- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 5. Lindorm-O /
363

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Myhrman ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

von Müllern

363

Müntzing

Müllern, Gustaf Henrik von,
friherre, ämbetsman, f. 1664 i Estland,
† 9 april 1719 i Stockholm. Son till
assessorn vid domstolen i Wierland
och Jerwen Henrik Muller. — Är 1688
blev M. guvernör för pfalzgrevarna
Adolf Johan och Gustaf Samuel av
Pfalz-Zweibrücken, Karl XI :s
kusiner, och följde dem på deras
studieresor utrikes. Han var 1698 sv.
kom-missionssekr. i Holland, och s. å. blev
han envoyé hos hoven vid mellersta
Rhen. Vid utbrottet av det stora
nordiska kriget 1700 var M. utan tjänst,
befann sig på nyåret 1701 i Frankfurt
am Main och sökte 1702 i Stockholm
få ut något av sin innestående lön.
Hå detta ej lyckades honom, uppsökte
lian sommaren 1703 Karl XII i
dennes fältläger vid Thorn. Han följde
Sedan konungens fältkansli utan
någon särskild befattning, tills han i
juni 170S utnämndes till statssekr. för
utrikes ärenden. Efter Pipers
tillfångatagande 1709 var M. kansliets
främste man. Han följde Karl XII till
Turkiet, utnämndes i aug. 1710 till
hovkansler och blev s. å. friherre. Vid
kalabaliken i Bender 1713
tillfångatogs M. men var den förste, som
utväxlades, ocli tillhörde sedan Karl
XII:s fåtaliga omgivning i Demotika.
Efter genomförandet av den nya
kansliordningen 1714, till vilken M.
snarast var motståndare, blev han
ombudsråd och chef för första
utrikesexpeditionen, en ställning som närmast
motsvarade en utrikesministers. Han
lämnade Turkiet tills, med konungen
i okt. 1714 och anlände på nyåret 1715
till Stralsund efter en beskickning till
Wien. Han skall i Stralsund ha
verksamt bidragit till att förmå Karl XII
att bege sig till Sverige. Efter
konungens hemkomst framträdde Görtz
allt tydligare som ledare av
utrikespolitiken, ehuru M. formellt kvarstod
i sin befattning. Görtz visste att
bevara ett gott förhållande till M., som
lian troligen förde bakom ljuset ocli
ingav en alltför optimistisk syn på
det politiska läget. Under
fredsförhandlingarna på Åland 1717—18 var
M. illa underrättad och inlade en
mot-skrift mot Görtz’ politik. Karl XII
förde troligen nu liksom tidigare en
spee. hemlig diplomati vid sidan av
M. och sitt övriga officiella kansli. -—
Trots sin ställning som Karl XII:s
utrikesminister under många år, i vilken
egenskap M. ivrigt verkade för att
uppnå fred, synes han ha spelat en
ganska underordnad roll. Han liade
en viss diplomatisk kunnighet men ej
diplomatisk läggning, och av samtida
ansågs han medelmåttigt begåvad.
Hans hälsa var klen, och lian liade
svårt att tåla fältlivets strapatser. —
Ogift. B. L.

Müllern-Aspegren, Gustaf Johan
Ulric, läkare, f. 13 dec. 1871 i
Malmö, † 13 dec. 1940 i Stockholm.
Föräldrar: köpmannen Johan
Aspe-grén och Emmy Henrika Müllern. —
M. avlade mogenhetsex. i Malmö 1890,
blev med. kand. i Lund 1894 och med.
lic. i Stockholm 1898. Han var
amanuens vid S:t Görans sjukhus 1S98—99,
läkare vid Södra polikliniken i
Stockholm 1903—08 och läkare vid
besiktningsbyrån för prostituerade i
Stockholm 1905—16. Han utövade en
omfattande verksamhet som
privatpraktiserande läkare i huvudstaden 1900—31.
M. bosatte sig 1921 i Djursholm och
var där stadsfullmäktig 1927—30 samt
medl. av drätselkammaren 1929—30.
Vid sextio års ålder drog han sig
tillbaka från sin praktik. Han var sedan
tidvis bosatt i utlandet, framför allt
på Mallorca. — M:s vetenskapliga
skrifter äro övervägande av
dermato-venereologiskt innehåll. Han
avhandlade däri bl. a. profylaxen mot
veneriska sjukdomar och intresserade sig
för salvarsanbehandlingen vid vissa
syfilitiska tillstånd. — Gift 1899 med
Alma Fredrika Åström. U. N—e.

