Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Montelin, Gösta - Montelius, släkt - 1. Montelius, Oscar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Montelius
329
Montelius
nier och Verlaine samt Lenau, av vars
lyrik ett urval övers, ingår i M:s
"Lenau i lif och diktning" (1902). Av
klassisk tysk litteratur utgav han på
svenska Kleists "Prinsen av Homburg" (i
Världslitteraturen, 1927) och Goethes
"Torquato Tasso" (1932). Vidare
publicerade M. "Tysk litteratur i
historisk framställning och svensk
tolkning" (1922) och en populärt hållen
litteraturhistorisk översikt,
"Världslitteraturens historia" (1—7, 1930—
35) samt tills, med J. Berg "Svensk
diktning" (1—3, 1930—31), ett urval
för sv. skolor. Han medarbetade även
med artiklar och recensioner i
dagspressen samt föreläste om film i
samband med filmförevisningar vid
Stockholms borgarskola. — Gift 1906 med
Ingeborg Petersson. H. U.
Montelius, släkt från Uppland,
härstammande från bonden i Holmbro
by i Skogs-Tibble skn, Uppsala län,
Hans Månsson, som levde under
1600-talets andra hälft. Släktnamnet M.
antogs av hans son, prosten och
kyrkoherden i Edebo, Stockholms län,
Johan M. (f. 1683, † 1768). Dennes
äldste son Per (f. 1727, † 1797),
major ocli kommendant i Malmö,
ändrade släktnamnet M. till Montell och
blev stamfar för den nu levande
släkten med samma namn. En yngre son
till Johan M., prosten och
kyrkoherden i Edebo Augustin M. (f.’ 1736, †
1816), hade i första giftet sonen
Harald M. (f. 1775, f 1818), tjänsteman
vid järnvågen i Stockholm, och i
andra giftet sonen Augustin M. (f.
1777, † 1822), bokhållare vid
Banko-diskontverket; de blevo stamfäder för
släktens nu levande två grenar. Till
den yngre av dessa hörde Augustin
M:s son, hovrättsrådet i Svea hovrätt
Oscar Augustin M. (f. 1811, † 1894).
Dennes äldste son, fornforskaren,
kulturhistorikern och ämbetsmannen
Oscar M. (M. 1), var gift med
socialpolitikern Agda M., f. Reuterskiöld
(M. 2). Hovrättsrådet Oscar Augustin
M:s andre son, häradshövdingen Lars
Henning August M. (f. 1847, † 1909),
blev far till juristen Alvar M. (M. 3)
och f. d. häradshövdingen i
Västmanlands v. domsaga Lars Oscar August
M. (f. 1885). Kusin till dessa är
ingenjören och uppfinnaren Carl M. (M. 4).
1. Montelius, G-ustaf Oscar
Augustin, fornforskare, kulturhistoriker,
ämbetsman, f. 9 sept. 1843 i
Stockholm, † 4 nov. 1921 därstädes.
Föräldrar: hovrättsrådet Oscar Augustin
M. och Clara Octavia Norin. — M.
blev student 1861, fil, kand. 1868 oeh
fil. dr 1869, allt i Uppsala. Hans
egentliga lärare voro C. G.
Malmström och C. Säve. Redan 1863
började han biträda riksantikvarien i
Stat. hist. mus. och förordnades 186S
till e. o. amanuens vid Vitt. akad.,
1871 till andre och 1880 till förste
amanuens (med en lön av högst 4 000
kr. under en fvrtioårig tjänstgöring).
Han blev 1888 prof. vid Stat. hist.
mus., utnämndes 1907 till
riksantikvarie och avgick 1913. — I mer än
femtio år verkade M. som forskare
med en både kvalitativt oeh
kvantitativt betydande produktion, som
gjorde honom till sin generations
måhända främste företrädare för den
förhistoriska arkeologin. Han samlade
och behandlade kritiskt ett
omfattande material från olika länder,
framlade det klart och överskådligt samt
drog därur sina slutsatser, under
beaktande även av dess otillräcklighet
på många punkter. M. var jämte H.
Hildebrand skapare av den s. k.
typologiska metoden inom
fornforskningen. Denna utgör på sitt område en
tillämpning av utvecklingsläran och
var influerad av darwinismen. Denna
metod användes av M. väsentligen för
att skapa en relativ kronologi.
