Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Montin, Lars - Moræus, Johan - 1. Morales, Olallo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Montin
235
Morales
Montin, Lars, läkare, botanist, f.
6 sept. 1723 i Lundby förs., Göteborg,
† 2 jan. 1785 i Halmstad. Föräldrar:
lektorn och prosten Jonas M. och
Elisabeth Mosenius. — M. studerade först
under faderns ledning till präst, men
lians liåg stod till naturkunnigheten.
Student i Lund 1743, begav lian sig
1745 till Uppsala, där han läste först
botanik och sedan medicin. Efter flera
studieresor bl. a. i Lappland blev lian
1751 med. dr i Lund, öppnade
läkar-praktik i Göteborg samt blev 1754 tf.
provinsialmedikus och 1756
provin-sialmedikus i Halland (med säte i
Halmstad). Han blev 1771 led. av Vet.
akad. och fick 1782 assessors namn
ocli värdighet. Vid sidan av en nitiskt
bedriven läkarpraktik verkade ban
ivrigt för spridande av
hälsovårdskunskap bland lantbefolkningen. Hans
ämbetsberättelse 1761 till Collegium
medicum är publicerad av A.
Westman (i Hallands liembygdsförb:s
skriftserie, 1, 1929); den har intresse
genom sin utförliga redogörelse för
liälsovårdsförhållandena i landskapet.
— M. var en framstående lärjunge till
Linné. Han undersökte som den förste
floran i Halland ocli beskrev växter
från Kap. Genom en vidsträckt
korrespondens med botanister ocli
forskningsresande även i främmande
världsdelar fick lian efter hand ett
instruktivt och ansenligt herbarium (omkr.
4 500 arter), i vårt land då blott
överträffat av Linnés. Efter M:s död
skänktes herbariet till Vet, akad., där
det utgör en alltjämt väl bibehållen
stomme till Riksmus:s botaniska
samlingar. Växtsläktet Montinia har fått
namn efter honom. — Ogift. — Litt.:
F. Stenström, "Pehr Osbeck och L. M.,
två halländska Linnélärjungar" (Sv.
Linné-sällskapets årsskrift 1935).
P. H. T., S. L.
Moræus, Johan, läkare, f. 9 mars
1672 i Falun, † 29 nov. 1742 på Sve-
Johan Moræus. Målning av okänd konstnär
(Linnés Hammarby).
den i Stora Kopparbergs skn,
Koppar b. län. Föräldrar:
kronobefall-ningsmannen Johan M. och Barbro
Danielsdotter Svedberg. — M. blev
faderlös 1678. Efter skolgång i Falun
kom lian 1686 till Stockholm till sin
morbror, regementspastorn, slutligen
biskopen Jesper Svedberg, samt gick
där ytterligare i skola och
tjänstgjorde 1688—95 vid apoteket Svanen. På
begäran av morbrodern, nu förste teol.
prof. och domprost, flyttade M. 1696
till Uppsala för att läsa med hans
barn, sina kusiner. M. inskrevs s. å.
som student vid Uppsala univ. och
läste medicin för Rudbeck d. ä. ocli
Roberg. Vid 1702 års brand förlorade
lian allt lian ägde. Efter disp. för
Roberg 1703 reste lian med understöd av
morbrodern utomlands, studerade i
Leiden för Boerhaave och följ. år även
i Paris samt blev 1705 med. dr i
Reims. Han utnämndes 1704 till
provinsialmedikus i Skarab. län,
tillträdde tjänsten 1705 och bodde i Skara
lios sin morbror biskopen, blev 1708
läkare vid Falu bergslag och var
därjämte frän 1709 till sin död
stadsfysi-kus i Falun. År 1720 erhöll han
assessors titel, och 1739 blev lian led. av
Vet. akad. — M. är kanske mest känd
som Carl von Linnés svärfar; på
M:s Sveden, en gammal
bergsmansgård, stod bröllopet. Han synes ha
varit en märklig och duglig man,
"war säkert af swenska medicis, på
sin tid, en ibland de käckaste ock
lyckeligaste" samt "ägde mycken
för-farenhet" (Spöring). Liknande
omdömen om M. fällde även Nils
Reuterholm, landshövdingen i Falun: "är ock
ingen särdeles i rop mer än ban för
utan tlien ende Stobée [Stobæus] i
Lund, men i mitt tycke æstimerar jag
Moræus äntå mera". I Vet. akad:s
bandi, publicerade M. uppsatserna
"En händelse igenom en giftig ört, blå
stormhatten kallad" (1739) och
"Beskrifning öfwer ängens skötsel kring
Faluns bergslag" (1742); i den senare
redogöres även för cirkulationsbruket
i trakten. Personligen var M. en
allvarlig, flärdfri och sparsam man. —
Gift 1715 med Elisabeth Sansdotter.
— Litt.: åminnelsetal av H. I).
Spöring (i Vet. akad:s handl. 1742). S. L.
1. Morales, O l all o Juan
Magnus, tonsättare, f. 15 okt. 1874 i
Al-meria, Spanien. Föräldrar: spanske
attachén Olallo M. och Zelma
Wilslc-man från Sverige. — M. kom vid sju
års ålder till Sverige och bedrev efter
skolgång i Göteborg studier i
pianospel och komposition vid
Musikkon-servatoriet i Stockholm 1891—99,
vilka avslutades med organist-,
kantors-oeh musiklärarex.; därefter studerade
M. piano ocli komposition i Berlin
1S99—1901. Han var 1901—05 musik-
Olallo Morales.
recensent i Göteborgs Handels- och
Sjöfarts-Tidn. och verkade 1905—09
som kapellmästare vid Göteborgs
symfoniorkester. Åren 1909—11 var ban
musikkritiker i Dagens Nyheter,
därefter till 1918 i Sv. Dagbladet. Han var
1917—39 lärare i partiturspelning
och dirigering vid
Musikkonservato-riet, där han också någon tid
upprätthöll kamrerarbefattningen. Åren 191S
—40 var ban akad:s sekr., och 1918—
46 var lian också inspektör för de
statsunderstödda orkestrarna. Han var tf.
director musices vid Uppsala univ.
1921—22 samt 1924, medl. av K.
teaterns styr. 1923—33, tillhör sedan
1924 Radiotjänsts programråd och
var 1935—44 led. av Kulturrådet. Han
blev 1910 led. av Mus. akad. och
erhöll 1921 prof:s namn samt fick
Litteris et artibus 1940. — M. har
framträtt som orkesterdirigent i Sverige
samt i Danmark, Finland, Tyskland
och Schweiz. Som skapande musiker
var han i tidigare verk påverkad av
Brahms (symfoni g-moll 1901,
pianosonat 1902, sånger), medan lians
senare tonsättningar gå i
impressionistisk stil (sångcykeln "Rosenstaden",
pianostyckena "Marina" och
"Nostal-gia" 1920). Orkesteruvertyrerna
"Försommar" (1S98) och "Abu Casems
tofflor" (1926) äro färggranna stycken,
den senare med spanska rytmer. Bland
lians senaste verk kunna nämnas en
violinkonsert (1943), baletten
"Ca-maclios bröllop" (1944) samt "Balada
andaluza" för piano (1946). — M. liar
tills, med T. Norlind utgivit
minnesskriften "Kungl. Musikaliska
akademien 1771—1921" (1921) och därefter
ensam under motsvarande titel skrivit
akad:s fortsatta historia under åren
1921—31 (1932) och 1931—41 (1942)
samt utgivit "Handbok i dirigering"
(1946). — Gift 1902 med
romanssångerskan Clary M., f. Asplund
(M. 2). W. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
