryck av två
samtida händelser, vilka ban
betraktade ss. stora nationella
förödmjukelser: den väldiga emigrationen och den
sv.-norska unionens upplösning. Sina
syften sökte han främja både genom
publicistik och genom
organisatoriskekonomisk verksamhet. Redan från
gymnasiståren lämnade lian bidrag
till det starkt konservativa Göteborgs
Aftonblad; 1906 var han fast medarb.
där. Efter en kort tid som
ledarskribent i Sv. Dagbladet startade han 1907
tidskr. Det nva Sverige, vars red. ban
var till 1926. Han propagerade livligt
för sv. närmanden till Tyskland och
var under första världskriget en ivrig
aktivist. Sina åsikter vidhöll lian med
stor konsekvens och under hetsig
polemik åt olika håll, bl. a. även mot
högerpartiet. Bland hans politiska
arbeten efter "Svenska spörsmål ocli
kraf" märkas "Riket och folket.
Inlägg i svensk politik" (1916), "Kris.
Till belysning av svensk demokrati"
(1925), "Ett perspektiv på svensk
borgerlighet" (1935) och "Stafetten
går vidare" (1936). — M:s praktiska
verksamhet gällde framför allt
bekämpandet av emigrationen. Han var
en av initiativtagarna till
Nationalfölen. mot emigrationen och var dess
sekr. och ombudsman från grundandet
1907 till sin död; från 1908 var lian
red. för dess tidskr. Hem i Sverige.
Från 1913 till sin död var lian verkst.
dir. i ab. Sv. jordförmedling, vars
syfte var att (främst genom en rad
dotterbolag) främja uppdelning av
större ägolotter i småbruk och
egnahem. Företagets verksamhet var
omfattande och betydelsefull, tidvis
också ganska lönande. M. var även led. av
egnahemskommittén 1911—14 och av
bostadskommissionen 1912—18. Själv
ägde lian i många år Vappersta gård i
Trosa-Vagnhärads skn, Södermani.
län. Bland hans skrifter i jordfrågan
märkes "Jorden och folket. Ett
program i kolonisationsfrågan" (1914).
Han utgav vidare den originella boken
"Landskapskynnen" (1930). — Gift
1905 med Sigrid Braatlien. T. M.

Molin, Arthur, ämbetsman, se s.
324.

Molin, Carl Peter Emmanuel,
sjukgymnast, läkare, f. 2 mars 1869 i
Sorby skn, Kristianst. län, † 11 dec.
1934 i Ängelholm. Föräldrar:
kyrkoherden Gustaf Abraham Carlsson M.
och Elisabeth Christina Gustafva Löf-

gren. ■—- Efter mogenhetsex. i Kris*
tianstad 1889 inskrevs M. vid Lunds
univ. Han blev gymnastikdir. i
Stockholm 1894. Han förlade sin
gymnastiska verksamhet till ett eget inst. i
Montreux, Schweiz. Ären 1895—98
val-han gymnastiklärare vid École
Guen-ther och 1896—1902 vid Institution
des Essarts. Under somrarna 1900—
01 hade han praktik i Turnbridge
Wells, England, ocli 1902 i Guernsey.
Sistn. år flyttade lian till Genève, där
lian var verksam vid det av honom
ägda Sv. gymnastikinst. och samtidigt
bedrev medicinska studier. Efter
schweizisk studentex. 1903 blev han
med. lic. 1908 och med. dr 1911. Följ.
år anställdes M. som lärare i anatomi
och sjukgymnastik vid det i London
nybildade Centralinst. för sv.
gymnastik. Det första världskriget avbröt
emellertid inst:s verksamhet, varför
M. återgick till privat sjukgymnastisk
praktik, nu i Sheffield, där han även
var gymnastiklärare i en skola. Från
1933 bosatt i Ängelholm fortsatte han
där sin praktik. —- Gift 1898 med
Amalia Lundgren. D. L—g.

