Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Molin, Pelle - Molin, Rudolf - 1. Molin, Johan Peter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Molin
323
Molitæus
ligen aldrig färdig, men det kapitel,
"Sjul", lian 1891 publicerade i
Jul-qvällen betecknar hans litterära
genombrott. Det stora formatet ocli den
ihärdiga ansträngningen skulle aldrig
bli M:s sak, men i den korta
berättelsens form kom han att nå allt säkrare
mästerskap. Med den tilltänkta
romanen hade M. även velat göra en social
insats till lapparnas förmån, men i
"Sjul" träder den sociala
indignationen tillbaka för den måleriska
beskrivningen och den skarpa
iakttagelsen av primitivt själsliv. Inte heller
en roman om sågverksägarnas
utplundring av de norrländska
bönderna kom längre än till planerandets
stadium. M. saknade i själva verket
djupare intresse för de sociala
frågorna. I stället skrev han nya
berättelser med hembygdsmotiv och under
påtagligt inflytande från Björnson
och Selma Lagerlöf. Den
lyrisk-bom-bastiska stilen i Gösta Berlings saga
var M. mycket mottaglig för, och han
har stegrat den till bristningsgränsen
i "Historien om Gunnel" (Nornan
1896), som väckte samtidens
beundran men som numera verkar
outhärdligt konstlad. M. övergav dock snart
denna romantiska genre och visar sig
i stället med berättelserna "En
fridens förmiddag" (1894), "Kams"
(Östersundsposten 24 nov. 1894) ocli
"Tack skall du lia" (Ord och Bild jan.
1895) som lärjunge till realisten
Strindberg och den ofta hårdhänte
humoristen Mark Twain. Där har lian
otvivelaktigt nått konstnärligt
friskare resultat än i sin tidigare
produktion, och ban fullföljde den
humoristiska linjen med den ypperliga
djurberättelsen "Senjens storbjörn"
(Göteborgs Handels- och
Sjöfarts-Tidn. 6 juli 1895). Även i den bekanta
novellen "En ringdans medan mor
väntar" (Ord ocli Bild 1895), som når
högst bland M:s allvarligt syftande
verk, framstår M. som en originell
djurskildrare. M:s berättelser hade
inte väckt någon nämnvärd
uppmärksamhet under hans livstid, men efter
lians död samlades och utgåvos de av
G. af Geijerstam under titeln
"Ådalens poesi" (1897; 10:e uppl. 1926, ny
uppl. utg. av G. Attorps 1934; ur de
materialsamlingar 51. gjorde till sina
aldrig fullföljda verk liar Maria
Rieck-Müller publicerat utdrag: "Från
Ådal och Nordlandskust", 1916).
Geijerstam skrev till sin uppl. av
"Ådalens poesi" en längre inledning, där
han gjorde 51. till föremål för en
våldsam panegyrik och starkt
sentimen-taliserade hans livsöde.
Tidsatmosfären var gynnsam för ett sådant
företag: M. förkroppsligade otvivelaktigt
många av det litterära 90-talets mest
karakteristiska drag, om också delvis
i karikatyrens form, och Geijerstams
värdering väckte därför ganska ringa
opposition. Sedan dess liar den höga
uppskattningen av 51: s författarskap
avsevärt reducerats, men ban räknas
alltjämt till 1890-talets främsta
skönlitterära författare. Som målare slog
51. aldrig igenom, och lians produktion
är fortfarande ganska ofullständigt
känd. Även där var det hembygden,
som främst inspirerade honom och
vars natur gav honom motiven. Många
noggrant studerade ocli omsorgsfullt
utförda dukar, särskilt av de stora
ångermanländska forsarna, vittna om
en påtaglig, fastur formsynpunkt föga
originell talang. Utförandet når aldrig
fram till den okonventionella
friskhet, som präglar de bästa
berättelserna; deras stundom som måleri
utsökta landskapsskildring har 51. inte
kunnat överföra på duk. — Som
människa har 51. blivit ganska olika
bedömd. Hans självkänsla var stor
liksom lians självupptagenhet, och detta
i förening med lians häftiga lynne
gjorde det lätt för honom att skaffa
sig ovänner. 51ånga, som lyckats
komma honom nära och övervinna
hans av naturen stora
misstänksamhet, lia skildrat honom som en vänlig
och synnerligen charmerande
människa. Utan tvivel intresserade ban
sig mera för naturen än för sina
medmänniskor; lians sinne för psykologi,
som var träffsäkert, när det gällde
barn, djur och primitiva människor,
kom till korta inför mera
komplicerade karaktärer. — År 1946 avtäcktes
en minnesvård över 51. vid lians
barndomshem i 51ultrå (utförd av Holger
Persson). — Ogift. — Litt.: G.