Fornsaker av ett visst slag, t. ex. svärd
eller spännen, ordnades i långa
utvecklingskedjor, där varje typ eller
länk ansågs representera en
förbättring, en degeneration eller helt enkelt
en smakförändring. Den typologiska
metoden lät sig utmärkt tillämpas på
bronsålderns produkter. Det visade M.
i sina förnämsta typologiska arbeten,
"Spännen från bronsåldern och ur
dem närmast utvecklade former"
(1880—82), "Tidsbestämning inom
bronsåldern med särskildt afseende på
Skandinavien" (Vitt. akad:s handl.,
30, 1885) och "Die typologische
Me-tliode" (i "Die älteren Kulturperioden
im Orient und Europa", 1903). I sitt
arbete om tidsbestämning inom
bronsåldern kunde M. indela densamma i
sex perioder, och med hjälp av
sydeuropeiska importstycken fastställdes
även en absolut kronologi, varigenom
varje period erhöll en längd av omkr.
200 år. Bronsålderns början
bestämdes till omkr. 1500 f. Kr., dess slut
till omkr. 400 f. Kr. Sedermera
skö-tos dessa årtal tillbaka till c:a 1800
och 600 f. Kr. De grundläggande
kronologiska studierna utsträcktes
så småningom till allt större delar av
Europa. År 1896 framlade M. i
London sin "Preclassieal chronology in
Greeee and Italy". Av grundläggande
betydelse blevo de två stora verken
"La civilisation primitive en Italie
depuis l’introduction des métaux"
(1895, 1904, 1910) och "Die
vorklas-sische Chronologie Italiens" (1912).
Till Västeuropa vände sig M. i sina
avh. "La chronologie préhistorique en
France et en d’autres pays celtiques"
(1900) samt "The chronology of the
british bronzeage" (Archæologia, 61,
1908). Väl medveten om att en säker
kronologi för det förhistoriska
Europa måste grundas på fynd, som gjorts
i östligare länder med en tidigare
historia, ägnade M. tidigt sin
uppmärksamhet åt de arkeologiska
forskningar, som i slutet av 1800-talet inleddes
i Grekland, i Egypten, på Kreta och i
den främre Orienten. I en uppsats
"L’åge du bronze en Egypte"
(l’An-thropologie 1890) framhöll han, att
den egyptiska kulturen trots sin liöga
ståndpunkt ej gick in i järnåldern
förrän i senare hälften av 2:a
årtusendet f. Kr. Denna mening rönte då
mycket motstånd från egyptologerna men
har segrat. Ytterligare böra nämnas
"Die Bronzezeit im Orient und
Grie-chenland" (1892), "Orienten och
Europa" (Antiqvarisk tidskr. 1894—
96) samt de postumt utkomna "La
Grèce préclassique" (1924) och "Die
älteren Kulturperioden im Orient und
Europa" (1916—23). Som ett av sina
förnämsta arbeten räknade M. själv
"Die Chronologie der ältesten
Bronzezeit in Norddeutschland und
Skandinavien" (Archiv für Anthropologie,
1900). Han framlade där resultatet
av sina forskningar över
bronskulturens ursprung och dess vandring upp
till Norden. Han ansåg, att
spridningen skett genom handeln, ej genom
invandringar av nva folk. Även åt den
nordiska sten- och järnålderns
kronologi ägnade M. ett omfattande
forskningsarbete. Stenåldern indelades i sex
perioder, järnåldern i åtta.
Fortfarande äro M:s arbeten "översikt över den
nordiska forntidens perioder intill
kristendomens införande" (1892), "De
förhistoriska perioderna i
Skandinavien" (1896—97) och "Den nordiska
järnålderns kronologi" (1895—97) av
grundläggande betydelse. I sin drsavli.
framhåller lian, att järnåldern måste
ha börjat senast under 2:a
århundradet e. Kr., men "detta är dock",
tilllägger lian, "endast den tidsgräns,
hitom hvilken denna början ej gärna
kan tänkas. Men det finnes intet
hinder att tänka sig järnets första
uppträdande i Norden tämligen långt före
det nämnda århundradet; tvärtom är
det mycket, som talar för
sannolikheten af ett sådant antagande." Så
småningom förde ban också
järnålderns början i Norden tillbaka till
omkr. 600 f. Kr. Flera förf., bland dem
Hans Hildebrand, hade antagit, att
järnålderns kultur uppbars av ett
ny-invandrande folk. M. ansåg, att en del
fynd från övergången mellan
brons-ocli järnåldern talade för att
åtskilligt av bronsålderskulturen räddat
sig över i den nya kulturen och att
sålunda avbrottet ej kunde vara alltför
starkt. M. utgav två stora bild-atlaser
till sv. förhistoria, "Svenska forn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