Münnichhofen, Henrik,
porträttmålare av holländsk härkomst, †
1664 i Stockholm. — M. har antagits
vara identisk med en målare Henrik
Münniks, som inskrevs i Utreehts
målargille 1627 och är påvisbar i
Holland till 1636. I varje fall befann
sig M. i Tyskland 1648 oeh trädde då
i tjänst hos Magnus Gabriel De la
Gardie, som ban medföljde till
Sverige. Två år senare övergick lian i
drottning Kristinas tjänst. År 1656
reste han till östersjöprovinserna, och
1660 befann han sig i Biga. Därefter
återvände lian till Stockholm, där han
var verksam till sin död. Man känner
dokumentariskt ett flertal porträtt,
som M. målat av de kungliga, medl.
av den De la Gardieska släkten, Axel
Oxenstierna, Lennart Torstenson och
andra, men dessa bilder ha icke kunnat
identifieras. I Ludgo kyrka finnas fyra
autentiska porträtt, framställande
medlemmar av släkten Silfverstjerna;
andra bilder på Skokloster,
Gripsholm m. fi. ställen ha tillskrivits M.
Tre kopparstick (från 1652 och 1655)
av Jeremias Falck återge original av
M. Bland lians alster upptagas även
"en Mars" och "en liggande Venus".
Han synes på sistone lia haft rätt
omfattande uppdrag för hovet, men dessa
uppdrag äro ej närmare kända. Han
var gift men hustruns namn är okänt.
— Litt.: A. Hahr, "David von Krafft
och den Ehrenstrahlska skolan"
(1900). Th. N.

Munster, Bernt von,
stenhuggare av tysk härkomst, verksam i
Sverige omkr. 1600. — M., vars lev-

Grustaf Wilhelm Müntzing.

nadsomständigheter äro ytterst
bristfälligt kända, arbetade fr. o. m. 1593
vid Vadstena slott som medhjälpare
åt den nederländske byggmästaren
och skulptören Hans Fleming, vilken
vid denna tid var ledare av
slottsbygget. S. å. utförde M. en dopfunt
för Säby kyrka, Jönköp. län, vilken
bekostades av Gunilla Bielke, varvid
hans förebild var Vadstena
klosterkyrkas dopfunt (av Pieter de la
Roche). Han medverkade bl. a. vid
tillkomsten av de bekanta prakt
gavlarna på Vadstena slott. —• Litt.: S.
Schéle, "Hans Fleming eller B. v. M."
(Konsthist. tidskr. 1943). M. L—n.

Müntzing, släkt, härstammande
från staden Flein i Württemberg,
Tyskland, där äldste kände
stamfadern Hans M. levde omkr. 1500. En
ättling till honom i sjätte led, Hans
Friedrich M. (f. 1706, † 1778), inkom
omkr. 1730 till Sverige; lian blev
källarmästare ocli rådman i Örebro.
Hans söner, kronofogden i
östernärkes fögderi assessorn Johan Fredrik
M. (f. 1745, † 1820) och
lantbrukaren, källarmästaren i Örebro Carl M.
(f. 1750, † 1805), blevo stamfäder för
släktens nu levande två grenar. Till
den äldre av dessa hörde Johan
Fredrik M:s sonson, prästen Gustaf
Wilhelm M. (M. 1), som var far till
ingenjören och industrimannen Alvar M.
(M. 2) och ingenjören Nathanael M.
(f. 1863, † 1910). En son till den
sistnämnde är botanisten och
ärftlighets-forskaren Arne M. (M. 3).

1. Müntzing, Gustaf Wilhelm,
präst, f. 19 april 1S17 i Attersta by,
Gällersta skn, Örebro län, † 19 april
1S70 i Frotorp, Viby skn, samma län.
Föräldrar: kronofogden och
assessorn Johannes Ludvig M. och
Lovisa Fredrika Klingberg. — Efter
studier vid trivialskolan i Örebro och
Strängnäs gymnasium blev M. student
i Uppsala 1S36 och avlade prästex. i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 26 11:48:31 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/5/0399.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free