Attorps, "P. 51." (1930); T. Jonsson,
"Stor-Norrland och litteraturen"
(1938); H. Olsson, "Från Wallin till
Fröding" (1939). I. W.
Molin, Rudolf Andreas,
kooperatör, f. 13 april 1890 i Attmars skn,
5Iedelpad. Föräldrar:
tråddragararbe-taren Anders Olof M. och Kristina
Edin. — Efter avslutad folkskola var
51. anställd i diversehandel 1905—07
och kom därefter 1908 till
Kooperativa förb. År 1917 avancerade ban till
chef för förb:s kontor i Norrköping.
Åren 191S—22 var 51. chef för
Konsums i Stockholm speceriavd., 1923—
25 chef för Kooperativa förb:s
liusge-rådsavd. och 1928—33 för dess
skofabrik. Sedan dess har han som dir. i
Kooperativa förb. haft olika
specialuppdrag rörande dess industriella
verksamhet och därunder företagit
resor till bl. a. England, Förenta
staterna ocli Nederländska Indien. År
1948 övertog han ledningen för förb:s
då inköpta tvättmedelsfabrik,
Henkel-fabriken. Han var led. av förb:s
förvaltningsråd 1918—22 och av dess
Johan Peter Molin.
styr. 1928—36. M. är sedan 1941 led.
av riksvärderingsnämnden ocli var
1941—43 sektionschef i Statens
pris-kontrollnänmd. År 1944 var han medl.
av sv. liandelsdelegerade till Förenta
staterna. Han liar publicerat ett
flertal artiklar ang. butikskultur,
lagerhållningsfrågor etc. i kooperativa
publikationer. — Gift 1913 med Svea
Emy Ellida Björklund. B. H—g.
1. Molin, J o h a n P e t e r,
skulptör, f. 17 mars 1814 i Göteborg, † 29
juli 1873 på Ekudden vid Vaxholm.
Föräldrar: bagaren Anders M. ocli
Johanna Britta Boustedt. — 51.
utbildades i faderns yrke och stannade,
frånsett ett halvt års studier i
Konst-akad:s antikskola 1834, i hemstaden
som bagare till 1843. Samtidigt
ägnade ban sig på lediga stunder åt
teckning, målning och modellering,
ocli 1S43 fick ban tillfälle att visa
prov på sin talang, då lian till
firandet av Karl XIV Johans
25-årsjubi-leum som konung utförde en byst av
denne efter bilden på en slant. Bysten
ansågs lyckad, och konstvänner i
staden uppmuntrade 51. att lämna
affärerna ocli bli bildhuggare. Ilan for till
Köpenhamn 1S43 i förhoppning att
få undervisning av Thorvaldsen, som
likväl avled kort därpå. I stället blev
lian elev till medaljgravören
Christensen och V. Bissen vid danska
konst-akad. År 1S45 reste ban över Paris
till Rom, där ban kom att stanna i
åtta år med undantag för ett besök
i hemlandet 1851, då lian modellerade
Oscar I:s staty i Göteborgs börs.
Under denna tid arbetade ban i en vek,
antikinfluerad stil ocli med
traditionella ämnen, ss. "Amor",
"Sovande backantinna", "Herdegosse på en
klippa" och "David med slungan".
Hemkommen 1853 kallades M. till
led. av Konstakad. och v. prof.
därstädes samt var från 1S55 till sin död
prof. Han fullbordade nil en del av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