Molin, Georg Conny Hjalmar,
operasångare (baryton), f. 9 nov. 18S5
i Norra Sandsjö skn, Jönköp. län, †
30 sept. 1943 på Karolinska
sjukhuset, Solna. Föräldrar: byggmästaren
Frans Johan M. och Emilia Sophia
Pettersson. ■—■ M. avlade
folkskollä-rarex. i Linköping 1907 och antogs
s. å. som elev vid
Musikkonservato-riet, där han till 1912 studerade
sång för Oscar Lejdström; lian
företog även utlandsresor i studiesyfte.
Han var 1915—40 verksam vid K.
teatern. Han debuterade 1911 vid
K. teatern som Luna i
"Trubaduren". M. framträdde ofta som
konsert-och oratoriesångare. Han hade en
myndig, klangfull och varm stämma,
som han behandlade skickligt. Dess
fulla utveckling hämmades dock
något av en tendens till halsklang.

Conny Molin.

Till hans bästa prestationer hörde
wagnerpartierna Wolfram,
Härroparen, Kurwenal och Kothner. Han
lyckades också väl i så skilda
uppgifter som Arnljot och Falstaff. Bland
övriga roller märkas Wagners
Am-fortas och Wotan, Germont i "La
Traviata", Amonasro, Ramphis ocli
Konungen i "Aida", Kungen i
"Konung för en dag", Capulet i "Romeo
och Julia", Escamillo, Splendiano i
"Djamileh", Ramiro i "Senorans
visittimme", Rafaele i "Madonnans
juveler" och Lennart Sporre i
"Domedagsprofeterna". — Gift 1923 med Lilly
Streiffert. K. B.

Molin, Erik, pietist, f. omkr. 1709,
† IS juli 1755 i Amsterdam. — M. blev
student vid Roslags nation i Uppsala
1725 ocli fick efter ett år anställning
på landskansliet i Gävle, där han kom
i beröring med den för sina
spiritua-listiska meningar häktade finländaren
Petter Schaefer. År 1729 vände M.
tillbaka till Uppsala, där han med goda
vitsord avlade teologisk ex. och fick
tillåtelse att predika i Västerlövsta
i Uppland. Anklagad för att ha hållit »
konventiklar sökte han skydd hos den
store pietistledaren, dåv.
amiralitetspredikanten Tolstadius i Stockholm,
tjänstgjorde därefter 1730—32 som
bitr. lärare i dennes skola och
arbetade dessutom som kontorist hos
några handlande. Samtidigt hade M. en
eller annan predikokondition hos
pietistiskt sinnade präster och trädde i
förbindelse med de s. k. gråkoltarna.
År 1732 anklagades han inför
konsistorium för "fanatiska", d. v. s.
mystiska läror. Åter i Uppsala 1733
redogjorde han i en uppsats på latin för sin
dippelianskt färgade åskådning,
därtill uppmanad av domprosten Djurberg
och av sin lärare, prof. Schyllberg.
Den var en i hovsam form framförd
kritik mot bl. a. kyrkans formalism
och bristande fromhet. Ehuru den blott
handskrivna uppsatsen ej var avsedd
för offentligheten, överlämnade
Schyllberg den till domkapitlet och gav
därmed upphov till en
renlärighetsprocess, i vilken Svea hovrätt och de tre
icke-prästerliga riksstånden till en
början ville fria M., men vilken
slutligen ledde till att han efter fyra års
fängelse 1739 förvisades ur riket.
Efter ett par år i Rostock och andra
tyska städer fann M. slutligen en
fristad i Amsterdam, där han livnärde
sig som bokhållare på Grillska
handelskontoret och av en liten privat
affärsrörelse. År 1751 erhöll lian
avslag på en ansökan att få återvända
till Sverige. I landsflykten utgav lian
på svenska, tyska och holländska
åtskilliga smärre skrifter, dels för att
hävda sin rätt, dels för att bekänna
sin tro. lian fasthöll bela livet vid dip-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 26 11:48:31 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/5/0354.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free